personlig utveckling

Uppdrag: midsommarlängtan

Note to self: Lisa, du ska få ett uppdrag under denna midsommarhelg. Det är ganska enkelt. Det går till så här:

Tänk om det är sant som folktron säger, att magin är extra stark den här tiden på året. Tänk om slöjan mellan det som är och det som är möjligt är extra tunn just nu, om dörren står på glänt. Om det inte bara är naturens skaparkraft som blomstrar utan också din egen. 

Tänk om du just nu har förmåga att höra din inre röst extra starkt. Kanske är den inte verbal och välformulerad, kanske är det bara en ton, en längtan, en lins som ger midsommarkvällen en djupare blå nyans när du letar efter sju sorters blommor. 

Uppdraget är: Stanna upp ibland och lyssna. Känn. Låt längtan djupt inom dig sjunga, få resonans.  

Det är allt. Du har semester. Du behöver inte tolka, inte omvandla din innersta önskan till en handlingsplan. Låt det bara vara. 

Tids nog är det dags att justera riktningen igen och därefter fortsätta sätta den ena foten framför den andra för att nå dina mål. 

Nu är det tid för magin, sommarnattsljuset, den ordlösa längtan och kanske tacksamheten över att få finnas till. Det räcker så.    

upload.jpg

DISC-profil på väggen där, säg mig genast vem jag är.

Jag har alltid varit väldigt kluven till olika typer av personlighetstest.

Å ena sidan så tycker jag mycket om enkla modeller som ger mig nya perspektiv och ett nytt språk för att utforska världen. Jag använder ofta modeller när jag utbildar, både sådana jag uppfunnit själv och sådana jag lånar av andra. Det är ett sätt att få distans till det vi diskuterar, att lyfta ut tankarna ur huvudet, göra dem synliga och mindre abstrakta.

Med modellens hjälp kan vi förenkla tillräckligt mycket för att vi ska kunna jämföra våra olika perspektiv och upptäcka hur olika – eller ibland hur lika – vi ser på världen. Jaha, du tänker så? Du upplever det här problemet på det där sättet? Plötsligt blir det möjligt att hitta helt nya lösningar som nyss var dolda för oss.

Å andra sidan så tycker jag inte om att bli placerad i ett fack. Vem gör det? Särskilt om jag inte känner igen mig i beskrivningen av mig. Och om någon annan tar sig rätt att analysera och bedöma mig och tror sig känna mig bättre än jag känner mig själv, utifrån någon slags “vetenskapligt” test, då blir jag direkt obstinat.

Om verkligheten och kartan inte stämmer överens så gäller verkligheten.

Jag är alltid noga med att poängtera att de modeller vi använder för att öka vår kunskap om oss själva och samarbetet mellan oss är just modeller. De är inte verkligheten. Ingen modell kan någonsin säga sanningen i all sin komplexitet. Och det är alltid du som vet bäst vem du är och vad du behöver och vill. Det är min utgångspunkt.

Modeller kan hjälpa oss att reda ut tankarna, att sortera och sätta ord på det där mellanmänskliga som är så svårt att fånga in.

Ta det nuförtiden så omåttligt populära verktyget DISC som exempel. DISC är ett slags diagram som består av två skalor. Verktyget finns i många olika varianter och både används och beskrivs på lite olika sätt.

Jag utbildade mig i verktyget för några år sedan och den variant jag använder kan lite slarvigt beskrivas så här: den ena skalan handlar om tempo. Pratar/tänker/agerar du i högre eller lägre hastighet än genomsnittet? Ytterligheterna på denna skala kan också beskrivas som introvert/avvaktande respektive extrovert/aktiv. Den andra skalan handlar om fokus: i ena änden finns sak- och uppgiftsfokus och i den andra finns människo- och relationsfokus.

Två skalor, fyra färger.

DISC.png

De två skalorna läggs i kors och skapar på så vis fyra olika fält. Det är dessa fält, beskrivna som varsin färg, som ligger till grund för bästsäljarpocketen Omgiven av idioter.

I verkligheten är vi sällan bara en färg och DISC säger dessutom väldigt lite om vem du är som person. Däremot kan det ge ledtrådar till hur du fungerar i samarbete med andra och kanske varför du retar dig på vissa människors sätt att kommunicera medan samarbetet flyter sömlöst med andra.

Jag tycker mycket om DISC. Det är ett lagom enkelt verktyg och för många ger det en ökad förståelse för vad de behöver för att komma till sin rätt och komma överens med andra.

Jag har också mött människor som blir provocerade och känner sig förminskade eller missförstådda när de “utsätts” för en DISC-analys. Eller som blir upprörda bara av att ämnet personlighets- eller kommunikationsstil-tester kommer på tal.

Rekryterare som använder personlighetstest med tveksam vetenskaplig grund som filter för att sortera bort oönskade sökande och chefer som förälskar sig i ett visst personlighetstest och beställer det till sina medarbetare utan att ta reda på om de behöver eller vill ha det, är ofta betydande orsaker till den motviljan.

Det är dessutom ett ganska drygt beteende att gå omkring och analysera andra och tala om människor i din omgivning hur de är och hur de borde agera i olika situationer. Oavsett om du bygger dina välmenande råd på personlighetstester eller ej. 

Ytterligare en risk med den här typen av tester är att människor resignerar och slutar att utmana sina gränser. De upplever sig ha fått facit på att de minsann fungerar så här, och så är det med det. Det bidrar inte till utveckling utan bara till stagnation.

Kasta ut modellerna med badvattnet?

Och ändå: rätt använda så lutar jag ändå åt att många av de modeller, verktyg och tester som finns på marknaden faktiskt kan bidra till mycket gott. De kan hjälpa oss att lära känna nya sidor av oss själva och att hitta språk för de viktiga samtal som vi behöver ha om vi ska skapa konstruktiva och hållbara samarbeten.

De kan lösa upp knutar hjälpa oss att hitta svar som vi letar efter.

Så hur kan vi fortsätta att använda modeller och verktyg som faktiskt kan ge oss större självkännedom och hjälpa oss att utvecklas som människor, utan att låta oss fångas i rutorna, eller stänga in oss själva?

Några nycklar kanske är att:

  • Ta alla tester, verktyg och modeller med en stor nypa salt.
  • Utforska och lära känna dig själv och dina olika sidor för din egen skull och inte för någon annans.
  • Använda det du känner igen dig i och släppa taget om det som du inte tycker stämmer in på dig.
  • Inte använda tester för att sortera eller bedöma andra människor mot deras vilja.
  • Lyssna på vår egen intuition och använda modeller och verktyg för att utforska och tydliggöra våra egna tankar, inte som facit eller diagnos. 

Hur tänker du? Har du fått insikter om dig själv tack vare verktyg och modeller? Gör de mer skada än nytta och hur kan vi hantera riskerna och samtidigt plocka godbitarna?

Får jag inte dansa är det inte min revolution

himmel.jpg

Det är när du gör det som du har lust med, på ditt sätt, med människor som du tycker om och litar på, som du gör som allra störst skillnad.

Eller som feministen, författaren och agitatorn Emma Goldman lär ha sagt: Får jag inte dansa så är det inte min revolution.

Om det nu var så hon sa. Citatet som tillskrivs henne dyker upp i många olika formuleringar och möjligen är finns det ingen kvar som var på plats och som minns hennes exakta ord.

Orden lär i alla fall ha yttrats på en tillställning där Emma Goldman fick en tillsägelse av en medkämpe i den anarkistiska rörelsen. Möjligen kan det ha låtit ungefär så här:

– Du, du kan inte studsa runt så där på dansgolvet om du ska vara en av våra främsta företrädare. Det är inte seriöst. Du får skärpa dig faktiskt.

Och Emma kan ha svarat ungefär:

– Skärpa dig kan du göra själv. Jag tänker vara mig själv och jag tänker vara fri. Får jag inte dansa så är jag inte intresserad av att vara en del av den här rörelsen. Förresten gör vi väl revolution för att skapa en värld där alla kan vara fria och njuta av livet? Hur ska vi kunna skapa den världen om vi kräver av varandra att vi ska vara “seriösa”, vad nu det betyder?

Ok. Jag tar mig ganska stora friheter här. Jag var inte där, som sagt. Men jag tror inte att jag är alltför långt från sanningen.

Vad är det som du inte kan vara utan, vilket är ditt “hur”, ditt sätt att göra skillnad? Vilken är din dans, ditt varför, vad tänker du inte kompromissa med?

Det är när du gör saker på ditt eget sätt som du har tillgång till din kreativitet, din skaparkraft, din sanning och din förmåga att förändra världen.

Dessutom är du värd ett liv där du får vara i din “zon” så mycket som möjligt.

Du är värd att få göra skillnad och må bra under tiden.

Din irritation har någonting att säga dig

20180517_193544.jpg

För några år sedan jobbade jag med ett uppdrag som hade väldigt tydliga (och snäva) ramar. Det irriterade mig. Det störde mig att jag inte fick mer svängrum, att någon redan hade bestämt vad jag skulle göra.

Först förstod jag inte riktigt att det var just det som irriterade mig, jag var bara missnöjd och gick omkring och muttrade för mig själv.

Tills jag kom på en sak som jag egentligen vet, ett tips som kan sorteras in under avdelningen råd som jag ofta ger andra men glömmer att leva efter själv:

När jag är irriterad eller arg på någonting, när det skaver och känns fel, då är det en chans att lära känna mig själv bättre.

Min irritation har någonting att säga mig, den ger ledtrådar till vem jag är och vad som är viktigt för mig.

För att få tag i ledtråden behöver jag stanna upp och ta mig tid att lyssna, undersöka min irritation närmare istället för att gå upp i den och låta den göra livet surt för mig själv och min omgivning.

– Varför känns inte det här uppdraget kul, frågade jag min sambo som är en av de människor i världen som känner mig bäst. Det borde vara kul, det är ju helt rätt på så många sätt?

– Ja, svarade han. Men du har ju den där grejen med andras förväntningar.

– Vadå?

– Du blir ju lite obstinat. Du har själv väldigt höga förväntningar på dig själv och allt du gör, men ingen annan får ha förväntningar på dig. Då blir du sur.

Den iakttagelsen var så mitt i prick (och levererad med så mycket kärlek) att jag började gapskratta.

Jag kanske inte skulle uttrycka det exakt så, men det stämmer att jag har svårt att förlika mig med alltför specifika och snäva krav från andra. Jag har absolut en obstinat sida, särskilt när jag känner mig detaljstyrd. 

Plötsligt var det tydligt för mig varför just det här uppdraget inte riktigt passade mig. Någon annan hade stakat ut vägen jag skulle gå och bestämt exakt vilka mål jag skulle uppnå. Jag kände mig kontrollerad och låst. Jag tappade lusten eftersom det inte fanns rum för min kreativitet.

Jag behöver ett stort mått av frihet när jag arbetar. Jag behöver få styra mig själv och använda min kompetens inte bara i själva arbetet utan också i planeringen och styrningen av det jag jobbar med. Det är bland annat därför som jag driver eget företag: för att kunna följa mitt hjärta och skapa det arbete som passar mig.

Det är inte alltid som irritationen talar om vad jag behöver. Ibland skvallrar den istället om en stark värdering jag har, någonting som jag tycker borde vara annorlunda.

När de smulor som mina i övrigt så välartade bonus-tonåringar lämnar på bordet får mig att se rött så handlar det egentligen inte om smulorna. Det handlar om att jag har en stark värdering om att ta hänsyn och tänka på hur våra handlingar påverkar andra, i stort och i smått. 

Orättvisa, maktspel och girighet är andra saker som gör mig arg, vilket oftast avspeglar sig i irritation över det som till synes är småsaker men som i förlängningen kan kopplas till något av detta.

När jag förstår hur det hänger ihop och varför jag reagerar som jag gör så blir jag lugnare, jag får mer kontakt med vem jag är och dessutom ökar mitt handlingsutrymme. När jag vet vad som är grunden till irritationen så är det lättare att göra någonting åt saken. 

Vad går du och irriterar dig på just nu? Vad gör dig sur, tvär eller obekväm?

Finns det någon ledtråd i det, kan du lyssna efter den kloka röst som finns bakom irritationen?

Möjligen kan du komma närmare svaret på en av följande frågor, eller båda om du har tur:

Vad behöver du för att må bra och komma till din rätt?

Vilken skillnad vill du göra, på vilket sätt vill du förändra världen?