Får jag inte dansa är det inte min revolution

himmel.jpg

Det är när du gör det som du har lust med, på ditt sätt, med människor som du tycker om och litar på, som du gör som allra störst skillnad.

Eller som feministen, författaren och agitatorn Emma Goldman lär ha sagt: Får jag inte dansa så är det inte min revolution.

Om det nu var så hon sa. Citatet som tillskrivs henne dyker upp i många olika formuleringar och möjligen är finns det ingen kvar som var på plats och som minns hennes exakta ord.

Orden lär i alla fall ha yttrats på en tillställning där Emma Goldman fick en tillsägelse av en medkämpe i den anarkistiska rörelsen. Möjligen kan det ha låtit ungefär så här:

– Du, du kan inte studsa runt så där på dansgolvet om du ska vara en av våra främsta företrädare. Det är inte seriöst. Du får skärpa dig faktiskt.

Och Emma kan ha svarat ungefär:

– Skärpa dig kan du göra själv. Jag tänker vara mig själv och jag tänker vara fri. Får jag inte dansa så är jag inte intresserad av att vara en del av den här rörelsen. Förresten gör vi väl revolution för att skapa en värld där alla kan vara fria och njuta av livet? Hur ska vi kunna skapa den världen om vi kräver av varandra att vi ska vara “seriösa”, vad nu det betyder?

Ok. Jag tar mig ganska stora friheter här. Jag var inte där, som sagt. Men jag tror inte att jag är alltför långt från sanningen.

Vad är det som du inte kan vara utan, vilket är ditt “hur”, ditt sätt att göra skillnad? Vilken är din dans, ditt varför, vad tänker du inte kompromissa med?

Det är när du gör saker på ditt eget sätt som du har tillgång till din kreativitet, din skaparkraft, din sanning och din förmåga att förändra världen.

Dessutom är du värd ett liv där du får vara i din “zon” så mycket som möjligt.

Du är värd att få göra skillnad och må bra under tiden.

Din irritation har någonting att säga dig

20180517_193544.jpg

För några år sedan jobbade jag med ett uppdrag som hade väldigt tydliga (och snäva) ramar. Det irriterade mig. Det störde mig att jag inte fick mer svängrum, att någon redan hade bestämt vad jag skulle göra.

Först förstod jag inte riktigt att det var just det som irriterade mig, jag var bara missnöjd och gick omkring och muttrade för mig själv.

Tills jag kom på en sak som jag egentligen vet, ett tips som kan sorteras in under avdelningen råd som jag ofta ger andra men glömmer att leva efter själv:

När jag är irriterad eller arg på någonting, när det skaver och känns fel, då är det en chans att lära känna mig själv bättre.

Min irritation har någonting att säga mig, den ger ledtrådar till vem jag är och vad som är viktigt för mig.

För att få tag i ledtråden behöver jag stanna upp och ta mig tid att lyssna, undersöka min irritation närmare istället för att gå upp i den och låta den göra livet surt för mig själv och min omgivning.

– Varför känns inte det här uppdraget kul, frågade jag min sambo som är en av de människor i världen som känner mig bäst. Det borde vara kul, det är ju helt rätt på så många sätt?

– Ja, svarade han. Men du har ju den där grejen med andras förväntningar.

– Vadå?

– Du blir ju lite obstinat. Du har själv väldigt höga förväntningar på dig själv och allt du gör, men ingen annan får ha förväntningar på dig. Då blir du sur.

Den iakttagelsen var så mitt i prick (och levererad med så mycket kärlek) att jag började gapskratta.

Jag kanske inte skulle uttrycka det exakt så, men det stämmer att jag har svårt att förlika mig med alltför specifika och snäva krav från andra. Jag har absolut en obstinat sida, särskilt när jag känner mig detaljstyrd. 

Plötsligt var det tydligt för mig varför just det här uppdraget inte riktigt passade mig. Någon annan hade stakat ut vägen jag skulle gå och bestämt exakt vilka mål jag skulle uppnå. Jag kände mig kontrollerad och låst. Jag tappade lusten eftersom det inte fanns rum för min kreativitet.

Jag behöver ett stort mått av frihet när jag arbetar. Jag behöver få styra mig själv och använda min kompetens inte bara i själva arbetet utan också i planeringen och styrningen av det jag jobbar med. Det är bland annat därför som jag driver eget företag: för att kunna följa mitt hjärta och skapa det arbete som passar mig.

Det är inte alltid som irritationen talar om vad jag behöver. Ibland skvallrar den istället om en stark värdering jag har, någonting som jag tycker borde vara annorlunda.

När de smulor som mina i övrigt så välartade bonus-tonåringar lämnar på bordet får mig att se rött så handlar det egentligen inte om smulorna. Det handlar om att jag har en stark värdering om att ta hänsyn och tänka på hur våra handlingar påverkar andra, i stort och i smått. 

Orättvisa, maktspel och girighet är andra saker som gör mig arg, vilket oftast avspeglar sig i irritation över det som till synes är småsaker men som i förlängningen kan kopplas till något av detta.

När jag förstår hur det hänger ihop och varför jag reagerar som jag gör så blir jag lugnare, jag får mer kontakt med vem jag är och dessutom ökar mitt handlingsutrymme. När jag vet vad som är grunden till irritationen så är det lättare att göra någonting åt saken. 

Vad går du och irriterar dig på just nu? Vad gör dig sur, tvär eller obekväm?

Finns det någon ledtråd i det, kan du lyssna efter den kloka röst som finns bakom irritationen?

Möjligen kan du komma närmare svaret på en av följande frågor, eller båda om du har tur:

Vad behöver du för att må bra och komma till din rätt?

Vilken skillnad vill du göra, på vilket sätt vill du förändra världen?

Den ädla konsten att brainstorma – och att komma till beslut

Igår var jag i Oskarshamn och höll en föreläsning om ideellt engagemang för en förening. Jag skulle ge dem inspiration och några goda råd på förmiddagen och på eftermiddagen skulle de fortsätta på egen hand med att diskutera visioner och mål och ta fram en verksamhetsplan för året.

Jag hade egentligen inte planerat att prata om mötesteknik, men det visade sig att deltagarna gärna ville ha tips kring just det. Det är en av de saker jag tycker mest om med att föreläsa i den ganska opretentiösa och flexibla form som jag har valt: jag kan alltid plocka upp sådant som är viktigt för deltagarna och på så vis skapar vi innehållet i föreläsningen tillsammans.

Kanske känner du igen dig i det här

Du sitter i en styrelse eller en annan grupp som ska fatta beslut tillsammans. Ni bestämmer er för att börja med att bolla olika idéer med varandra. Ni kanske till och med avsätter en tid för detta.

 I Oskarshamn hittade jag den här fina gamla konsumskylten, högt upp i det blå. En evighetssymbol passar kanske riktigt bra för att illustrera planeringscykeln i en styrelse?

I Oskarshamn hittade jag den här fina gamla konsumskylten, högt upp i det blå. En evighetssymbol passar kanske riktigt bra för att illustrera planeringscykeln i en styrelse?

Tanken är att ni ska brainstorma och få fram många idéer som ni sedan kan prioritera bland, men när tiden är slut så har ni i själva verket bara en enda idé på pappret.

Det är inte så att ni fått idétorka, det är bara det att ni råkade fastna i den första idén som någon föreslog och all tid gick åt till att diskutera den. Ni gick igång på idén och började genast ta upp olika för- och nackdelar, vilken metod ni borde använda för att förverkliga idén, hur lång tid idén skulle kunna ta att genomföra eller vilken budget ni skulle behöva.

Problemet med detta är att ni använt ganska mycket tid och energi till att vrida och vända på en idé som kanske inte är den bästa idén, den som ni faktiskt bör gå vidare med. Ni har också gått miste om bra idéer som hade kunnat komma fram om ni gått vidare i tanken istället för att fastna vid den första idén.

Det är väldigt lätt att hamna där. Vi människor är problemlösare, vi är ofta inställda på att borra djupare och kritiskt granska en viss idé, snarare än att lista många idéer. Ändå finns det en poäng att göra det ibland.

Här är en checklista att använda till nästa gång:

  1. Börja med brainstorm, alltså att lista alla idéer ni kan komma på, utan inbördes rangordning. Ingen kritik av idéer i det här skedet och inga funderingar på för- och nackdelar eller kreativa sätt att genomföra idén. Detta handlar om vad, inte hur.
  2. Sedan är det dags att sortera, prioritera och välja vilken eller vilka idéer ni vill gå vidare med.
  3. Därefter går ni tillbaka till brainstorm-metoden, men nu med enbart en av idéerna i fokus. Nu handlar det om hur. Nu får ni komma med alla kreativa, smarta idéer på genomförande.
  4. Sedan är dags att sortera igen, att prioritera de olika genomförande-idéerna och tankarna och bestämma er för hur ni ska göra. Se till att ni fattar konkreta beslut: vem, vad, hur, när?
  5. Först när ni har gjort likadant med de idéer ni har bestämt er för att genomföra så kan ni göra en plan. Då är det också läge att titta på helheten. Blev det här realistiskt? Eller behöver ni gå tillbaka några steg och göra om någon del av processen?

Det här sättet att gå fram och tillbaka mellan brainstorming och sortering/beslutsfattande tycker jag är ett bra sätt att vara kreativ och samtidigt realistisk. Jag tror dessutom att jag tar den för given ibland, är det inte såhär som all planering går till? 

Vad är det som händer nu?

Då behöver jag påminna mig själv om vikten av att vi allihop är överens om vad det är vi håller på med. 

Alla är inte lika vana vid tanke-skiftet mellan brainstorming-mode och prioriterings/besluts-mode. Är det här en öppen diskussion, en brainstorm-session där vi kastar upp alla möjliga idéer på bordet? Eller är det en beslutspunkt där de idéer vi diskuterar ska vara genomtänkta?

Särskilt om du är ledare så är det smart att sakta ner och ta dig tid att påminna alla om i vilken fas diskussionen befinner sig.

Om ni går in i diskussionen med olika förväntningar och olika syn på vad syftet är med diskussionen så är det mycket lätt att bli osams. Det gäller särskilt om ni fungerar på olika sätt när det gäller kreativitet och samarbete. Är du en person som slänger ur dig tio idéer och genomför en, eller är du en person som tänker igenom en idé i taget och förkastar eller genomför den innan du går vidare till nästa? I det här avseendet är vi olika.

De flesta grupper har nytta av att då och då få diskutera idéer helt förutsättningslöst, utan krav på att de ska vara genomtänkta, rimliga eller ens genomförbara. Ofta är det nämligen inte den första idén som kommer fram som är den allra bästa.

Det är någonting som händer med oss när vi får prata vidare, tänka lite till, kasta ur oss ytterligare några idéer. Det är inte sällan som då plötsligt dyker upp en idé som löser problem på ett sätt som ni inte trodde var möjligt.

Podd #11 Hur ska jag veta vad jag vill?

Hur går du tillväga när du väljer om du ska ta dig an ett projekt eller säga ja till ett jobb eller ett uppdrag? Går du efter lust och vad du innerst inne vill?

Leva gott, avsnitt #11 (web).png

Händer det ibland att du säger ja för att du känner att du borde? Eller kanske för att du verkligen behövs, det finns ingen annan som kan göra det lika bra som du och det gäller någonting som du brinner för och tycker är viktigt?

Vad gör det med din motivation och din förmåga att göra ett riktigt bra jobb, om du hoppar över frågan “vad vill jag egentligen” och istället hugger i för att det är det rätta att göra? På kort och på lång sikt?

Om allt det här handlar avsnitt nummer 11 i podden Leva gott. Det är ett samtal med en av de skickligaste coacher jag känner, nämligen Therese Hagstedt.

Lämna gärna en kommentar och dela inlägget om du tycker om det!

Om det är så att du funderar över vilket jobb som skulle kunna vara rätt för dig så har jag ett tips till dig: På Therese hemsida finns nämligen en gratis föreläsning om att söka svaret på vad du vill bli. Jag rekommenderar den varmt.

Eller också är det inte direkt jobbfrågan som står i fokus för dig, utan snarare hur du ska kunna göra så stor skillnad som möjligt och samtidigt följa din inre röst. Det kommer jag att fortsätta att utforska och inspirera kring här på bloggen och i kommande poddavsnitt. 

Nästa avsnitt av podden kommer om ungefär en månad. Vill du att jag hör av mig då? Lämna din e-postadress längst ner på sidan! 

Vad gör du när allting händer på samma gång? Sju sätt att hantera stress och hålla balansen.

Häromdagen postade min vän och kollega Sara Norrby Wallin en video på Facebook, det är en spaning som hon kallar “Här kommer alla årstiderna på en och samma gång”.

Det är inte bara en parafras på Per Gessle, utan också en referens till en bild som jag brukar använda. Jag brukar prata om projekt i olika växtstadier: de som är på fröstadiet, de som bara tittar upp över ytan, de som blommar och ger frukt och de som det är dags släppa taget om så att näringen kan återgå till kretsloppet.

Sara beskriver hur det är full fart på samtliga stadier i hennes liv just nu, både privat och jobbmässigt. Hon undrar: hur gör vi för att hålla balansen, hur hanterar vi när allting verkar hända precis samtidigt?

Det är inte bara för sin egen del som Sara funderar över de här frågorna. Om en vecka modererar hon ett frukostmöte på temat hållbart arbetsliv, för näringslivet i Växjö. Och Sara och jag har det stora nöjet att få vara med på ett hörn när LSU – Sveriges ungdomsorganisationer tar ett ordentligt grepp om frågan om hållbart engagemang för oss som brinner.

Sara delar med sig av några bra strategier i slutet av sin video. Jag vill fylla på med några här. Vi kommer båda att återkomma till frågan, tillsammans och var för sig. Och vi vill gärna höra dina tankar! Skriv en kommentar: vad är ditt bästa överlevnadstips när det blir för mycket i din vardag?

1. Se stressen i vitögat

Mitt första tips är att göra en kartläggning. Stanna upp. Skriv ner din stress. Och då menar jag allt: skriv ner allt det som stressar dig. Vilka projekt, vilka åtaganden, vilka relationer, vilka ansvarsområden eller roller? Skriv huller om buller. Fånga stressen på pappret.

När du får ner allt på papper så får du lite mer överblick, lite mer kontroll. Du kan se varje sak för sig, istället för att allt rusar runt i ditt huvud. Kanske ser du redan lösningar på en del av det som stressar. Kanske är det vissa saker som faktiskt inte känns så farligt stressande längre, eller inte så viktiga som du upplevde nyss.

Men framför allt blir det möjligt att ta nästa steg:

2. Gör en ärlig översyn

Ta hjälp av någon du litar på om du vill, eller ta ett möte med dig själv: Är det här tillståndet tillfälligt, så som Sara beskriver i videon?

Kommer det att lugna sig snart, handlar det här om att dina åtaganden klumpade ihop sig på ett olyckligt sätt eller att många olika saker anföll dig i flock? Är det “lite mycket just nu” på riktigt, eller har det blivit ett tillstånd som inte verkar förändras framöver?

Om det är tillfälligt: känns det ok? Är det ok att det är mycket under en period och har du planerat in tillräcklig återhämtning efter den här perioden?

Om det inte är tillfälligt utan du känner att din vardag faktiskt är så här stressig och det påverkar dig negativt, så är det läge att förändra saker. Det ska inte vara så här. Livet ska inte vara en ständig jakt. Det ska vara gott att leva.

Är det någon del av ditt liv som behöver förändras, mer eller mindre radikalt? Vad behöver du för att göra den förändringen?

3. Hantera det som stressar dig

Det är lätt att få panik och bli paralyserad av stress. Men du kan ta kontrollen. Du kan välja att titta på ett projekt i taget, ta hjälp av någon annan om det behövs och göra en plan. Vad behöver hända? Vad behöver du hjälp med? Vad behöver du släppa taget om?

Är det någonstans du behöver sänka ambitionerna, kanske “kill your darlings”, kanske bestämma dig för att skjuta upp saker eller göra saker bra istället för perfekt, trots att du är en person som alltid levererar i tid och med hög kvalitet?

stress.png

Är det något område som skulle behöva lite mer struktur, behöver du hitta system som underlättar? Kanske ett sätt att fånga in tankar så att du slipper ha dem i huvudet?

När jag har mycket på gång samtidigt så plockar jag fram två av mina favoritfrågor: Vilket är det enklaste sättet? och Finns det ett enklare sätt? och ställer någon av dem till mig själv inför varje sak jag ska göra, varje projekt jag tar tag i. Det brukar hjälpa mig att skala ner och inte gör allting så förfärligt komplicerat. 

4. Be om hjälp

Involvera människor omkring dig. Prata med dina närmaste och be om hjälp, gärna så specifikt som det går. Det kan handla om att få praktisk hjälp och avlastning eller hjälp att tänka och planera. Det kan handla om att förvarna om att du har väldigt mycket nu och inte kommer att kunna leverera på den nivå som de är vana vid från dig.

Det kan också handla om att berätta för dina närmaste att du är stressad och orolig och att du behöver extra kärlek och omtanke.

Är det möjligen så att du kan bli lite kort i tonen mot dem du älskar när du är stressad? (Jag vet att det händer mig.) Kanske finns det risk för att det i sin tur triggar igång reaktioner hos dem så att ni hamnar i onödiga konflikter?

Be om hjälp. Människor omkring dig kan inte läsa dina tankar. Berätta för dem vad du behöver och be om ursäkt ifall du har råkat trampa dem på tårna lite för ofta (och lite för hårt) på sistone.

5. Ta hand om dig

Skapa utrymme för vila och återhämtning. Nu genast. Det behöver inte vara så komplicerat, men du behöver stanna upp och andas. Särskilt när det är som mest hektiskt. Ge dig tid att äta ordentligt (utan att jobba samtidigt), varva ner innan du ska sova, umgås med människor du tycker om, vara ensam. Gör det just du behöver för att sänka dina stressnivåer.

6. Är du rädd att gå in i väggen?

Allt fler pratar om utbrändhet som en folksjukdom, närmast en epidemi. Inte minst bland unga som har ledarpositioner inom den ideella sektorn.

Det är bra att vi pratar om det här och att vi tar det på allvar. Men själva rädslan för att bli utbränd kan också vara en stor stressfaktor i sig själv. Det gäller att vi tar risken att bränna ut oss på allvar – men utan att låta den risken bli ytterligare en sak vi måste hålla koll på och hantera, bland alla andra projekt och åtaganden.

Att du har mycket att göra under en period betyder inte att du riskerar att gå in i väggen. Men du behöver vara ärlig mot dig själv och lyhörd för vad du vill, har lust med och behöver. Särskilt om du är en person som är bra på att ta ansvar, se alla andras behov, bita ihop och göra det som krävs.

Här är mina råd: bestäm dig för att du är värd ett hållbart vardagsliv. Och sök hjälp om du är orolig. Prata med vårdcentralen eller företagshälsovården om du har tillgång till en sådan. Förutsätt inte att du förr eller senare kommer att gå in i väggen utan ta hjälp att utvärdera din oro och ta reda på om den är befogad.

7. Var försiktig med den där drinken

Slutligen: Sara avslutar sin video med en fin liten hint till sin man om att det möjligen är dags att ställa frågan “Vill du ha en drink” när den här arbetsveckan äntligen är slut. Hon poängterar också att detta händer mycket sällan i hennes liv.

Jag missunnar inte Sara en drink, tvärtom. Men jag vill säga detta: om du märker att alkohol (eller någon annan drog) har blivit ditt sätt att slappna av från stressen, kanske till och med ett måste för att få tankarna att sluta snurra, då är det en varningssignal. Antingen behöver du göra förändringar i ditt liv därför att du just nu utsätts för alldeles för mycket stress, eller också handlar det om att du behöver hitta en annan ritual, ett annat sätt att markera gränsen mellan arbete och vila för dig själv. En annan portal mellan världarna.

Du är värd att må bra

Ett gott liv handlar om att göra skillnad, att förändra världen, men också om att må bra i sin vardag. Att känna att du kommer till din rätt, att du får tillgång till dina superkrafter, att du får ha roligt och att det du gör är meningsfullt.

Vi behöver göra upp med normaliseringen av orimligt mycket stress som en del av livet för den som brinner för någonting. Vi behöver sluta acceptera och stå ut och börja ställa krav och ta kontrollen.

Vilket är ditt bästa knep eller tips för att må bra, även när det händer mycket på alla fronter samtidigt? Skriv en kommentar om du vill.

Ge din styrelse en riktigt bra start på året

Hur ser du som ordförande till att styrelsen får en riktigt bra grund att stå på inför resten av styrelseåret? Hinner ni med en kickoff nu under våren, eller kanske som start på terminen efter sommaren? 

Här är mina bästa tips när det gäller innehåll i en workshop som sätter tonen för ert samarbete:

  1. Prata om föreningen som helhet och styrelsens roll i helheten. Det gäller förstås också om ni är en lokalförening, hur hänger ni ihop med resten av organisationen?
  2. Prata om styrelsens uppgift. Vad är det ni ska göra egentligen? Vad ligger inte på ert bord? Hur väljer ni att tolka ert uppdrag?
  3. Prata om era roller inom styrelsen. Vem gör vad? Vilka förväntningar har ni på varandra utifrån rollerna? Har ni de roller ni behöver? 
  4. Bestäm er för hur ni ska vara den bästa styrelse ni kan vara, utifrån just de personer ni är. 

Det kommer att göra skillnad, det kommer att göra att samarbetet flyter lättare och att ni snabbare löser upp knutar som uppstår under ett styrelseår.  

Ett workshopmaterial för små föreningar

Det allra bästa brukar vara att någon som inte är en del av styrelsen och som kanske dessutom har erfarenhet av workshopledning håller i trådarna under styrelsens kickoff. Har ni budget för att ta in hjälp med det så rekommenderar jag det varmt. 

Jag vet vilken skillnad det kan göra för ledare att få stöd och inspiration i form av en utomstående föreläsare, workshopledare eller coach. 

Det är därför jag så länge har klurat på hur jag kan hjälpa alla de lite mindre föreningar, både fristående och lokalavdelningar i större organisationer, som inte har möjlighet att köpa in hjälp i form av en ledarskapsutbildning eller en workshop.

Särskilt som det är just på lokal nivå, där så gott som alla arbetar ideellt, som behovet av inspiration och perspektiv utifrån ofta är som störst.

Därför har jag tagit fram workshop-kitet “Styrelsens kickoff”, som består av inspelade föreläsningar och ett arbetsmaterial. Det gör det möjligt för styrelsen att på egen hand hålla en workshop som lägger grunden för ett bra styrelseår.

Materialet guidar er genom diskussioner som brukar vara värdefulla att ha så snart som möjligt på ett nytt styrelseår.

Det här är ett sätt för mig att erbjuda min hjälp till ett pris som är betydligt rimligare för den lokala föreningen än att anlita mig som föreläsare eller workshopledare.

Malmöprojektet – ett alldeles särskilt erbjudande

Jag erbjuder workshop-kitet till styrelser över hela Sverige. Men jag tänker lägga lite extra tid och kraft på att sprida materialet i och omkring Malmö. Det är mitt sätt att ge tillbaka.

I Malmö fick jag min allra första ledarerfarenhet, först som chefredaktör för studenttidningen Mahskara och sedan som ordförande för Malmögrupperna inom Amnesty International. Mitt hjärta klappar lite extra för föreningslivet i Malmö, även om jag numera bor i Växjö.

Till min hjälp har jag Lin Mattsson. Lin är min förlängda arm, min representant i Malmö. Hon kommer att hjälpa mig att få kontakt med föreningar i och omkring Malmö och undersöka vilka som kan ha nytta av workshop-kitet.

 Lin Mattsson, projektledare för Malmöprojektet

Lin Mattsson, projektledare för Malmöprojektet

Samtidigt har Lin ett uppdrag till: hon hjälper mig att kartlägga vilka behov som finns hos föreningarna.

Jag vill nämligen skapa fler verktyg och kanske skriva fler böcker om ideellt engagemang och ledarskap, med utgångspunkt i verkliga utmaningar som föreningar har.

Lin och jag har bestämt att de fem första föreningarna i Malmö som köper mitt workshop-kit under vårterminen 2018 får en extra bonus: Lin kommer att vara med som stöd när ni genomför workshopen!

Ni får inte bara tillgång till mig i inspelad form, utan Lin finns på plats och kan svara på frågor och komma med tips och råd. Lin är en erfaren föreningsräv med specifik erfarenhet från lokalt engagemang och dessutom är hon en pedagogisk stjärna.

Är du ordförande i en förening som finns i Malmöområdet? Intresserad av att veta mer om workshop-kitet och hur ni kan ordna världens bästa kickoff för er styrelser? Skicka ett meddelande till Lin, klicka på knappen:

Ett workshop-kit för hela Sverige

Nu kan ju inte alla finnas i Malmötrakten. Hur skulle det se ut? Mitt workshop-kit är tänkt att fungera överallt, för små föreningar i hela landet. Allt som behövs är en dator med internetuppkoppling och rimligt bra högtalare så att ni kan lyssna på föreläsningarna.

Vill du som ordförande ha extra stöd när ni genomför workshopen med mitt material? Då kan ni köpa till några coachingsessioner per telefon. Du och jag bestämmer tillsammans när vi planerar in dem, om du får mest värde av dem före eller efter workshopen.

Läs mer och beställ här. 

Jag ser så väldigt mycket fram emot att få hjälpa fler styrelser att sätta tonen för sitt styrelseår, särskilt när det gäller mindre föreningar. Ni är värda en så bra start som möjligt!

När kassören får vara den som lyfter blicken

Vilken personlighet behövs för att vara kassör i en styrelse? Vilka egenskaper och superkrafter behöver kassören ha? 

Den klassiska bilden av kassören i en styrelse är kanske någon som har fokus på detaljer, som gillar ordning och reda, som kanske har en tendens att vara lite fyrkantig i sitt tankesätt och som ogillar när diskussionen i styrelsen blir alltför visionär eftersom den då samtidigt blir alltför abstrakt.

Den som är insatt i verktyget DISC, eller har sett den här virala videon om olika personlighetstyper markerade med färger, skulle kanske säga att kassören typiskt är en ganska blå person.

(DISC är för övrigt ett mycket bra verktyg, som liksom alla verktyg ska tas med en nypa salt. Dessutom säger DISC mer om ditt sätt att kommunicera och interagera med andra än vem du egentligen är som person. Mer om det vid ett annat tillfälle.)

Så är det bara fokus på fakta, grundlig analys, logik och skepticism inför nya idéer som krävs för att bli en riktigt bra kassör? Det behöver inte vara så.

Kassören kan ha en betydligt mer visionär roll än vad som ryms i den klassiska bilden.

Kassören – styrelsens mest operativa roll?

20180412_113345.jpg

I en lokal organisation är ju kassörens roll ofta främst operativ.

Det handlar om att ta hand om alla kvitton, att sköta föreningens löpande bokföring, betala ut ersättning för utlägg och hålla koll på hur mycket pengar som finns på kontot. Ordning och reda, fokus på det innevarande styrelseåret och stenkoll på inkomster och utgifter.

Det här gör ju att det ofta är personer som gillar det där med detaljer, fakta och var sak på sin plats, som rekryteras till rollen som kassör.

Men om det finns en ekonomiavdelning på kansliet som sköter allt det praktiska, vad är då kassörens uppgift?

Jag har en stark minnesbild från ett styrelsemöte på den tiden när jag var styrelseledamot i svenska sektionen av Amnesty International. Jag var ganska ny som ledamot då och på dagordningen hade vi några viktiga ekonomiska vägvalsfrågor, några beslut kring ekonomin som skulle kunna påverka Amnesty både nu och i framtiden.

Jag tog mitt ansvar som styrelseledamot på stort allvar och hade läst handlingarna framlänges och baklänges. Jag lyssnade noga på sekretariatets dragning och deras rekommendationer. Jag minns att jag kände mig tacksam över att ha så proffsiga anställda som kunde hjälpa oss i styrelsen att förstå och överblicka ekonomin.

Efter personalens dragning fick kassören ordet. Det var då polletten verkligen trillade ner för mig.

Kassören hade ett helt annat perspektiv än personalen, både mer långsiktigt och samtidigt mycket bredare. Med tydliga penseldrag kopplades de beslut vi skulle fatta ihop med vår vision för Amnesty, vi blev påminda om vilken slags styrelse vi ville vara och vilken riktning medlemmarna hade pekat ut både vid senaste och tidigare årsmöten.

Kassören hjälpte oss i styrelsen att se vilka möjliga konsekvenser de konkreta besluten kring ekonomin skulle kunna ha på framtiden. Vi fick hjälp att lyfta blicken och förstå vilka olika vägar vi egentligen stod inför. Att kassören var en person med ekonomiskt kunnande och tung ledarerfarenhet höjde kompetensen i styrelsen avsevärt på just det här området.

Det hjälpte oss i styrelsen att ta tillbaka initiativet, vi gick inte bara blint på sekretariatets förslag utan kunde resonera klokt och genomtänkt och fatta medvetna, strategiska beslut utifrån de underlag vi hade fått.

Var strategisk, även på lokal nivå.

Jag minns faktiskt inte vad besluten gällde, det har gått mer än ett decennium sedan den där dagen i styrelserummet. Jag minns inte heller om vi beslutade enligt förslaget från sekretariatet eller om vi fattade ett annat beslut. Det är inte poängen.

Poängen är att kassörens roll kan vara väldigt operativ och handla om kvitton och bankkonton, eller strategisk och visionär och handla om att förklara långsiktiga konsekvenser och hjälpa styrelsen att vara ekonomiskt genomtänkt och smart.

I bästa fall handlar det om en kombination av dessa roller. Även på lokal nivå där kassören har en mer praktisk roll så kan det kombineras med att tänka stort och långsiktigt. Det beror både på huruvida kassören är intresserad av att ta sig an rollen som strateg och på vilka förväntningar styrelsen väljer att ladda kassörs-rollen med.

Det kan också vara så att någon annan i styrelsen ska ha den rollen. Det är ju det fina med en ideell styrelse: utöver det som står i stadgarna så kan ni ju bestämma ganska fritt vad som ska ingå i de olika rollerna.

Det är en av de viktigaste punkterna när jag leder utbildningar för styrelser eller håller i en kickoff för en enskild styrelse: att ge utrymme för diskussioner om vad just den här styrelsen menar med olika roller i styrelsen. Hur ni vill jobba, så att ni blir den bästa styrelse ni kan vara och så att personerna i styrelsen kommer till sin rätt.

Föreningens ekonomi är dessutom ert gemensamma ansvar i styrelsen, inte bara kassörens.

Så hur kan ni hjälpas åt att höja er kompetens och strategiska, visionära förmåga inom ekonomiområdet? Hur kan ni formulera rollerna i styrelsen så att detta viktiga områden inte tappas bort?