Kan vi få både ordning och reda och vildvuxet, frivilligt engagemang?

 Kan vi både ha kakan och äta den?

Kan vi både ha kakan och äta den?

När myndigheter och frivilligorganisationer ska samarbeta kan det kännas som om vi kommer från två olika världar, med helt olika förutsättningar och olika synsätt. Detta trots att vi alla är överens om vad som behöver göras och trots att vi verkligen vill göra skillnad tillsammans. Vad är det som gör att vi krockar ibland?

Ordning och reda eller spontanitet, kreativitet och gemenskap?

Tänk dig en värld där ordning och reda är viktiga värderingar, liksom förutsägbarhet, struktur, tydliga roller och överenskommelser, stabilitet över tid, effektivitet och väl beprövade system och metoder. Var och en gör sin uppgift och bidrar med sin specifika pusselbit för att uppnå organisationens målsättning.

Samtidigt, i en annan värld, är spontanitet, kreativitet och ständig förändring nyckelord. Social gemenskap, intresse, glädje och lust är viktiga drivkrafter, liksom frustration, ilska och en insikt om att vi måste förändra världen och att det är bråttom.

I den ena världen finns tydliga roller och arbetsbeskrivningar. Var och en har sitt ansvarsområde och sitt mandat. I den andra världen kan titeln ordförande betyda helt olika saker, även i två lokalföreningar inom samma organisation.

I den ena världen är Sverige geografiskt uppdelat i områden med tydliga gränser. För varje kommun och varje län finns en styrning och det finns nätverk för de olika områdena att kommunicera med varandra. De delar med sig av beprövad metodik och om någonting fungerar på ett ställe så kan det exporteras till alla andra ställen.

I den andra världen uppstår verksamheter spontant, ibland för att ett behov finns och ibland helt enkelt för att en grupp människor har en idé som de vill pröva. Lika snabbt kan verksamheterna rinna ut i sanden eller avslutas, för att behovet eller engagemanget inte längre finns där. Ibland är det inte helt lätt att veta om verksamheten faktiskt har avslutats eller bara vilar en stund för att plötsligt slå upp ögonen igen som om ingenting hade hänt.

I den ena världen så räcker det med att prata med en person, på ett ställe, för att få information om hur helheten ser ut och vad som gäller.

I den andra världen finns en sådan mångfald att den som verkligen vill förstå hur det fungerar måste prata med många personer i olika positioner och på olika platser, för att få en rättvisande bild.

I den ena världen är det långa processer fram till beslut, långsiktighet och stabilitet är ledord. I den andra världen behöver en grupp frivilliga få stöd nu, omedelbart, medan engagemanget finns. Ett halvår senare kan det vara för sent och verksamheten har upphört.

Den ena världen är bra på att utvärdera och dokumentera. I den andra världen är de frivilliga redan på väg in i nästa projekt.

(Ja, jag drar det till sin spets här. Gissningsvis finns båda världarna inom din organisation, även om en av dem troligen dominerar.)

Samarbete mellan världarna

I olikheterna ligger styrkorna. Om den ena världen tar över så riskerar engagemanget och kreativiteten att dö ut. Men om världarna kan samarbeta på ett sätt som gör att de får behålla sina särarter och använda sina styrkor så kan resultatet bli fantastiskt.

Det kräver dock att vi lär känna varandra. Att vi tar oss tid att förstå hur den andra världen fungerar. Att vi samtalar på individnivå och är beredda att hitta pragmatiska lösningar. Att vi lyssnar och kommer ihåg att inte lägga vår egen verklighet över det vi ser, som ett filter.

I vilken värld befinner sig din organisation för det mesta? Hur bra är ni på att utforska eventuella samarbetspartners världar för att skapa förutsättningar för er båda att komma till sin rätt? Hur kan du bidra till det?

Vill du läsa mer av mig?

Vill du fortsätta tänka kring denna och andra frågor tillsammans med mig? Skrolla längst ner på sidan och lämna din mailadress, så hör jag av mig med jämna mellanrum. Ser fram emot att hålla kontakten med dig och med alla andra som vill göra skillnad och samtidigt leva ett gott liv!

En höst i böckernas och litteraturens tecken

Jag skulle vilja jobba mer med text och skrivande, tänkte jag i våras. Jag vet inte exakt hur, men vid sidan om föreläsningar, workshops och utbildningar så vill jag att text och skrivande ska ta mer plats i min jobbvardag.

Och så under sensommaren, utan förvarning, trillade tre fantastiska projektet ner i mitt knä:

Projektledning av en skrivtävling för unga! Deadline är den 5 november, tävlingen riktar sig till den som är 16-21 år och bor eller har bott i Kronoberg. Känner du någon i målgruppen, eller kanske någon som känner någon som känner någon? Sprid gärna länken till information om tävlingen! Tusen tack!

Dessutom projektleder jag delar av Läsfest, en litteraturvecka som anordnas av bibliotek och studieförbund i Kronobergs län, Det fria ordets hus i Växjö och Smålandsidrotten, med stöd av Biblioteksutveckling Blekinge och Kronoberg.

Och så handleder jag sex elever som går en utbildning i berättande vid Fridhems folkhögskola. De berättar i olika genrer och inom olika områden och jag lär mig minst lika mycket som jag hoppas att jag bidrar med under våra samtal.

Inte kunde jag gissa att det var exakt så här min önskan om mer text i mitt liv skulle uppfyllas, men jag tackar och tar emot. Det blir en litterär höst, helt enkelt. Bring it on!

facebook_flode_1200x6282.jpg

Det går visst att göra allt. Möjligen inte samtidigt.

Det här är de några projekt som fyller min tid just nu:

  • Under den här och nästa vecka jobbar jag för Länsstyrelsen med den slutgiltiga rösträkningen efter valet. Riksdagsvalet är klart, varenda röst och vartenda kryss är kontrollräknat i flera instanser och resultatet är rapporterat. (Inte för att det gjorde det politiska läget särskilt mycket tydligare.) Vissa av kommunerna och landstingen har vi fortfarande kvar att räkna.

  • Jag projektleder samtidigt delar av Läsfest: en litteraturvecka i november där bibliotek och studieförbund i hela Kronoberg bjuder in till olika event. Som en del av Läsfest ordnas en skrivtävling för unga mellan 16 och 21 år. Just nu samlar jag in alla spännande arrangemang som ska in i programmet. Läs mer på www.lasfest.se.

  • Ett av de mest spännande och oväntade uppdragen är att handleda sex folkhögskoleelever som studerar berättande. Jag handleder dem per telefon och coachar dem i deras individuella skapande, som består av berättande inom vitt skilda medier och genrer. Jag lär mig massor och jag har möjlighet att använda det jag kan om såväl berättande som att coacha skapande människor.

  • Jag förbereder även flera uppdrag som jag genomför senare i höst: processledningsuppdrag som ska syftar till bättre samarbete mellan olika avdelningar inom en ideell organisation, workshops i ideellt ledarskap och i att möta människor i svåra situationer utan att själv tappa fotfästet, en ledarskapsutbildning och flera föreläsningar.

Jag är en rastlös själ. Jag behöver omväxling, jag behöver få använda mina olika styrkor, lägga till nya verktyg i min verktygslåda och vara kreativ på nya sätt.

 Vilket projekt ska jag börja med idag?

Vilket projekt ska jag börja med idag?

Samtidigt behöver jag trygghet, lugn och ro, tid att tänka. Det kan verka som behov som är svåra att kombinera, men jag tycker att jag lyckas bra.

Är du också intresserad och kompetent inom många olika områden? Gillar du att få använda dina styrkor på nya sätt, kombinera dina favoritområden till nya, upptäcka okända territorier?

Jag känner igen mig mycket i den här TED-föreläsningen om Multipotentialites. Gör du? Får du i så fall tillräcklig utlopp för din mångsidiga kreativitet? Tillåter du dig att vilja sträcka dig i många olika riktningar eller kämpar du med att hålla dig i en av alla möjliga lådor?

Ta hand om dig själv så att du inte blir cynisk

 En bild av världen genom en glasruta får illustrera det här inlägget. Hur närvarande är du?

En bild av världen genom en glasruta får illustrera det här inlägget. Hur närvarande är du?

Ett av höstens mest spännande uppdrag blir att prata med frivilligkrafter, politiker och tjänstemän om ideellt engagemang för att underlätta för nyanlända att snabbt hitta fotfästet och skapa sig ett liv i Sverige.  

Det är två workshops som jag ska hålla, under en konferens som handlar om frivilliginsatser för integration. Den första workshopen är lite bredare och handlar om ideellt engagemang, den andra handlar specifikt om att ta hand om sig själv och må bra, även när du möter människor som befinner sig i svåra situationer. 

Terapeuten Fredrik Persson och pratade jag om precis det i det allra första avsnittet av min podd. Idag pratade jag kort med Hanna Weyler Müller, terapeut på Rädda Barnen, för att få ytterligare inspel inför workshopen.

Det är inte första gången jag pratar med frivilliga kring de här frågorna. Det är inte många år sedan jag höll en workshop på samma tema för aktiva inom Amnesty som hade som uppdrag att besöka Migrationsverkets förvar och möta dem som sitter frihetsberövade där i väntan på utvisning. 

Här är de tankar jag skrev ner, efter mitt samtal med Hanna idag: 

Du har rätt att må bra. Du får vara rädd om dig, du får hitta sätt att återhämta dig. Ingen annan mår bättre för att du tar ut dig eller mår dåligt. 

Du har faktiskt en skyldighet att ta hand om dig. Om du bara ger av dig själv till andra utan att fylla på dina reserver, om du låter ditt engagemang för världen bryta ner dig, så riskerar det att få allvarliga konsekvenser. Och inte bara för dig.

Allvarlig stress kan göra dig mindre empatisk, det kan påverka dina nära relationer och din förmåga att vara närvarande, både med dem som betyder allra mest för dig och för de människor du försöker hjälpa. Du behöver ta hand om dig själv, så att du inte trubbas av och blir cynisk. 

Ofta räcker det att vara medmänniska. Att finnas där för en människa som på olika sätt är i kris eller befinner sig i en svår situation i livet behöver inte alltid handla om djupa samtal. Tvärtom: ofta kan det vara lika viktigt att skratta tillsammans, att göra någonting praktiskt eller att bara finnas där. Visst kan du lyssna om personen du möter behöver prata, men det behöver inte alltid vara det som är din funktion. 

Ta inte över någons problem eller erbjud dig att fixa för mycket. Aktivera människor istället. Spåna tillsammans på olika sätt som personen du möter kan hjälpa sig själv. Om du går därifrån med en lista på saker som du ska fixa, medan den andra personen förväntas vara passiv, så har du gjort både dig själv och personen du vill hjälpa en björntjänst. 

Vad gör att du mår bra? Gör en lista. Se till att du får påfyllning. Umgås med människor som får dig att må bra, ät god mat, sov ordentligt, skratta mycket. Ibland kan det viktigaste av allt vara att bidra med livsglädje och värme. Hur ska du kunna göra det om du inte tar hand om dig själv? 

Nu är det din tur. Vad gör du för att se till att hålla din låga brinnande och må bra i din vardag? Hur kan du se till att du kan fortsätta vara en närvarande medmänniska, såväl i dina nära relationer som i ditt engagemang? 

Visionsarbete under palmerna

Jag skriver det här på ett hotellrum. Genom fönstret ser jag palmer sticka upp bakom hustaken. Jag är en bra bit hemifrån. 

Vad gör jag här, i San Diego? Varför har jag satt mig på ett flygplan, trots att jag verkligen inte gillar att flyga, särskilt inte långt (främst av miljöskäl men också för att det är så förskräckligt obekvämt) och susat iväg över halva världen, alldeles på egen hand? Det beror på två amerikanska företagare som har betytt mycket för mig under det här året. 

Under våren har jag gått en digital utbildning som heter B-school. Det är ett program för digitalt företagande som skapats av Marie Forleo. Steg för steg har jag med Marie Forleos hjälp jobbat igenom vad jag vill med mitt företag, vem jag riktar mig till, vad det är jag säljer egentligen och på vilket sätt jag vill marknadsföra mig. Jag är långt ifrån klar (tack och lov har jag tillgång till lektionerna på livstid), men mycket har blivit klarare och enklare tack vare B-school. 

Jag köpte B-school genom Amy Porterfield, en annan amerikansk entreprenör som jag har följt under många år.  Jag tycker mycket om hennes podcast. Genom att jag köpte programmet genom henne så har jag också fått vara en del av ett exklusivt nätverk det här året. Det är det nätverket som träffas här, i San Diego, i helgen.

Jag är här för att under två dagar nätverka med andra företagare från hela världen som ingår i Amy Porterfields B-schoolnätverk. Både Amy Porterfield och Marie Forleo kommer att hålla i workshops med oss under helgen. 

Dagarna fram till själva eventet har jag ägnat åt visionsarbete. Naturligtvis har jag också upptäckt San Diego, åkt runt med lokalbuss och -tåg och spanat in stadsdelar som Little Italy, Gaslamp Quarter, hamnen med lyxbåtarna och Ocean Beach med surfarna. Jag har låtit mig inspireras, suttit på parkbänkar och tittat ut över havet och haft livliga diskussioner med mig själv (till förbipaserandes förtjusning) om vad det är jag vill och var jag är, i mitt liv och i mitt företagande. 

Det viktigaste under de här dagarna, förutom att hinna landa och sova ut efter flygresan, har varit att sätta en tydlig intention för helgen. Vad är det jag vill med den här konferensen? Vad vill jag ska vara tydligare när jag reser härifrån? Var är luckorna i min plan, var behöver jag inspiration och var behöver jag bli utmanad eller få nya perspektiv? 

Jag förutsätter att jag kommer att ha roligt och träffa en massa intressanta människor. Men jag vet också av erfarenhet att ju tydligare intention jag har, desto mer kommer jag att få med mig hem. Det är inte alls säkert att de insikter och tankar jag får med mig är de jag siktade på, men på något sätt fungerar intentionen som ett sökarljus som gör det lättare att sortera i bruset (ursäkta metafor-blandningen).  

Några anledningar till att jag tycker om B-school: 

  • Nätverket av företagare över hela världen, med helt olika fokus. Det vi har gemensamt är att vi är entreprenörer som vill bygga företag med både hjärta och hjärna och att vi använder digitala verktyg för att bygga vår plattform. I övrigt sysslar vi med helt olika saker, allt ifrån smyckesdesign till coaching och allt däremellan.
  • Det har förenklat och förtydligat vilka delar jag behöver jobba med i mitt företag. Både Marie Forleo och Amy Porterfield är bra på att förklara och bryta ner saker. Att bygga vidare på mina företagsidéer känns nu mer som en trappa att kliva upp för steg för steg, och mindre som ett enormt nystan av olika trådar av samma färg och kvalitet som är hopplösa att reda ut. 
  • Det handlar om mig. B-school är inte one size fits all, utan guidar mig i att skapa ett företag som passar mig, utifrån vad jag vill, vad jag kan och vilka just mina förutsättningar är. 
  • Det handlar om dig. Jag har fått verktyg och metoder för att förstå ännu bättre vem det är jag vill nå och vad jag vill hjälpa dig med, du som följer min blogg, prenumererar på mina brev per e-post eller köper mina tjänster.  
  • Det handlar om att göra skillnad. Alldeles för många företagskurser utgår ifrån att företagande i första hand handlar om att tjäna pengar. Här har min vilja att göra skillnad fått stå i centrum, det är det som mitt företagande bygger på. Och då handlar det inte om att tjäna mycket pengar först, för att sen kunna använda de pengarna för att göra skillnad. Det handlar om att tjäna pengar på ett sätt som i sig gör världen bättre. 

Nu ska jag koppla ner (dvs koppla bort mitt bärbara tangentbord som jag skriver det här blogginlägget på, med hjälp av en blogg-app på min telefon) och gå ut i solen. Idag ska jag träffa en svensk företagare som också är här för eventet. Kanske blir det en glass i hamnen eller så. Och företagsprat. 

Hur håller du fokus och påminner dig själv om vad det är du gör och varför? Och hur ser du till att ha likasinnade att prata med om gemensamma utmaningar?  

Jag återkommer med en rapport efter helgen, här på bloggen. Kanske när jag är tillbaka i Sverige och Växjö igen.  

upload.jpg

Min arbetsplats just nu. 

Drömmar om hösten och strukturer för effektivitet och sinnesro i mitt arbete

Det här drömmer jag om under heta sommardagar när jag är frustrerad över att det är för varmt för att göra någonting vettigt eller tänka några kloka tankar:

Jag drömmer om att vakna en tidig höstmorgon, äta frukost och sedan sätta mig vid min arbetsplats. Jag drömmer om att känna inspiration, viljan att skapa, att producera. Känslan av att bocka av en att-göra-lista, att avsluta saker jag påbörjat. Att känna mig nöjd och glad och effektiv.

Jag vill att mitt arbetsflöde under en dag ska kännas naturligt, med få distraktioner och tillräckligt med tid för att fokusera på en sak i taget. Det är så jag jobbar bäst, då kommer jag till min rätt.

Naturligtvis vill jag att vardagen ska brytas av ibland också. Jag längtar också efter att susa iväg på cykeln till tåget, åka iväg någonstans och föreläsa eller utbilda, att inspirera och bidra med nya verktyg och perspektiv.

Men mellan uppdragen vill jag ha en arbetsvardag som fungerar, med flöden och processer som är väl genomtänkta och som gör att jag bara kan kliva rakt in i mitt arbete på morgonen, utan att börja med att fundera över vad det är jag egentligen sysslar med och vad jag ska ägna tid åt idag.

Eller ännu värre: att snubbla rakt in i ett pågående kaos där arbetsdagen går åt till att släcka bränder och fånga in alla bollar som kastas in från sidan. Jag vill känna att jag styr mitt eget arbete, inte att jag vid dagens slut undrar vad jag egentligen har gjort idag, hur klockan plötsligt kan vara så mycket och var den här molande huvudvärken kommer ifrån.

Därför ägnar jag lite tid åt att se över mina arbetsprocesser och flöden så här under sensommaren, medan kalendern fortfarande är ganska luftig.

Mina inkorgar

Vad är det egentligen som styr mitt arbete? Varifrån kommer alla punkterna på min att-göra-lista, alla de projekt och fokusområden som utgör mitt jobb? Hur tar de sig in, genom vilka ingångar? Och hur tar jag emot dem, bedömer dem och bestämmer om de kvalar in och i så fall i vilket projekt och på vilket sätt?

Egentligen handlar det om två olika kategorier: det ena är mina egna idéer och sådant som jag vill göra eller förverkliga. Det andra är impulser utifrån, det kan vara en offertförfrågan i mailen, en inbjudan till en konferens, ett samtal från min redovisningskonsult som behöver någonting av mig eller ett sms från en kollega som undrar om jag vill genomföra ett uppdrag med henne.

En sak som har skapat väldigt mycket mer sinnesro i mitt arbetsliv är uppmaningen från David Allen i Getting Things Done (som jag skrivit om tidigare, till exempel här) att minimera antalet inkorgar och att skapa rutiner för hur jag hanterar dem, varje dag och varje vecka.

 Överst: inkorgen. Mellan: tidningar jag vill läsa (hur blev det sådär många?). Underst: underlag för bokföringen. 

Överst: inkorgen. Mellan: tidningar jag vill läsa (hur blev det sådär många?). Underst: underlag för bokföringen. 

Framför allt är det den enkla åtgärden att skapa en fysisk inkorg på mitt skrivbord som har gjort störst skillnad. Där lägger jag allt som ska processas och jag ser till att tömma den minst en gång i veckan. Det kan vara räkningar, inbjudningar och annat som landar i den fysiska brevlådan, anteckningar från möten, någons visitkort med en notering på baksidan.

Om jag får världens bästa idé om ett nytt projekt jag vill sätta igång med (vilket händer mig lite för ofta) så skriver jag en notering om det och lägger anteckningen i inkorgen. Där hamnar också kvitton, programblad som jag kanske vill spara och flyers för någonting jag vill ta ställning till senare.

Jag jobbar hemma och delar arbetsrum med min sambo (som är frilansskribent och fotograf). Jag skiljer inte på privat och arbete när det gäller inkorgen på skrivbordet, allt hamnar där.

När jag kommer hem från en resa, till exempel ett uppdrag, så brukar jag tömma fickor, handväska och eventuella ytterfack i resväskan och lägga allt som behöver processas i inkorgen på skrivbordet.

Mina inkorgar är alltså:

  • E-post
  • Telefon, inklusive telefonsvarare
  • Messenger
  • Inkorgen på mitt skrivbord

Att hålla koll på inflödet är en bra början. Nästa steg är förstås att ha ett sätt att tömma inkorgarna, att bedöma vad som ska hända med varje sak, fatta beslut och antingen arkivera på rätt ställe eller uppdatera att-göra-listor och projektlistan så att ingenting trillar mellan stolarna.

Hur ser dina inflöden ut, har du koll på dina inkorgar? Tömmer du dem regelbundet, eller hamnar saker i högar och det är slumpen som avgör vad som faktiskt blir hanterat och processat på det sätt som du vill?

Fungerar ditt system för dig?

Jag behöver fila på visa delar av mitt system. Det gör jag nästan varje gång en ny termin börjar. Det är mitt sätt att skapa bättre arbetsmiljö för mig själv och att ge mig själv möjlighet att vara mitt bästa jag. Dessutom är det ett bra sätt att väcka jobbhjärnan lite mjukt och försiktigt.

Snart sätter allt igång igen. Jag längtar!

Podd #13 Sju sätt att jobba hållbart – strategier för superhjältar som vill må bra i sin vardag

Leva gott, avsnitt #13 (web).png

Maria Estling Vannestål är författare och kursledare och brinner för att hjälpa människor att följa sitt hjärta och gå sin egen väg. I det här poddavsnittet pratar vi om strategier för att hantera vardagsstress.

Leva gott är en podd om viljan att vara en god kraft och göra skillnad och om längtan efter en vardag där jag trivs och kommer till min rätt. Jag spelar in podden tillsammans med fem kloka vänner som turas om att hjälpa mig att utforska olika ämnen. Alla avsnitt av podden finns på www.lisamoraeus.se/levagott.

Lyssna på avsnittet och svara sedan på följande två frågor:

1: Vilken av strategierna blir du mest sugen på att implementera i ditt eget liv?

2: Skulle du vilja ha stöd eller hjälp att anpassa den strategin till ditt eget liv, till exempel i form av ett verktyg, en workshop eller en kort e-kurs?

Berätta vad du tänker i en kommentar nedan, eller maila mig om du hellre vill det! Maria och jag ser fram emot att höra av dig.

Här är de strategier Maria tar upp i podden

  1. Skapa system för att få struktur på vad du gör och vad som ska göras. För bok för din tid och hitta ett enkelt sätt att skapa överblick och koll på allt som ska göras.
  2. Var smartlat: välj ut vad som är viktigt att göra med hög kvalitet och tänkt “good enough”  när det gäller allt annat.
  3. Använd acceptans som verktyg i vardagen, för att spara din energi till det som verkligen går att förändra.
  4. Upprätta förändringsskyddade zoner som får vara som de är, utan utvecklingskrav.
  5. Fokusera på plussidan, så att du inte fastnar med blicken på det du inte har gjort, inte kan eller inte är nöjd med.
  6. Delegera och be om hjälp, välj att visa att du är sårbar och inte klarar allting själv.
  7. Skapa frizoner för stillhet och reflektion. (Marias egen favoritverktyg för återhämtning är meditation.)

Tips och länkar

I poddavsnitt nummer 9 pratar jag med Maria om hennes roman Lex Katarina.

Bodil Jönsson har skrivit Tio tankar om tid, och många andra klokheter.

Marias kurs för att träna på att följa ditt hjärta heter Den inre kompassen.

Jag har skrivit om David Allen och Getting Things Done i flera olika blogginlägg, till exempel det här

Maria nämner även Brene Brown och hennes tankar om styrkan i att vara sårbar, lyssna gärna på hennes TED-talk om det.

Slutligen tipsar Maria om appen Insight Timer, till brädden fylld med guidade meditationer att följa.

Vad fick du med dig?

Vilken strategi vill du utforska och använda i ditt eget liv?

Vilket stöd skulle du vilja ha för att underlätta implementeringen?

Svara i kommentarerna nedan.

Tack för att du lyssnar på podden Leva gott! Vill du ha ett mail när nästa poddavsnitt kommer? Lämna din e-postadress längst ner på sidan.

Vi hörs snart igen!