Vad betyder det att lyssna till sin inre röst?

20181023_164055.jpg

För några dagar sedan var jag gäst i podden Drömmen om Målajord, som drivs av min goda vän Maria Estling Vanneståhl. Tillsammans med Sara Norrby Wallin var jag inbjuden till ett specialavsnitt av podden, där vi resonerade kring frågor som lyssnare skickat in.

Båda frågorna som vi funderade över i poddsamtalet handlade om att lyssna till sin inre kompass (vilket inte är så konstigt eftersom det är det som är temat i Marias podd. Den första frågan handlade om att följa sin inre kompass i vardagen och den andra handlade mer specifikt om att starta företag med den inre kompassen som guide.

Lyssna gärna på avsnittet, jag tycker att det blev ett bra (och långt!) samtal om många olika aspekter av det här att följa sitt hjärta.

En av de många olika trådarna vi följde i samtalet handlade om att det ofta inte är så enkelt att över huvud taget höra sin inre röst. Eller rättare sagt: det kan vara en kakafoni av inre röster, vilken är det egentligen jag ska lyssna på?

När Sara och jag för några veckor sedan höll en workshopdag med en grupp anställda vid ett studieförbund om just det här med att följa sin inre kompass, så delade vi upp den inre kompassen i två delar:

Att låta det du vet är viktigt för dig väga tungt

För mig handlar att lyssna till min inre kompass om att komma ihåg att väga in det jag vill. Jag vet att frihet att styra mitt eget liv är viktigt för mig. Jag vet också att jag behöver känna mig trygg och att jag vill ha mycket tid i vardagen tillsammans med människor som betyder mycket för mig.

Det kan jag välja att väga in när jag fattar beslut i mitt liv. Jag kan fundera över om ett visst vägval kommer att ta mig närmare ett gott liv, så som jag definierar det, eller tvärtom.

Det är ett sätt att lyssna inåt som är ganska analytiskt och logiskt, fast med min alldeles egna logik. När jag fattar beslut på det här sättet så kan jag oftast formulera för mig själv varför jag väljer som jag gör.

Jag tänker på den här rösten som mitt sanna jag, som en version av mig själv som bara vill mig väl och som struntar i vad alla andra tycker.

Att lyssna till din intuition

Ett annat sätt att lyssna inåt är att lyssna på kroppen. Magkänsla, intuition, inre kompass, kalla det vad du vill. Det handlar om den där rösten eller snarare känslan av att du vet.

Vad är det du vet? Ja, det är ofta svårt att formulera när det gäller din intuition. Det här är nämligen en ordlös röst. Den pratar till dig på andra sätt, i andra kanaler än den talade.

Min kollega och vän Therese Hagstedt brukar beskriva det som att det kan vara något som skaver, något som känns fel. Eller som en bubblande, sprudlande glädje i kroppen. Eller som att kroppen faktiskt fysiskt lutar sig mot det du vill ha, eller från det som känns fel. Kroppen vet, långt innan vi har hunnit göra några för- och emot-listor eller ens insett att vi står inför ett beslut.

Väga samman hjärta och hjärna

När min inre kompass fungerar som bäst så är det så här: jag känner en känsla av att någonting är rätt eller fel (det är vad min intuition oftast säger, den säger JA eller NEJ, sällan något mer nyanserat än så) och då stannar jag upp och lyssnar. Jag tillåter mig att känna den där känslan, utan att försöka sätta ord på den.

Sen kopplar jag på mitt mer verbala, analytiska jag. Jag frågar mig själv: vad är det för beslut jag står inför? Och har jag vägt in det jag vet är viktigt för mig? Har jag kommit ihåg att låta min egen lust, min egen vilja, väga minst lika tungt som alla andra aspekter i den här frågan?

Alla andra inre röster

När min inre kompass inte fungerar särskilt bra, vilket oftast beror på att jag är utarbetad, trött eller stressad, så fungerar det snarare så här: jag känner en känsla av JA eller NEJ i min kropp. Innan jag ens hunnit stanna upp och känna efter så har en tredje röst tagit över, en som varken är min intuition eller mitt kloka, vuxna jag.

Rösten pratar snabbt och listar genast alla anledningar i världen som finns för att jag inte ska lyssna på den där känslan. Vad ska alla andra tycka? Vi har inte tid med det här. Det är för riskabelt. Du vet redan allt om det här, det finns ingen anledning att tänka över det en gång till. Nu gör vi så här, det har vi ju redan bestämt, det går inte att ångra sig nu. Du har ju lovat.

Den rösten är min rädsla. Mina krokodiler, kanske du tänker om du någon gång har hört mig föreläsa. De har egentligen inte särskilt mycket att tillföra, men om jag är trött eller stressad så händer det att jag lyssnar en bra stund på dem innan jag genomskådar dem för vad de är.

Vilka andra röster har du i ditt inre? Kanske en vänlig men lite överbeskyddande föräldraröst som säger att du visst ska lyssna på din intuition, men kanske inte följa alla dess nycker utan att åtminstone ta på mössa och vantar först?

Eller en inre treåring som byter favorittröja fem gånger innan ni kommit ut genom dörren? En obstinat tonåring? En galen uppfinnare? En nörd, en konstnär, en lat katt som helst vill sova hela dagen?

Vem ska jag tro på?

Det är inte så konstigt att det kan vara förvirrande och ibland frustrerande att försöka lyssna inåt. Jag tycker ändå att det är värt besväret. Jag vill leva ett liv som passar mig, hela mig. Där jag får komma till min rätt, med alla mina olika egenheter och behov.

Då behöver jag lära känna mig själv en smula.

För det mesta räcker det för mig att lyssna och att väga samman hjärta och hjärna när det går. Jag behöver inte ha fullständig demokrati i mitt inre, det är fortfarande jag som bestämmer.

Kanske väcker det här en massa frågor hos dig. Är det alltid rätt att lyssna inåt? Blir jag inte egoistisk då? Hur ska vi kunna samsas i familjen, på arbetsplatsen, i samhället, om alla bara går efter vad som känns bra hela tiden?

Det är relevanta frågor. Som får vänta till en annan gång.

Strategies for hopeless days

Det här är en översättning till engelska av ett tidigare inlägg, på begäran.

skugga på garaget.jpg

There are days when I feel powerless and overwhelmed by all that happens. What can I do? What can we do? How can I ever feel I've done enough? It's easy to lose hope and direction. To be angry, sad, disappointed and afraid.

When I feel that way, there are a few things i need to remind myself of:

Your feelings are real, true and wise.

What you know is true. Your grief and anger over the state of the world are justified, it is a very reasonable response. You feel this way because you choose to see things as they are and not turn a blind eye. That you choose not to numb yourself.

Surround yourself with people who understand this, and who would never tell you to stop exaggerating or that you should get a grip. (And please do not say those things to yourself either.)

Remember what you want (not just what you do not want).

What is important to you and why, what are you passionate about? Do not let misery cloud your view, turn off Facebook and the news if you need to, for you to hear your own inner voice. Remind yourself of what kind of world you want to create, repeat that vision for yourself, let it empower you.

When your vision is stronger than your fear, the paralysis releases it’s grip and you can move forward again.

It's easy to let your thoughts be hijacked by the news or by social media. To get stuck in beeing reactive, to fight one dragon after the other without vision or strategy. That’s exhaustive and not very effective. Look up and direct your focus. What is important to you?

Choose the way you want to contribute right now.

Take out pen and paper and draw three circles that overlap in the middle. One circle represents your vision, what you want to contribute, what matters to you. The next circle represent what you are great at, your superpower. The third circle represents what you like to do, what lights you up, what makes you feel alive.

What's in the overlap? Choose how you want to contribute right now, in a way that suits you, How can you make a difference in an area that matters most to you, while using your unique gifts.

Perhaps you want to take in some other perspectives when you make your choice. For example, how can you choose something lets you be with people you love, or how can you choose something that matches the amount of time and energy you currently have.

Sometimes it’s a good idea to get engaged in a political party. Sometimes a more short-term commitment is a better idea, maybe something where you can contribute a couple of hours a week. Supporting an organization with your membership or a financial contribution are other options. The important thing is that you choose a way to channel your frustration into action. Keep in mind that every piece of the puzzle is equally important, no matter how big or small it is.

Take care.

Eat good food. Get enough sleep. Allow yourself to enjoy a walk, an ice cream, a bath, a conversation with a good friend. It's so easy to feel insufficient or impatient, or to feel ashamed because you're safe and sound and have a roof over your head, when so many others are suffering.

But you deserve to feel good. You are entitled to enjoy your life. Yes, you have a responsibility for the world, but you share that responsibility with all the other people on this planet. Just as we all share the right to a good life. You make no one happier because you deny yourself happiness.

Remember, you're more powerful than you imagine. And you're not alone. We are many, many who cry, and then get up, organize and keep on changing the world, one step at a time.

Note to self, for hopeless days: breathe. And read this blog post again.

Kan vi få både ordning och reda och vildvuxet, frivilligt engagemang?

 Kan vi både ha kakan och äta den?

Kan vi både ha kakan och äta den?

När myndigheter och frivilligorganisationer ska samarbeta kan det kännas som om vi kommer från två olika världar, med helt olika förutsättningar och olika synsätt. Detta trots att vi alla är överens om vad som behöver göras och trots att vi verkligen vill göra skillnad tillsammans. Vad är det som gör att vi krockar ibland?

Ordning och reda eller spontanitet, kreativitet och gemenskap?

Tänk dig en värld där ordning och reda är viktiga värderingar, liksom förutsägbarhet, struktur, tydliga roller och överenskommelser, stabilitet över tid, effektivitet och väl beprövade system och metoder. Var och en gör sin uppgift och bidrar med sin specifika pusselbit för att uppnå organisationens målsättning.

Samtidigt, i en annan värld, är spontanitet, kreativitet och ständig förändring nyckelord. Social gemenskap, intresse, glädje och lust är viktiga drivkrafter, liksom frustration, ilska och en insikt om att vi måste förändra världen och att det är bråttom.

I den ena världen finns tydliga roller och arbetsbeskrivningar. Var och en har sitt ansvarsområde och sitt mandat. I den andra världen kan titeln ordförande betyda helt olika saker, även i två lokalföreningar inom samma organisation.

I den ena världen är Sverige geografiskt uppdelat i områden med tydliga gränser. För varje kommun och varje län finns en styrning och det finns nätverk för de olika områdena att kommunicera med varandra. De delar med sig av beprövad metodik och om någonting fungerar på ett ställe så kan det exporteras till alla andra ställen.

I den andra världen uppstår verksamheter spontant, ibland för att ett behov finns och ibland helt enkelt för att en grupp människor har en idé som de vill pröva. Lika snabbt kan verksamheterna rinna ut i sanden eller avslutas, för att behovet eller engagemanget inte längre finns där. Ibland är det inte helt lätt att veta om verksamheten faktiskt har avslutats eller bara vilar en stund för att plötsligt slå upp ögonen igen som om ingenting hade hänt.

I den ena världen så räcker det med att prata med en person, på ett ställe, för att få information om hur helheten ser ut och vad som gäller.

I den andra världen finns en sådan mångfald att den som verkligen vill förstå hur det fungerar måste prata med många personer i olika positioner och på olika platser, för att få en rättvisande bild.

I den ena världen är det långa processer fram till beslut, långsiktighet och stabilitet är ledord. I den andra världen behöver en grupp frivilliga få stöd nu, omedelbart, medan engagemanget finns. Ett halvår senare kan det vara för sent och verksamheten har upphört.

Den ena världen är bra på att utvärdera och dokumentera. I den andra världen är de frivilliga redan på väg in i nästa projekt.

(Ja, jag drar det till sin spets här. Gissningsvis finns båda världarna inom din organisation, även om en av dem troligen dominerar.)

Samarbete mellan världarna

I olikheterna ligger styrkorna. Om den ena världen tar över så riskerar engagemanget och kreativiteten att dö ut. Men om världarna kan samarbeta på ett sätt som gör att de får behålla sina särarter och använda sina styrkor så kan resultatet bli fantastiskt.

Det kräver dock att vi lär känna varandra. Att vi tar oss tid att förstå hur den andra världen fungerar. Att vi samtalar på individnivå och är beredda att hitta pragmatiska lösningar. Att vi lyssnar och kommer ihåg att inte lägga vår egen verklighet över det vi ser, som ett filter.

I vilken värld befinner sig din organisation för det mesta? Hur bra är ni på att utforska eventuella samarbetspartners världar för att skapa förutsättningar för er båda att komma till sin rätt? Hur kan du bidra till det?

Vill du läsa mer av mig?

Vill du fortsätta tänka kring denna och andra frågor tillsammans med mig? Skrolla längst ner på sidan och lämna din mailadress, så hör jag av mig med jämna mellanrum. Ser fram emot att hålla kontakten med dig och med alla andra som vill göra skillnad och samtidigt leva ett gott liv!

En höst i böckernas och litteraturens tecken

Jag skulle vilja jobba mer med text och skrivande, tänkte jag i våras. Jag vet inte exakt hur, men vid sidan om föreläsningar, workshops och utbildningar så vill jag att text och skrivande ska ta mer plats i min jobbvardag.

Och så under sensommaren, utan förvarning, trillade tre fantastiska projektet ner i mitt knä:

Projektledning av en skrivtävling för unga! Deadline är den 5 november, tävlingen riktar sig till den som är 16-21 år och bor eller har bott i Kronoberg. Känner du någon i målgruppen, eller kanske någon som känner någon som känner någon? Sprid gärna länken till information om tävlingen! Tusen tack!

Dessutom projektleder jag delar av Läsfest, en litteraturvecka som anordnas av bibliotek och studieförbund i Kronobergs län, Det fria ordets hus i Växjö och Smålandsidrotten, med stöd av Biblioteksutveckling Blekinge och Kronoberg.

Och så handleder jag sex elever som går en utbildning i berättande vid Fridhems folkhögskola. De berättar i olika genrer och inom olika områden och jag lär mig minst lika mycket som jag hoppas att jag bidrar med under våra samtal.

Inte kunde jag gissa att det var exakt så här min önskan om mer text i mitt liv skulle uppfyllas, men jag tackar och tar emot. Det blir en litterär höst, helt enkelt. Bring it on!

facebook_flode_1200x6282.jpg

Det går visst att göra allt. Möjligen inte samtidigt.

Det här är de några projekt som fyller min tid just nu:

  • Under den här och nästa vecka jobbar jag för Länsstyrelsen med den slutgiltiga rösträkningen efter valet. Riksdagsvalet är klart, varenda röst och vartenda kryss är kontrollräknat i flera instanser och resultatet är rapporterat. (Inte för att det gjorde det politiska läget särskilt mycket tydligare.) Vissa av kommunerna och landstingen har vi fortfarande kvar att räkna.

  • Jag projektleder samtidigt delar av Läsfest: en litteraturvecka i november där bibliotek och studieförbund i hela Kronoberg bjuder in till olika event. Som en del av Läsfest ordnas en skrivtävling för unga mellan 16 och 21 år. Just nu samlar jag in alla spännande arrangemang som ska in i programmet. Läs mer på www.lasfest.se.

  • Ett av de mest spännande och oväntade uppdragen är att handleda sex folkhögskoleelever som studerar berättande. Jag handleder dem per telefon och coachar dem i deras individuella skapande, som består av berättande inom vitt skilda medier och genrer. Jag lär mig massor och jag har möjlighet att använda det jag kan om såväl berättande som att coacha skapande människor.

  • Jag förbereder även flera uppdrag som jag genomför senare i höst: processledningsuppdrag som ska syftar till bättre samarbete mellan olika avdelningar inom en ideell organisation, workshops i ideellt ledarskap och i att möta människor i svåra situationer utan att själv tappa fotfästet, en ledarskapsutbildning och flera föreläsningar.

Jag är en rastlös själ. Jag behöver omväxling, jag behöver få använda mina olika styrkor, lägga till nya verktyg i min verktygslåda och vara kreativ på nya sätt.

 Vilket projekt ska jag börja med idag?

Vilket projekt ska jag börja med idag?

Samtidigt behöver jag trygghet, lugn och ro, tid att tänka. Det kan verka som behov som är svåra att kombinera, men jag tycker att jag lyckas bra.

Är du också intresserad och kompetent inom många olika områden? Gillar du att få använda dina styrkor på nya sätt, kombinera dina favoritområden till nya, upptäcka okända territorier?

Jag känner igen mig mycket i den här TED-föreläsningen om Multipotentialites. Gör du? Får du i så fall tillräcklig utlopp för din mångsidiga kreativitet? Tillåter du dig att vilja sträcka dig i många olika riktningar eller kämpar du med att hålla dig i en av alla möjliga lådor?

Ta hand om dig själv så att du inte blir cynisk

 En bild av världen genom en glasruta får illustrera det här inlägget. Hur närvarande är du?

En bild av världen genom en glasruta får illustrera det här inlägget. Hur närvarande är du?

Ett av höstens mest spännande uppdrag blir att prata med frivilligkrafter, politiker och tjänstemän om ideellt engagemang för att underlätta för nyanlända att snabbt hitta fotfästet och skapa sig ett liv i Sverige.  

Det är två workshops som jag ska hålla, under en konferens som handlar om frivilliginsatser för integration. Den första workshopen är lite bredare och handlar om ideellt engagemang, den andra handlar specifikt om att ta hand om sig själv och må bra, även när du möter människor som befinner sig i svåra situationer. 

Terapeuten Fredrik Persson och pratade jag om precis det i det allra första avsnittet av min podd. Idag pratade jag kort med Hanna Weyler Müller, terapeut på Rädda Barnen, för att få ytterligare inspel inför workshopen.

Det är inte första gången jag pratar med frivilliga kring de här frågorna. Det är inte många år sedan jag höll en workshop på samma tema för aktiva inom Amnesty som hade som uppdrag att besöka Migrationsverkets förvar och möta dem som sitter frihetsberövade där i väntan på utvisning. 

Här är de tankar jag skrev ner, efter mitt samtal med Hanna idag: 

Du har rätt att må bra. Du får vara rädd om dig, du får hitta sätt att återhämta dig. Ingen annan mår bättre för att du tar ut dig eller mår dåligt. 

Du har faktiskt en skyldighet att ta hand om dig. Om du bara ger av dig själv till andra utan att fylla på dina reserver, om du låter ditt engagemang för världen bryta ner dig, så riskerar det att få allvarliga konsekvenser. Och inte bara för dig.

Allvarlig stress kan göra dig mindre empatisk, det kan påverka dina nära relationer och din förmåga att vara närvarande, både med dem som betyder allra mest för dig och för de människor du försöker hjälpa. Du behöver ta hand om dig själv, så att du inte trubbas av och blir cynisk. 

Ofta räcker det att vara medmänniska. Att finnas där för en människa som på olika sätt är i kris eller befinner sig i en svår situation i livet behöver inte alltid handla om djupa samtal. Tvärtom: ofta kan det vara lika viktigt att skratta tillsammans, att göra någonting praktiskt eller att bara finnas där. Visst kan du lyssna om personen du möter behöver prata, men det behöver inte alltid vara det som är din funktion. 

Ta inte över någons problem eller erbjud dig att fixa för mycket. Aktivera människor istället. Spåna tillsammans på olika sätt som personen du möter kan hjälpa sig själv. Om du går därifrån med en lista på saker som du ska fixa, medan den andra personen förväntas vara passiv, så har du gjort både dig själv och personen du vill hjälpa en björntjänst. 

Vad gör att du mår bra? Gör en lista. Se till att du får påfyllning. Umgås med människor som får dig att må bra, ät god mat, sov ordentligt, skratta mycket. Ibland kan det viktigaste av allt vara att bidra med livsglädje och värme. Hur ska du kunna göra det om du inte tar hand om dig själv? 

Nu är det din tur. Vad gör du för att se till att hålla din låga brinnande och må bra i din vardag? Hur kan du se till att du kan fortsätta vara en närvarande medmänniska, såväl i dina nära relationer som i ditt engagemang? 

Visionsarbete under palmerna

Jag skriver det här på ett hotellrum. Genom fönstret ser jag palmer sticka upp bakom hustaken. Jag är en bra bit hemifrån. 

Vad gör jag här, i San Diego? Varför har jag satt mig på ett flygplan, trots att jag verkligen inte gillar att flyga, särskilt inte långt (främst av miljöskäl men också för att det är så förskräckligt obekvämt) och susat iväg över halva världen, alldeles på egen hand? Det beror på två amerikanska företagare som har betytt mycket för mig under det här året. 

Under våren har jag gått en digital utbildning som heter B-school. Det är ett program för digitalt företagande som skapats av Marie Forleo. Steg för steg har jag med Marie Forleos hjälp jobbat igenom vad jag vill med mitt företag, vem jag riktar mig till, vad det är jag säljer egentligen och på vilket sätt jag vill marknadsföra mig. Jag är långt ifrån klar (tack och lov har jag tillgång till lektionerna på livstid), men mycket har blivit klarare och enklare tack vare B-school. 

Jag köpte B-school genom Amy Porterfield, en annan amerikansk entreprenör som jag har följt under många år.  Jag tycker mycket om hennes podcast. Genom att jag köpte programmet genom henne så har jag också fått vara en del av ett exklusivt nätverk det här året. Det är det nätverket som träffas här, i San Diego, i helgen.

Jag är här för att under två dagar nätverka med andra företagare från hela världen som ingår i Amy Porterfields B-schoolnätverk. Både Amy Porterfield och Marie Forleo kommer att hålla i workshops med oss under helgen. 

Dagarna fram till själva eventet har jag ägnat åt visionsarbete. Naturligtvis har jag också upptäckt San Diego, åkt runt med lokalbuss och -tåg och spanat in stadsdelar som Little Italy, Gaslamp Quarter, hamnen med lyxbåtarna och Ocean Beach med surfarna. Jag har låtit mig inspireras, suttit på parkbänkar och tittat ut över havet och haft livliga diskussioner med mig själv (till förbipaserandes förtjusning) om vad det är jag vill och var jag är, i mitt liv och i mitt företagande. 

Det viktigaste under de här dagarna, förutom att hinna landa och sova ut efter flygresan, har varit att sätta en tydlig intention för helgen. Vad är det jag vill med den här konferensen? Vad vill jag ska vara tydligare när jag reser härifrån? Var är luckorna i min plan, var behöver jag inspiration och var behöver jag bli utmanad eller få nya perspektiv? 

Jag förutsätter att jag kommer att ha roligt och träffa en massa intressanta människor. Men jag vet också av erfarenhet att ju tydligare intention jag har, desto mer kommer jag att få med mig hem. Det är inte alls säkert att de insikter och tankar jag får med mig är de jag siktade på, men på något sätt fungerar intentionen som ett sökarljus som gör det lättare att sortera i bruset (ursäkta metafor-blandningen).  

Några anledningar till att jag tycker om B-school: 

  • Nätverket av företagare över hela världen, med helt olika fokus. Det vi har gemensamt är att vi är entreprenörer som vill bygga företag med både hjärta och hjärna och att vi använder digitala verktyg för att bygga vår plattform. I övrigt sysslar vi med helt olika saker, allt ifrån smyckesdesign till coaching och allt däremellan.
  • Det har förenklat och förtydligat vilka delar jag behöver jobba med i mitt företag. Både Marie Forleo och Amy Porterfield är bra på att förklara och bryta ner saker. Att bygga vidare på mina företagsidéer känns nu mer som en trappa att kliva upp för steg för steg, och mindre som ett enormt nystan av olika trådar av samma färg och kvalitet som är hopplösa att reda ut. 
  • Det handlar om mig. B-school är inte one size fits all, utan guidar mig i att skapa ett företag som passar mig, utifrån vad jag vill, vad jag kan och vilka just mina förutsättningar är. 
  • Det handlar om dig. Jag har fått verktyg och metoder för att förstå ännu bättre vem det är jag vill nå och vad jag vill hjälpa dig med, du som följer min blogg, prenumererar på mina brev per e-post eller köper mina tjänster.  
  • Det handlar om att göra skillnad. Alldeles för många företagskurser utgår ifrån att företagande i första hand handlar om att tjäna pengar. Här har min vilja att göra skillnad fått stå i centrum, det är det som mitt företagande bygger på. Och då handlar det inte om att tjäna mycket pengar först, för att sen kunna använda de pengarna för att göra skillnad. Det handlar om att tjäna pengar på ett sätt som i sig gör världen bättre. 

Nu ska jag koppla ner (dvs koppla bort mitt bärbara tangentbord som jag skriver det här blogginlägget på, med hjälp av en blogg-app på min telefon) och gå ut i solen. Idag ska jag träffa en svensk företagare som också är här för eventet. Kanske blir det en glass i hamnen eller så. Och företagsprat. 

Hur håller du fokus och påminner dig själv om vad det är du gör och varför? Och hur ser du till att ha likasinnade att prata med om gemensamma utmaningar?  

Jag återkommer med en rapport efter helgen, här på bloggen. Kanske när jag är tillbaka i Sverige och Växjö igen.  

upload.jpg

Min arbetsplats just nu.