Min vän Maria Estling Vannestål, som bland mycket annat driver podden Drömmen om Målajord, brukar säga att hon inte gillar att sätta upp mål.

Ändå är hon en av mina störst inspirationskällor när det gäller just det.

Det är nämligen en viss typ av mål som Maria bestämt tar avstånd ifrån. Mål som handlar om att uppnå någon viss siffra inom en viss tid, bara för att det ser bra ut eller för att någon annan har sagt att det ska vara så, till exempel.

Mål av den typ som brukar finnas med i mallen för affärsplaner eller andra dokument som olika instanser kräver att du ska ta fram om du vill ha stöd för ditt företagande. Mål som har mer med borde än med lust att göra.

Vi pratade om saken i det här avsnittet av Drömmen om Målajord. Det är ett avsnitt om att driva företag utifrån lust och vilja och hitta på egna sätt att till exempel planera och sätta mål, när vi upplever att de traditionella sätten inte riktigt fungerar för oss.

Sara Norrby Wallin, som är den tredje medlemmen av Marias poddklan, lanserar under samtalet sin egen acronym SOL (istället för SMART), för sina mål: de ska vara Stödjande, Omförhandlingsbara och Lustfyllda.

Maria är precis klar med manus till sin nästa bok. Det är en bok om anhörigskap och den kommer att fylla en lucka och göra väldigt stor skillnad för många människor. Arbetet med boken har upptagit Marias tankar och arbetstid under lång tid nu. Hon har haft fullt fokus, först på insamlandet av material och sedan på själva skrivandet. Och nu är manuset klart.

Det är det jag menar med att Maria är en av mina största inspirationskällor när det gäller att sätta och uppnå mål. För beslutet att skriva en bok – vad är det om inte just ett mål? Ett mycket tydligt och dessutom ambitiöst mål. Förmodligen är det SMART också. Låt oss undersöka:

Strategiskt? Ja, absolut. Den här boken är en viktig pusselbit i Marias verksamhet och i den skillnad hon vill göra i världen.

Mätbart? Oh, yes. Antingen är boken skriven eller också är den inte det.

Attraktivt/Accepterat? Definitivt. Maria har knappast behövt övertala sig själv att jobba mot det här målet. Det har snarare fungerat som en magnet och dragit henne till sig.

Realistiskt? Ja, uppenbarligen.

Tidssatt? Ja, åtminstone har Maria haft olika tidsramar för delar av projektet och tankar om när det kan vara bra att genomföra olika delar av det.

Så nog sätter Maria upp medvetna mål. Och inte bara det: hon genomför dem också. Därför står hon på min topplista bland människor som inspirerar mig när det gäller mål och effektivitet. Oavsett om hon trivs på den listan eller inte.

Inspiration från det svenska spelundret

Har du sett SVT:s intressanta serie om den svenska spelindustrin? Vi har haft den som lunch-tv under de senaste dagarna här på hemmakontoret.

En sak som slagit mig när jag sett de olika programmen är just drivet och motivationen. Hos många av dem som skapat spel som nått stora framgångar så verkar det inte vara framgången i sig som är målet, åtminstone inte den framgång som kan räknas i pengar eller antal sålda spel eller någon annan tydlig, yttre parameter.

Istället verkar drivkraften oftast vara att göra världens bästa spel. På sitt eget sätt.

Det är också roligt att se hur spelskaparna har inspirerats och sporrats av varandra. Någon i serien menar att det förmodligen hänger med sedan de demopartyn som var en del av spelvärldens framväxt i Sverige. Där tävlade små grupper av unga spelentusiaster mot varandra om att efter ett antal sömnlösa nätter kunna visa upp det vassaste, roligaste, vackraste eller mest avancerade resultatet.

Och sen fortsatte det så, helt enkelt. Så småningom med en större budget och mer genomslagskraft, men fortfarande med samma drivkraft: att skapa någonting som är ännu vassare, roligare, vackrare eller mer avancerat.

Det gäller ju att hålla balansen och inte bli så uppslukad av sitt skapande att mat, sömn, hälsa och relationer blir lidande, åtminstone inte under alltför långa perioder.

Jag vill sätta mål som gör det lätt och roligt att sträva efter dem. Som gör att valet känns helt självklart: det är klart att jag ska ta tag i det här! Ingen tvekan.

Jag vill också sätta mål som hjälper mig att må bra och att ägna mig åt det jag tycker om. Det är ingen idé att sätta upp mål som är attraktiva att uppnå om vägen dit är pest och pina. Inte för mig i alla fall, jag vill inte leva så.

Jag gillar SMART-modellen. Fast jag använder den naturligtvis på mitt eget sätt (obstinat som jag är). Som en checklista, inte som ett recept eller en instruktion. Så här:

Strategiskt

Ligger det här målet i linje med vad jag verkligen vill, tar det mig mot min vision? Alla mål behöver inte göra det, men jag vill att de flesta saker jag ägnar mig åt i min vardag ska vara steg på vägen åt det håll jag vill förflytta mig på sikt.

Jag vill att det ska gå en tydlig röd tråd mellan vad som är viktigt på djupt för mig, via mina drömmar och visioner, till mina mål, mina projekt och min att-göra-lista.

Det kräver mod att vara strategisk. Det kräver att jag vågar säga nej till saker som i och för sig verkar bra och intressanta, eller som skulle göra någon annan glad, men som kommer att ta tid och energi från det jag verkligen vill göra nu och framöver.

Mätbart

Jag tycker om att veta när jag har uppnått ett mål. Det beror på att jag gillar att avsluta saker. Jag tycker om att kunna checka av målet och fira att jag har uppnått det. Inte minst för att det lämnar plats så att det kanske ger mig utrymme att ta upp det där målet som jag tidigare parkerade.

För mig handlar alltså den här punkten om att det ska gå att veta om jag har uppnått målet eller inte. Det betyder inte att det måste bestå av siffror, inte alls. Men jag vill att det ska ha en mållinje som är mätbar.

Säg till exempel att jag bestämmer mig för att börja yoga. Det är ett mycket strategiskt mål, det är helt i linje med vem jag vill vara och hur jag vill leva. Men det är inte alls mätbart, vilket gör att jag riskerar att bli frustrerad och tröttna.

Om jag däremot bestämmer mig för att yoga hundra dagar i sträck, eller att göra hundra yogapass, eller kanske att klara en viss yogapose så är det plötsligt mätbart och därmed uppnåbart.

Attraktivt/Accepterat

Vill jag detta? Och då menar jag inte bara uppnå själva målet – vill jag göra det som krävs för att uppnå det? Vad är det för aktiviteter eller vanor som jag behöver ägna mig åt för att målet ska uppnås och är det sådant som jag vill fylla min tid och mitt liv med?

Eller kommer jag att bli frustrerad och olycklig av själva arbetet mot målet, långt innan målet är uppnått? Är det värt det?

Realistiskt

Det här är inte min starkaste sida. Men med åren blir jag bättre och bättre på att inte sätta upp en miljon olika mål som kräver helt olika saker av mig samtidigt och sen bli frustrerad och ledsen för att jag inte uppnår något av dem.

Passar målet in i tid just nu, eller krockar det med andra saker? Kvalar det in bland mina mål eller får det stå och vänta på parkeringsplatsen för goda idéer så länge?

Det gäller att lyssna på rätt personer när jag avgör om målet är realistiskt eller inte. Det finns en massa saker som jag har klarat av och som en del skulle uppfatta som helt orealistiska.

Dessutom kan det hända att jag vill sätta mål som jag behöver anstränga mig för att uppnå, mål som känns spännande i magen, snarare än realistiska. Eller också är det läge för ett mål som är enkelt och går snabbt att uppnå, för att det är det jag behöver just då.

Jag vet bäst vad som fungerar för mig och vad jag motiveras av. Jag vill inte låta mig bländas av alla spännande idéer, men lika lite vill jag låta mig hindras av oro och negativitet som ofta inte ens är min egen.

Jag vill också gärna att sätta mål som faktiskt är inom min kontroll, där jag har stor påverkan på utfallet. Om jag sätter som mål att skapa ett riktigt bra ledarskapsprogram som jag känner mig nöjd med så kan jag lägga min själ i att se till att det blir så.

Om jag däremot sätter upp mål som handlar om att jag ska ett vinna pris, att jag ska nå toppen på någon bästsäljarlista (inte för att jag vet om det finns vare sig priser eller bästsäljarlistor för ledarskapsprogram) eller att jag ska sälja ett visst antal ledarskapsprogram under ett år, så är det mål som jag har mindre chans att påverka.

Eller ett exempel från min tid som ideellt aktiv inom Amnesty International:

Jag kan sätta upp som mål att skapa en riktigt bra, informativ och övertygande kampanj mot dödsstraffet. Det är motiverande och ligger helt inom min kontroll.

Men om jag sätter som mål att ytterligare en delstat i USA ska avskaffa dödsstraffet så har jag satt målet utanför min egen kontroll. Det är så många andra faktorer som spelar in. Och hur ska jag veta att det faktiskt var mitt arbete som fick det att hända?

Jag vet vilken genomslagskraft det får i resten av världen när en delstat i USA avskaffar dödsstraffet. Jag vet hur viktigt det är för kampen för mänskliga rättigheter. Och det kan vara min vision, min önskan, någonting jag vill ska hända tack vare mitt arbete. Men som mål fungerar det inte så bra för mig. 

Det finns inga rätt eller fel här och jag kan sätta vilka mål jag vill. Men det här är en parameter som jag vill väga in när jag sätter målet. Jag vill akta mig för att sätta mål som är beroende av många yttre faktorer som är utanför min kontroll. Mål som jag har svårt att veta om de är realistiska eller inte.

Tidssatt

För det mesta vill jag inte sätta en deadline på mina mål. Ofta blir det ändå bara en hyfsat kvalificerad gissning. Dessutom är jag inte en person som motiveras av deadlines. Jag vet att många fungerar tvärtom, men så är det för mig. Jag blir ofta bara stressad och vill få vara ifred och jobba med saker i min egen takt.

Däremot kan det vara bra att göra någon sorts tidsplan och att fundera på när på året en viss aktivitet kan tänkas passa, till exempel. Eller ta reda på om det finns evenemang eller andra tidssatta saker som kan var smart att ta med i planeringen.

Ibland handlar det om ett uppdrag där jag har lovat någonting i en viss tid, då behöver tidsaspekten förstås tas med i beräkningen. Då har jag inga problem med att jobba med deadlines. Men när det gäller mina egna mål så vill jag det mesta bara jobba på tills jag nått målet och sedan fira det, oavsett när det blir.

Det är du som bestämmer

Jag bestämmer över mina mål. Maria och Sara bestämmer över sina. Och du bestämmer över dina mål. Du kan också bestämma att du struntar i alltihop och inte sätter några mål.

Fast jag har en känsla av att våra hjärnor hittar på alldeles egna mål då. Möjligen kan det vara bra att bli uppmärksam på vilka mål du faktiskt har satt, medvetet eller ej. Något av dem kanske det är dags att justera?

När jag känner mig frustrerad, uttråkad, irriterad eller väldigt trött, då är det faktiskt ofta en signal om att jag behöver se över mina mål. Har jag rätt fokus? Eller springer jag åt fel håll? Är det därför motivationen har rymt?

Saras O i SOL är således möjligen viktigast av allt: målet behöver vara Omförhandlingsbart. Med dig själv eller med andra.

Det är nämligen väldigt svårt att sätta mål och att planera överhuvudtaget. Det måste finnas förhandlingsmån och möjlighet att kasta planerna åt sidan och skapa nya. Nästan närsomhelst.