Ett boktips för dig som vill förstå vad som motiverar ideellt engagemang

20181211_083352.jpg

Det är många år nu som jag på olika sätt har jobbat med att stärka, utbilda och peppa ledare inom ideell sektor. Min egen bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation kom ut första gången 2012 och jag har föreläst för många hundra personer kring de här frågorna sedan dess. 

När min bok kom ut så fanns det inte särskilt många böcker på marknaden som riktade sig särskilt till ledare i ideell sektor. Jag saknade litteratur som på ett modernt och inspirerande sätt gav verktyg och nya perspektiv, så jag skrev den bok jag behövde och gav ut den själv.

Sedan dess har det hänt en del. Framför allt har två olika förlag tagit sig an utmaningen och specialiserat sig på just litteratur för föreningsvärlden: Idealistas förlag och Trinambai förlag. Niklas Hill på Trinambai hade den goda smaken att kontakta mig och be att få ge ut min bok, vilket skedde 2016. Det är jag väldigt glad för!

Idealistas och Trinambai bidrar tillsammans till att alla vi som engagerar oss ideellt får stöd, inspiration och nya verktyg i form av litteratur som är särskilt framtagen just för oss.

Vad är det som krävs för att stötta och stärka det ideella engagemanget?

Just nu jobbar jag för fullt med ett uppdrag för en organisation som vill ta ett helhetsgrepp om det ideella engagemanget. De vill att det ska vara enkelt och roligt att engagera sig och att engagemanget verkligen ska göra skillnad för organisationens ändamål. 

Jag hjälper dem att utforska vad som redan fungerar och vad de skulle kunna pröva att göra annorlunda. 

Upplever du att det är svårare att engagera personer till uppdrag i föreningslivet än det har varit tidigare? Det är i alla fall vad många jag träffar säger. Och ändå är vi svenskar fortfarande lika engagerade, åtminstone om vi ska tro forskningen.

Vad beror det här glappet på? Vad är det som gör att så många är ideellt engagerade och vill lägga tid på att göra världen bättre tillsammans, samtidigt som många föreningar upplever att färre vill ta på sig ideella uppdrag? 

Som en del av mitt uppdrag slukar jag böcker om ideellt engagemang just nu. Jag har precis läst ut Aron Schougs bok Motivera ideella, som kom ut i år på Idealistas förlag. Jag kan varmt rekommendera den! Det är en praktiskt inriktad genomgång av aktuell forskning kring motivation, psykologi och ideellt engagemang.

Schoug går igenom vanliga drivkrafter för att engagera sig ideellt och vanliga hinder eller motstånd som kan göra att vi tvekar eller hoppar av. Det kan vara tidsbrist, att jag inte får jobba med den fråga jag brinner för eller att jag upplever organisationen som toppstyrd och mitt eget inflytande och handlingsutrymme som för litet. 

Du som har hört mig föreläsa kommer att känna igen mycket, men jag hittade också några nya guldkorn i boken som jag inte tänkt på förut. 

Det jag särskilt gillar med boken är att den är enkel och praktisk utan att för den skull presentera en lösning som ska fungera för alla. Snarare ställer boken frågor och bidrar till reflektion utifrån de många olika perspektiv som finns på ideellt engagemang. Lösningarna får vi klura ut själva. Vilket förstås gör dem så mycket mer genomförbara i verkligheten. 

Vilket är ditt allra bästa boktips när det gäller ledarskap, motivation, organisering eller andra aspekter av ideellt engagemang?

Redo för december?

20181126_080042.jpg

Det är december på lördag, tro det eller ej. Så småningom börjar det bli dags att summera året och kliva in i nästa.

I början av 2018 pratade jag med min eminenta poddpanel, mina fem återkommande poddgäster som hjälper mig att reflektera kring livet, om vad de önskade för året.

Du kan lyssna på avsnittet här:

Hur blev det egentligen? Det ska jag fråga dem vid tillfälle.

Podden Leva Gott kommer att gå in i ett nytt skede till våren. Jag har några idéer jag vill testa som jag hoppas ska göra podden mer lättlyssnad och framför allt lättare att följa, genom att avsnitten får en mer logisk följd och kommer ut mer regelbundet. Mer om det längre fram!

Det är lite märkligt, så här års brukar jag ha väldigt högt tempo, många uppdrag och mycket att göra. Jag brukar känna att jag inte har tid med att året håller på att ta slut, jag brukar sträcka ut året någon månad och bestämma att det nya året kan få börja sådär i februari.

I år känns det inte så. Min kalender är lagom luftig och jag märker att jag på olika sätt börjar förbereda mig för ett nytt år.

Hur är det för dig? Blir du stressad av att tänka att 2018 snart är över, eller ska det bli skönt att lägga det bakom dig? Längtar du efter jullovsvila och att stänga av hjärnan eller bubblar det av idéer du vill förverkliga framöver?

Vad betyder det att lyssna till sin inre röst?

20181023_164055.jpg

För några dagar sedan var jag gäst i podden Drömmen om Målajord, som drivs av min goda vän Maria Estling Vanneståhl. Tillsammans med Sara Norrby Wallin var jag inbjuden till ett specialavsnitt av podden, där vi resonerade kring frågor som lyssnare skickat in.

Båda frågorna som vi funderade över i poddsamtalet handlade om att lyssna till sin inre kompass (vilket inte är så konstigt eftersom det är det som är temat i Marias podd. Den första frågan handlade om att följa sin inre kompass i vardagen och den andra handlade mer specifikt om att starta företag med den inre kompassen som guide.

Lyssna gärna på avsnittet, jag tycker att det blev ett bra (och långt!) samtal om många olika aspekter av det här att följa sitt hjärta.

En av de många olika trådarna vi följde i samtalet handlade om att det ofta inte är så enkelt att över huvud taget höra sin inre röst. Eller rättare sagt: det kan vara en kakafoni av inre röster, vilken är det egentligen jag ska lyssna på?

När Sara och jag för några veckor sedan höll en workshopdag med en grupp anställda vid ett studieförbund om just det här med att följa sin inre kompass, så delade vi upp den inre kompassen i två delar:

Att låta det du vet är viktigt för dig väga tungt

För mig handlar att lyssna till min inre kompass om att komma ihåg att väga in det jag vill. Jag vet att frihet att styra mitt eget liv är viktigt för mig. Jag vet också att jag behöver känna mig trygg och att jag vill ha mycket tid i vardagen tillsammans med människor som betyder mycket för mig.

Det kan jag välja att väga in när jag fattar beslut i mitt liv. Jag kan fundera över om ett visst vägval kommer att ta mig närmare ett gott liv, så som jag definierar det, eller tvärtom.

Det är ett sätt att lyssna inåt som är ganska analytiskt och logiskt, fast med min alldeles egna logik. När jag fattar beslut på det här sättet så kan jag oftast formulera för mig själv varför jag väljer som jag gör.

Jag tänker på den här rösten som mitt sanna jag, som en version av mig själv som bara vill mig väl och som struntar i vad alla andra tycker.

Att lyssna till din intuition

Ett annat sätt att lyssna inåt är att lyssna på kroppen. Magkänsla, intuition, inre kompass, kalla det vad du vill. Det handlar om den där rösten eller snarare känslan av att du vet.

Vad är det du vet? Ja, det är ofta svårt att formulera när det gäller din intuition. Det här är nämligen en ordlös röst. Den pratar till dig på andra sätt, i andra kanaler än den talade.

Min kollega och vän Therese Hagstedt brukar beskriva det som att det kan vara något som skaver, något som känns fel. Eller som en bubblande, sprudlande glädje i kroppen. Eller som att kroppen faktiskt fysiskt lutar sig mot det du vill ha, eller från det som känns fel. Kroppen vet, långt innan vi har hunnit göra några för- och emot-listor eller ens insett att vi står inför ett beslut.

Väga samman hjärta och hjärna

När min inre kompass fungerar som bäst så är det så här: jag känner en känsla av att någonting är rätt eller fel (det är vad min intuition oftast säger, den säger JA eller NEJ, sällan något mer nyanserat än så) och då stannar jag upp och lyssnar. Jag tillåter mig att känna den där känslan, utan att försöka sätta ord på den.

Sen kopplar jag på mitt mer verbala, analytiska jag. Jag frågar mig själv: vad är det för beslut jag står inför? Och har jag vägt in det jag vet är viktigt för mig? Har jag kommit ihåg att låta min egen lust, min egen vilja, väga minst lika tungt som alla andra aspekter i den här frågan?

Alla andra inre röster

När min inre kompass inte fungerar särskilt bra, vilket oftast beror på att jag är utarbetad, trött eller stressad, så fungerar det snarare så här: jag känner en känsla av JA eller NEJ i min kropp. Innan jag ens hunnit stanna upp och känna efter så har en tredje röst tagit över, en som varken är min intuition eller mitt kloka, vuxna jag.

Rösten pratar snabbt och listar genast alla anledningar i världen som finns för att jag inte ska lyssna på den där känslan. Vad ska alla andra tycka? Vi har inte tid med det här. Det är för riskabelt. Du vet redan allt om det här, det finns ingen anledning att tänka över det en gång till. Nu gör vi så här, det har vi ju redan bestämt, det går inte att ångra sig nu. Du har ju lovat.

Den rösten är min rädsla. Mina krokodiler, kanske du tänker om du någon gång har hört mig föreläsa. De har egentligen inte särskilt mycket att tillföra, men om jag är trött eller stressad så händer det att jag lyssnar en bra stund på dem innan jag genomskådar dem för vad de är.

Vilka andra röster har du i ditt inre? Kanske en vänlig men lite överbeskyddande föräldraröst som säger att du visst ska lyssna på din intuition, men kanske inte följa alla dess nycker utan att åtminstone ta på mössa och vantar först?

Eller en inre treåring som byter favorittröja fem gånger innan ni kommit ut genom dörren? En obstinat tonåring? En galen uppfinnare? En nörd, en konstnär, en lat katt som helst vill sova hela dagen?

Vem ska jag tro på?

Det är inte så konstigt att det kan vara förvirrande och ibland frustrerande att försöka lyssna inåt. Jag tycker ändå att det är värt besväret. Jag vill leva ett liv som passar mig, hela mig. Där jag får komma till min rätt, med alla mina olika egenheter och behov.

Då behöver jag lära känna mig själv en smula.

För det mesta räcker det för mig att lyssna och att väga samman hjärta och hjärna när det går. Jag behöver inte ha fullständig demokrati i mitt inre, det är fortfarande jag som bestämmer.

Kanske väcker det här en massa frågor hos dig. Är det alltid rätt att lyssna inåt? Blir jag inte egoistisk då? Hur ska vi kunna samsas i familjen, på arbetsplatsen, i samhället, om alla bara går efter vad som känns bra hela tiden?

Det är relevanta frågor. Som får vänta till en annan gång.

Strategies for hopeless days

Det här är en översättning till engelska av ett tidigare inlägg, på begäran.

skugga på garaget.jpg

There are days when I feel powerless and overwhelmed by all that happens. What can I do? What can we do? How can I ever feel I've done enough? It's easy to lose hope and direction. To be angry, sad, disappointed and afraid.

When I feel that way, there are a few things i need to remind myself of:

Your feelings are real, true and wise.

What you know is true. Your grief and anger over the state of the world are justified, it is a very reasonable response. You feel this way because you choose to see things as they are and not turn a blind eye. That you choose not to numb yourself.

Surround yourself with people who understand this, and who would never tell you to stop exaggerating or that you should get a grip. (And please do not say those things to yourself either.)

Remember what you want (not just what you do not want).

What is important to you and why, what are you passionate about? Do not let misery cloud your view, turn off Facebook and the news if you need to, for you to hear your own inner voice. Remind yourself of what kind of world you want to create, repeat that vision for yourself, let it empower you.

When your vision is stronger than your fear, the paralysis releases it’s grip and you can move forward again.

It's easy to let your thoughts be hijacked by the news or by social media. To get stuck in beeing reactive, to fight one dragon after the other without vision or strategy. That’s exhaustive and not very effective. Look up and direct your focus. What is important to you?

Choose the way you want to contribute right now.

Take out pen and paper and draw three circles that overlap in the middle. One circle represents your vision, what you want to contribute, what matters to you. The next circle represent what you are great at, your superpower. The third circle represents what you like to do, what lights you up, what makes you feel alive.

What's in the overlap? Choose how you want to contribute right now, in a way that suits you, How can you make a difference in an area that matters most to you, while using your unique gifts.

Perhaps you want to take in some other perspectives when you make your choice. For example, how can you choose something lets you be with people you love, or how can you choose something that matches the amount of time and energy you currently have.

Sometimes it’s a good idea to get engaged in a political party. Sometimes a more short-term commitment is a better idea, maybe something where you can contribute a couple of hours a week. Supporting an organization with your membership or a financial contribution are other options. The important thing is that you choose a way to channel your frustration into action. Keep in mind that every piece of the puzzle is equally important, no matter how big or small it is.

Take care.

Eat good food. Get enough sleep. Allow yourself to enjoy a walk, an ice cream, a bath, a conversation with a good friend. It's so easy to feel insufficient or impatient, or to feel ashamed because you're safe and sound and have a roof over your head, when so many others are suffering.

But you deserve to feel good. You are entitled to enjoy your life. Yes, you have a responsibility for the world, but you share that responsibility with all the other people on this planet. Just as we all share the right to a good life. You make no one happier because you deny yourself happiness.

Remember, you're more powerful than you imagine. And you're not alone. We are many, many who cry, and then get up, organize and keep on changing the world, one step at a time.

Note to self, for hopeless days: breathe. And read this blog post again.

Kan vi få både ordning och reda och vildvuxet, frivilligt engagemang?

 Kan vi både ha kakan och äta den?

Kan vi både ha kakan och äta den?

När myndigheter och frivilligorganisationer ska samarbeta kan det kännas som om vi kommer från två olika världar, med helt olika förutsättningar och olika synsätt. Detta trots att vi alla är överens om vad som behöver göras och trots att vi verkligen vill göra skillnad tillsammans. Vad är det som gör att vi krockar ibland?

Ordning och reda eller spontanitet, kreativitet och gemenskap?

Tänk dig en värld där ordning och reda är viktiga värderingar, liksom förutsägbarhet, struktur, tydliga roller och överenskommelser, stabilitet över tid, effektivitet och väl beprövade system och metoder. Var och en gör sin uppgift och bidrar med sin specifika pusselbit för att uppnå organisationens målsättning.

Samtidigt, i en annan värld, är spontanitet, kreativitet och ständig förändring nyckelord. Social gemenskap, intresse, glädje och lust är viktiga drivkrafter, liksom frustration, ilska och en insikt om att vi måste förändra världen och att det är bråttom.

I den ena världen finns tydliga roller och arbetsbeskrivningar. Var och en har sitt ansvarsområde och sitt mandat. I den andra världen kan titeln ordförande betyda helt olika saker, även i två lokalföreningar inom samma organisation.

I den ena världen är Sverige geografiskt uppdelat i områden med tydliga gränser. För varje kommun och varje län finns en styrning och det finns nätverk för de olika områdena att kommunicera med varandra. De delar med sig av beprövad metodik och om någonting fungerar på ett ställe så kan det exporteras till alla andra ställen.

I den andra världen uppstår verksamheter spontant, ibland för att ett behov finns och ibland helt enkelt för att en grupp människor har en idé som de vill pröva. Lika snabbt kan verksamheterna rinna ut i sanden eller avslutas, för att behovet eller engagemanget inte längre finns där. Ibland är det inte helt lätt att veta om verksamheten faktiskt har avslutats eller bara vilar en stund för att plötsligt slå upp ögonen igen som om ingenting hade hänt.

I den ena världen så räcker det med att prata med en person, på ett ställe, för att få information om hur helheten ser ut och vad som gäller.

I den andra världen finns en sådan mångfald att den som verkligen vill förstå hur det fungerar måste prata med många personer i olika positioner och på olika platser, för att få en rättvisande bild.

I den ena världen är det långa processer fram till beslut, långsiktighet och stabilitet är ledord. I den andra världen behöver en grupp frivilliga få stöd nu, omedelbart, medan engagemanget finns. Ett halvår senare kan det vara för sent och verksamheten har upphört.

Den ena världen är bra på att utvärdera och dokumentera. I den andra världen är de frivilliga redan på väg in i nästa projekt.

(Ja, jag drar det till sin spets här. Gissningsvis finns båda världarna inom din organisation, även om en av dem troligen dominerar.)

Samarbete mellan världarna

I olikheterna ligger styrkorna. Om den ena världen tar över så riskerar engagemanget och kreativiteten att dö ut. Men om världarna kan samarbeta på ett sätt som gör att de får behålla sina särarter och använda sina styrkor så kan resultatet bli fantastiskt.

Det kräver dock att vi lär känna varandra. Att vi tar oss tid att förstå hur den andra världen fungerar. Att vi samtalar på individnivå och är beredda att hitta pragmatiska lösningar. Att vi lyssnar och kommer ihåg att inte lägga vår egen verklighet över det vi ser, som ett filter.

I vilken värld befinner sig din organisation för det mesta? Hur bra är ni på att utforska eventuella samarbetspartners världar för att skapa förutsättningar för er båda att komma till sin rätt? Hur kan du bidra till det?

Vill du läsa mer av mig?

Vill du fortsätta tänka kring denna och andra frågor tillsammans med mig? Skrolla längst ner på sidan och lämna din mailadress, så hör jag av mig med jämna mellanrum. Ser fram emot att hålla kontakten med dig och med alla andra som vill göra skillnad och samtidigt leva ett gott liv!

En höst i böckernas och litteraturens tecken

Jag skulle vilja jobba mer med text och skrivande, tänkte jag i våras. Jag vet inte exakt hur, men vid sidan om föreläsningar, workshops och utbildningar så vill jag att text och skrivande ska ta mer plats i min jobbvardag.

Och så under sensommaren, utan förvarning, trillade tre fantastiska projektet ner i mitt knä:

Projektledning av en skrivtävling för unga! Deadline är den 5 november, tävlingen riktar sig till den som är 16-21 år och bor eller har bott i Kronoberg. Känner du någon i målgruppen, eller kanske någon som känner någon som känner någon? Sprid gärna länken till information om tävlingen! Tusen tack!

Dessutom projektleder jag delar av Läsfest, en litteraturvecka som anordnas av bibliotek och studieförbund i Kronobergs län, Det fria ordets hus i Växjö och Smålandsidrotten, med stöd av Biblioteksutveckling Blekinge och Kronoberg.

Och så handleder jag sex elever som går en utbildning i berättande vid Fridhems folkhögskola. De berättar i olika genrer och inom olika områden och jag lär mig minst lika mycket som jag hoppas att jag bidrar med under våra samtal.

Inte kunde jag gissa att det var exakt så här min önskan om mer text i mitt liv skulle uppfyllas, men jag tackar och tar emot. Det blir en litterär höst, helt enkelt. Bring it on!

facebook_flode_1200x6282.jpg

Det går visst att göra allt. Möjligen inte samtidigt.

Det här är de några projekt som fyller min tid just nu:

  • Under den här och nästa vecka jobbar jag för Länsstyrelsen med den slutgiltiga rösträkningen efter valet. Riksdagsvalet är klart, varenda röst och vartenda kryss är kontrollräknat i flera instanser och resultatet är rapporterat. (Inte för att det gjorde det politiska läget särskilt mycket tydligare.) Vissa av kommunerna och landstingen har vi fortfarande kvar att räkna.

  • Jag projektleder samtidigt delar av Läsfest: en litteraturvecka i november där bibliotek och studieförbund i hela Kronoberg bjuder in till olika event. Som en del av Läsfest ordnas en skrivtävling för unga mellan 16 och 21 år. Just nu samlar jag in alla spännande arrangemang som ska in i programmet. Läs mer på www.lasfest.se.

  • Ett av de mest spännande och oväntade uppdragen är att handleda sex folkhögskoleelever som studerar berättande. Jag handleder dem per telefon och coachar dem i deras individuella skapande, som består av berättande inom vitt skilda medier och genrer. Jag lär mig massor och jag har möjlighet att använda det jag kan om såväl berättande som att coacha skapande människor.

  • Jag förbereder även flera uppdrag som jag genomför senare i höst: processledningsuppdrag som ska syftar till bättre samarbete mellan olika avdelningar inom en ideell organisation, workshops i ideellt ledarskap och i att möta människor i svåra situationer utan att själv tappa fotfästet, en ledarskapsutbildning och flera föreläsningar.

Jag är en rastlös själ. Jag behöver omväxling, jag behöver få använda mina olika styrkor, lägga till nya verktyg i min verktygslåda och vara kreativ på nya sätt.

 Vilket projekt ska jag börja med idag?

Vilket projekt ska jag börja med idag?

Samtidigt behöver jag trygghet, lugn och ro, tid att tänka. Det kan verka som behov som är svåra att kombinera, men jag tycker att jag lyckas bra.

Är du också intresserad och kompetent inom många olika områden? Gillar du att få använda dina styrkor på nya sätt, kombinera dina favoritområden till nya, upptäcka okända territorier?

Jag känner igen mig mycket i den här TED-föreläsningen om Multipotentialites. Gör du? Får du i så fall tillräcklig utlopp för din mångsidiga kreativitet? Tillåter du dig att vilja sträcka dig i många olika riktningar eller kämpar du med att hålla dig i en av alla möjliga lådor?