hållbarhet

Vad gör du när allting händer på samma gång? Sju sätt att hantera stress och hålla balansen.

Häromdagen postade min vän och kollega Sara Norrby Wallin en video på Facebook, det är en spaning som hon kallar “Här kommer alla årstiderna på en och samma gång”.

Det är inte bara en parafras på Per Gessle, utan också en referens till en bild som jag brukar använda. Jag brukar prata om projekt i olika växtstadier: de som är på fröstadiet, de som bara tittar upp över ytan, de som blommar och ger frukt och de som det är dags släppa taget om så att näringen kan återgå till kretsloppet.

Sara beskriver hur det är full fart på samtliga stadier i hennes liv just nu, både privat och jobbmässigt. Hon undrar: hur gör vi för att hålla balansen, hur hanterar vi när allting verkar hända precis samtidigt?

Det är inte bara för sin egen del som Sara funderar över de här frågorna. Om en vecka modererar hon ett frukostmöte på temat hållbart arbetsliv, för näringslivet i Växjö. Och Sara och jag har det stora nöjet att få vara med på ett hörn när LSU – Sveriges ungdomsorganisationer tar ett ordentligt grepp om frågan om hållbart engagemang för oss som brinner.

Sara delar med sig av några bra strategier i slutet av sin video. Jag vill fylla på med några här. Vi kommer båda att återkomma till frågan, tillsammans och var för sig. Och vi vill gärna höra dina tankar! Skriv en kommentar: vad är ditt bästa överlevnadstips när det blir för mycket i din vardag?

1. Se stressen i vitögat

Mitt första tips är att göra en kartläggning. Stanna upp. Skriv ner din stress. Och då menar jag allt: skriv ner allt det som stressar dig. Vilka projekt, vilka åtaganden, vilka relationer, vilka ansvarsområden eller roller? Skriv huller om buller. Fånga stressen på pappret.

När du får ner allt på papper så får du lite mer överblick, lite mer kontroll. Du kan se varje sak för sig, istället för att allt rusar runt i ditt huvud. Kanske ser du redan lösningar på en del av det som stressar. Kanske är det vissa saker som faktiskt inte känns så farligt stressande längre, eller inte så viktiga som du upplevde nyss.

Men framför allt blir det möjligt att ta nästa steg:

2. Gör en ärlig översyn

Ta hjälp av någon du litar på om du vill, eller ta ett möte med dig själv: Är det här tillståndet tillfälligt, så som Sara beskriver i videon?

Kommer det att lugna sig snart, handlar det här om att dina åtaganden klumpade ihop sig på ett olyckligt sätt eller att många olika saker anföll dig i flock? Är det “lite mycket just nu” på riktigt, eller har det blivit ett tillstånd som inte verkar förändras framöver?

Om det är tillfälligt: känns det ok? Är det ok att det är mycket under en period och har du planerat in tillräcklig återhämtning efter den här perioden?

Om det inte är tillfälligt utan du känner att din vardag faktiskt är så här stressig och det påverkar dig negativt, så är det läge att förändra saker. Det ska inte vara så här. Livet ska inte vara en ständig jakt. Det ska vara gott att leva.

Är det någon del av ditt liv som behöver förändras, mer eller mindre radikalt? Vad behöver du för att göra den förändringen?

3. Hantera det som stressar dig

Det är lätt att få panik och bli paralyserad av stress. Men du kan ta kontrollen. Du kan välja att titta på ett projekt i taget, ta hjälp av någon annan om det behövs och göra en plan. Vad behöver hända? Vad behöver du hjälp med? Vad behöver du släppa taget om?

Är det någonstans du behöver sänka ambitionerna, kanske “kill your darlings”, kanske bestämma dig för att skjuta upp saker eller göra saker bra istället för perfekt, trots att du är en person som alltid levererar i tid och med hög kvalitet?

stress.png

Är det något område som skulle behöva lite mer struktur, behöver du hitta system som underlättar? Kanske ett sätt att fånga in tankar så att du slipper ha dem i huvudet?

När jag har mycket på gång samtidigt så plockar jag fram två av mina favoritfrågor: Vilket är det enklaste sättet? och Finns det ett enklare sätt? och ställer någon av dem till mig själv inför varje sak jag ska göra, varje projekt jag tar tag i. Det brukar hjälpa mig att skala ner och inte gör allting så förfärligt komplicerat. 

4. Be om hjälp

Involvera människor omkring dig. Prata med dina närmaste och be om hjälp, gärna så specifikt som det går. Det kan handla om att få praktisk hjälp och avlastning eller hjälp att tänka och planera. Det kan handla om att förvarna om att du har väldigt mycket nu och inte kommer att kunna leverera på den nivå som de är vana vid från dig.

Det kan också handla om att berätta för dina närmaste att du är stressad och orolig och att du behöver extra kärlek och omtanke.

Är det möjligen så att du kan bli lite kort i tonen mot dem du älskar när du är stressad? (Jag vet att det händer mig.) Kanske finns det risk för att det i sin tur triggar igång reaktioner hos dem så att ni hamnar i onödiga konflikter?

Be om hjälp. Människor omkring dig kan inte läsa dina tankar. Berätta för dem vad du behöver och be om ursäkt ifall du har råkat trampa dem på tårna lite för ofta (och lite för hårt) på sistone.

5. Ta hand om dig

Skapa utrymme för vila och återhämtning. Nu genast. Det behöver inte vara så komplicerat, men du behöver stanna upp och andas. Särskilt när det är som mest hektiskt. Ge dig tid att äta ordentligt (utan att jobba samtidigt), varva ner innan du ska sova, umgås med människor du tycker om, vara ensam. Gör det just du behöver för att sänka dina stressnivåer.

6. Är du rädd att gå in i väggen?

Allt fler pratar om utbrändhet som en folksjukdom, närmast en epidemi. Inte minst bland unga som har ledarpositioner inom den ideella sektorn.

Det är bra att vi pratar om det här och att vi tar det på allvar. Men själva rädslan för att bli utbränd kan också vara en stor stressfaktor i sig själv. Det gäller att vi tar risken att bränna ut oss på allvar – men utan att låta den risken bli ytterligare en sak vi måste hålla koll på och hantera, bland alla andra projekt och åtaganden.

Att du har mycket att göra under en period betyder inte att du riskerar att gå in i väggen. Men du behöver vara ärlig mot dig själv och lyhörd för vad du vill, har lust med och behöver. Särskilt om du är en person som är bra på att ta ansvar, se alla andras behov, bita ihop och göra det som krävs.

Här är mina råd: bestäm dig för att du är värd ett hållbart vardagsliv. Och sök hjälp om du är orolig. Prata med vårdcentralen eller företagshälsovården om du har tillgång till en sådan. Förutsätt inte att du förr eller senare kommer att gå in i väggen utan ta hjälp att utvärdera din oro och ta reda på om den är befogad.

7. Var försiktig med den där drinken

Slutligen: Sara avslutar sin video med en fin liten hint till sin man om att det möjligen är dags att ställa frågan “Vill du ha en drink” när den här arbetsveckan äntligen är slut. Hon poängterar också att detta händer mycket sällan i hennes liv.

Jag missunnar inte Sara en drink, tvärtom. Men jag vill säga detta: om du märker att alkohol (eller någon annan drog) har blivit ditt sätt att slappna av från stressen, kanske till och med ett måste för att få tankarna att sluta snurra, då är det en varningssignal. Antingen behöver du göra förändringar i ditt liv därför att du just nu utsätts för alldeles för mycket stress, eller också handlar det om att du behöver hitta en annan ritual, ett annat sätt att markera gränsen mellan arbete och vila för dig själv. En annan portal mellan världarna.

Du är värd att må bra

Ett gott liv handlar om att göra skillnad, att förändra världen, men också om att må bra i sin vardag. Att känna att du kommer till din rätt, att du får tillgång till dina superkrafter, att du får ha roligt och att det du gör är meningsfullt.

Vi behöver göra upp med normaliseringen av orimligt mycket stress som en del av livet för den som brinner för någonting. Vi behöver sluta acceptera och stå ut och börja ställa krav och ta kontrollen.

Vilket är ditt bästa knep eller tips för att må bra, även när det händer mycket på alla fronter samtidigt? Skriv en kommentar om du vill.

Podd #10 Tystnaden, mellanrummet och pausen

Det finns olika slags pauser och mellanrum. Ibland är det klokt att sätta sig på meditationskudden och låta känslor och tankar komma och gå, eller göra plats för tystnad och släppa taget om alltihop. Ibland är det istället dags att fylla pausen med actionfilmer som Bourne Identity eller advokatserier som The Good Wife.

Leva gott, avsnitt #10 (web).png

Ibland är det läge att bara låta saker vara precis som de är utan att lägga till eller dra ifrån.

Ibland kan pausen fungera som en välbehövlig portal mellan två energitillstånd. Då menar jag inte på någon slags övernaturlig nivå utan högst praktiskt, exempelvis mellan den intensiva jobbenergin och den tysta, tomma lägenheten. Kontrasten kan bli alldeles för stor utan en lagom lång och lagom livlig paus däremellan.

Jag längtade efter att prata i lugn och ro om tystnaden och om pausen, så jag tog med mig mikrofonen till Maria Ståhls yogastudio i centrala Växjö. Där är det för övrigt aldrig riktigt tyst. Där finns alltid den meditativa, mjuka ljudmattan av trafiken på Kungsgatan utanför. Det hör du förmodligen lite som bakgrundsljud i poddavsnittet också, om du lyssnar i ett par riktigt bra hörlurar.

Hoppas att du tycker om avsnittet! Lämna gärna en kommentar när du har lyssnat. Och lämna din e-postadress längst ner på sidan så att jag kan meddela dig när nästa avsnitt kommer.

Vad vill du läsa?

vad-vill-du-lasa.png

Den här bloggen är till för dig som tar ansvar och förändrar världen. Inte för att du måste eller för att någon annan tycker att du borde, utan för att du helt enkelt inte kan låta bli.

Du är engagerad, du brinner för någonting, du vill bidra till en bättre värld, vilka ord du nu väljer för att beskriva det. Jag tror dessutom att du gillar struktur och planering, att du till stor del styr över din egen tid och att du är intresserad av områden som personlig utveckling, ledarskap och grupputveckling.

På den här bloggen vill jag bidra med tankar, perspektiv, tips och tricks som jag hoppas att du har nytta av. Därför skulle jag vilja be dig om hjälp.

Just nu håller jag på med planeringen av det närmaste halvårets blogginlägg. Varje vecka tänker jag publicera ett nytt blogginlägg (och ungefär vart fjärde blir ett poddavsnitt). Men vad ska jag skriva om? Vad vill du helst läsa?

Här nedan listar jag tolv idéer. Vilka tre av idéerna skulle du helst vilja att jag utvecklar och skriver blogginlägg om? 

Läs igenom idéerna och svara med hjälp av formuläret längst ner. De tre idéer som får flest röster kommer jag omedelbart att lägga in i planeringen. 

Är det någonting du önskar att jag skriver om som inte finns med i den här listan? Då vill jag så klart gärna veta det också. 

Tack för hjälpen! 

Idéer till blogginlägg

  1. Att träna på att se saker som händer i en grupp och sätta ord på det: Vad är det som händer i gruppen nu? Vad behöver hända nu och hur kan du möjliggöra det?
  2. Strategier för att bygga upp stresstålighet, att skaffa marginal för tuffa tider.
  3. Om att komma till sin rätt och att lämna sammanhang där du inte gör det.
  4. Lär känna dina “triggers”, de som gör att du överreagerar eller tappar kontrollen, och lär dig hantera dem.
  5. Att hantera “Det är svårt”, “jag kan inte sådant här” och andra självuppfyllande profetior.
  6. Om att vara dig själv och slippa förställa dig eller förändra dig (till exempel för att vara en bra ledare eller en framgångsrik företagare).
  7. Empati är en superkraft! Låt ingen inbilla dig något annat.
  8. Om att vara i förändring och att släppa taget om saker för att annat ska kunna gro.
  9. Om glappet mellan det jag vill och det jag är kapabel till. Att stå ut med att det inte blir riktigt, riktigt bra förrän du har övat. Mycket.
  10. Vem är du när du är dig själv? Träna ditt gehör, lär dig känna igen när du är den du vill vara.
  11. Om att bli medveten om din påverkan på människor omkring dig. Hur din attityd och ditt beteende spelar roll och ger ringar på vattnet. 
  12. Hur det som irriterar dig som mest är värdefulla ledtråd till dina viktigaste värderingar.

Hur en slipsten ska dras (och när det är dags att slipa sågen)

20180225_165658.jpg

Det var en gång en man som stod i skogen och höll på att såga ner ett stort träd. Han hade mycket bråttom och han sågade och sågade. Mer och mer muskelkraft fick han använda ju längre dagen gick. Jag borde slipa sågen, tänkte han. Men jag hinner inte.

Tre dagar senare stod mannen fortfarande i skogen. Han hade inte kommit särskilt långt.

Vad är det som du inte hinner med och som därför saktar ner dig och tar din energi? Vad är det för system du borde uppdatera? Praktiska saker du borde fixa? Saker du skulle kunna be om hjälp med, men som du inte riktigt har tid att förklara för någon annan utan tar tag i själv istället?

Kanske du skulle behöva göra någonting för att förbättra samtalskulturen i gruppen du leder, så att ni blir bättre på att hantera konflikter innan de hinner växa sig stora. Det skulle göra er mer effektiva och dessutom skulle ni må bättre. Men när ska ni ha tid med sådant?

Att fundera över sitt ledarskap hamnar ofta i kategorin “det vore säkert bra men det hinner jag nog inte med just nu”.

När väljer du att slipa din såg?

Om du känner igen den här berättelsen så är det kanske för att den inleder min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation.

Naturligtvis handlar den inte bara om ledarskap utan om all utveckling som kräver tid till reflektion. Den handlar om sådant som kräver att du tar dig tid att fokusera på det som är viktigt och inte bara på det som är bråttom.

Vad handlar berättelsen om för dig?

Podd #9 Konsten att vara en bläckfisk

leva gott #9 webb.png

I avsnitt nummer nio av podden Leva Gott pratar jag med Maria Estling Vannestål om hennes bok Lex Katarina. Det är ett samtal om otillräcklighet, stress, sorg och om att jonglera väldigt många bollar i luften samtidigt. Och om vikten av humor mitt i eländet.

Vi pratar också om konsten att skriva en roman som bygger erfarenheter från en tuff situation, om hänsyn till anhöriga och om att berätta sin egen berättelse utan att lämna ut mer av andras berättelser än vad som känns respektfullt. 

Och om vikten av att få känna igen sig i någon som har gått den stig (eller i alla fall en stig som påminner om den) som du vandrar just nu. 

Marias podd Drömmen om Målajord hittar du här. Lex Katarina kan du köpa på Bokus eller någon annan bokhandel. Läs den! 

Hoppas att du ska tycka om att lyssna till vårt samtal! 

Lämna gärna en kommentar och berätta vad du tar med dig. Vad väckte samtalet hos dig? 

Utmana sina gränser – varför då?

bekvam-basta-jag.jpg

Vi har ju våra upptrampade stigar. Saker vi gör av gammal vana. Sådant som känns enkelt, bekvämt, hemtamt.

Och så finns det saker vi gör som är en bit utanför bekvämlighetszonen. Som tar lite extra energi och som kanske skrämmer oss en aning, men som vi gör ändå för att...

Ja, varför då egentligen?

I mitt jobb ingår det ganska ofta att stå på scen, på ett eller annat sätt. Att vara synlig, att ha allas blickar på sig. Nuförtiden tycker jag att det känns helt ok. Eller mer än så: för det mesta tycker jag till och med att det är väldigt roligt.

Jag har kommit över den där känslan jag hade i början, de där sabotörerna på axeln som viskade att jag inte var bra nog, att det kanske var farligt att kliva upp på den där scenen, att publiken skulle skratta åt mig eller (kanske ännu värre) ignorera mig och leka med sina mobiler hellre än att lyssna på mig. Den där gnagande känslan av fara som jag vet är ett tecken på att jag befinner mig på gränsen av vad jag är bekväm med.

Det är ju så med den där bekvämlighetszonen: den blir större ju mer vi utmanar gränserna. Om jag gör det som känns främmande och ovant tillräckligt mycket så upptäcker jag till sist att det nya territoriet inte känns så nytt längre, att det där som jag förut tyckte var läskigt eller främmande nu har blivit en ganska bekväm del av min repertoar.

Gränserna har flyttats. Jag känner mig hemma på scenen. Jag känner mig trygg med det jag ska framföra och jag litar på att de som lyssnar kommer att få med sig åtminstone några värdefulla guldkorn från det jag har att säga.

Nu är det nya saker som ligger alldeles utanför bekvämlighetszonen. Att prata med en videokamera till exempel, där jag inte kan få den kontakt med lyssnarna som jag är van vid. Det känns inte omöjligt, men ovant och ganska utmanande.

Jag gör det ändå, precis som jag i början klev upp på scenen trots oroskänslan i magen. Varför? För att jag vill någonting som är viktigt för mig, jag vill prata med många människor om frågor som verkligen betyder någonting för mig. Jag vill ha kontakt med alla er som också brinner för ledarskap, engagemang, att vara en god kraft, att göra skillnad. Därför är det värt känslan av att vara obekväm, obehaget i att bryta ny mark.

Jag fortsätter att utmana mig själv när jag märker att gränsen för min bekvämlighetszon är i vägen och hindrar mig från att vara mitt bästa jag och göra den skillnad jag vill göra.

Det finns många andra saker jag är obekväm med eller rädd för. Att bada utomhus när det är kallt väder (alltså sådär kallt som det oftast är på sommaren i Sverige). Vilda djur som är alldeles för vana vid människor, som ekorrarna i parkerna i London som äter ur människors händer, tycker jag är mycket obehagligt. Jag är obekväm med de flesta idrottsformer också.

Måste jag möta alla dessa rädslor eller obekvämligheter? Nix pix. Det är en av de allra bästa sakerna med att vara vuxen tycker jag: att jag bestämmer själv vad jag vill träna på. Och så länge som de otäcka ekorrarna i Londons parker inte hindrar mig från att förverkliga mina drömmar och komma till min rätt som människa så går jag hellre en omväg än bokar in tid för fobi-terapi. Jag har nämligen andra gränser som jag hellre vill ägna min energi åt att utmana.

Om vi vill göra skillnad och verkligen använda de styrkor vi har, om vi vill känna oss levande och vara en god kraft, så behöver vi ibland göra saker som vi upplever som ovana, besvärliga, kanske skrämmande. Vi behöver tillåta oss att vara rädda och ändå ta de steg vi behöver för att nå våra mål. Vi behöver acceptera att det ganska ofta är obekvämt att förändra.

Men det finns inget självändamål i att tänja på alla möjliga gränser bara för sakens skull. Du bestämmer vilka av dina inre krokodiler du väljer att möta just idag. Och vilka som gott kan ligga där i godan ro och muttra för sig själva.

Konsten att vara ledig, eller den som väntar på ett poddavsnitt får vänta tills i nästa vecka

Virkning och dagbokskrivande, två favoritsysslor när jag åker tåg.

Virkning och dagbokskrivande, två favoritsysslor när jag åker tåg.

Det är fredagkväll. Jag sitter på tåget på väg mot Göteborg. Där ska jag träffa mina syskon och hänga med dem hela helgen och vara alldeles ledig. På måndag ska jag föreläsa på Brewhouse företagsinkubator för nyblivna företagare om att låta dina värderingar och din personlighet genomsyra ditt företag.

Jag har som mål det här året att publicera någonting nytt på bloggen varje vecka och att vart fjärde inlägg ska vara ett poddavsnitt. Ambitionen var att publicera årets första poddavsnitt idag.

Och vilket bra avsnitt det är! För första gången är alla mina fem poddgäster med i samma avsnitt. Inte så att de har suttit i samma rum på samma gång, men jag har gjort mini-intervjuer med dem var och en, om deras tankar inför det nya året. När jag lyssnar igenom avsnittet i redigeringsprogrammet så blir jag alldeles lycklig av att få vara i deras sällskap. Jag hoppas att du som lyssnar ska känna samma sak.

Det är bara ett litet problem: jag hinner helt enkelt inte redigera färdigt avsnittet idag. Och nu är arbetsveckan faktiskt slut.

Så, vad ska jag göra? Avsätta lite tid i helgen när jag hade tänkt vara ledig och umgås med syskonen, för att bli färdig och publicera poddavsnittet? Eller finna mig i att det inte blir något nytt inlägg på bloggen alls den här veckan?

Eller göra en kompromiss: tipsa er om de första sju avsnitten av podden så att ni har någonting att lyssna på tills jag hinner publicera nästa avsnitt?

Då kan jag ju också passa på att berätta om min poddgäst Maria Estling Vanneståls fanstastiska podd Drömmen om Målajord, där hon intervjuar människor som har vågat lyssna inåt och går sin egen väg?

Kanske till och med tipsa om Marias intervju med mig?

Ja, så får det bli. Och så får det vara helg nu.

Årets första poddavsnitt kommer i nästa vecka. Och det är värt att vänta på!