För några år sedan jobbade jag med ett uppdrag som hade väldigt tydliga (och snäva) ramar. Det irriterade mig. Det störde mig att jag inte fick mer svängrum, att någon redan hade bestämt vad jag skulle göra.

Först förstod jag inte riktigt att det var just det som irriterade mig, jag var bara missnöjd och gick omkring och muttrade för mig själv.

Tills jag kom på en sak som jag egentligen vet, ett tips som kan sorteras in under avdelningen råd som jag ofta ger andra men glömmer att leva efter själv:

När jag är irriterad eller arg på någonting, när det skaver och känns fel, då är det en chans att lära känna mig själv bättre.

Min irritation har någonting att säga mig, den ger ledtrådar till vem jag är och vad som är viktigt för mig.

För att få tag i ledtråden behöver jag stanna upp och ta mig tid att lyssna, undersöka min irritation närmare istället för att gå upp i den och låta den göra livet surt för mig själv och min omgivning.

– Varför känns inte det här uppdraget kul, frågade jag min sambo som är en av de människor i världen som känner mig bäst. Det borde vara kul, det är ju helt rätt på så många sätt?

– Ja, svarade han. Men du har ju den där grejen med andras förväntningar.

– Vadå?

– Du blir ju lite obstinat. Du har själv väldigt höga förväntningar på dig själv och allt du gör, men ingen annan får ha förväntningar på dig. Då blir du sur.

Den iakttagelsen var så mitt i prick (och levererad med så mycket kärlek) att jag började gapskratta.

Jag kanske inte skulle uttrycka det exakt så, men det stämmer att jag har svårt att förlika mig med alltför specifika och snäva krav från andra. Jag har absolut en obstinat sida, särskilt när jag känner mig detaljstyrd. 

Plötsligt var det tydligt för mig varför just det här uppdraget inte riktigt passade mig. Någon annan hade stakat ut vägen jag skulle gå och bestämt exakt vilka mål jag skulle uppnå. Jag kände mig kontrollerad och låst. Jag tappade lusten eftersom det inte fanns rum för min kreativitet.

Jag behöver ett stort mått av frihet när jag arbetar. Jag behöver få styra mig själv och använda min kompetens inte bara i själva arbetet utan också i planeringen och styrningen av det jag jobbar med. Det är bland annat därför som jag driver eget företag: för att kunna följa mitt hjärta och skapa det arbete som passar mig.

Det är inte alltid som irritationen talar om vad jag behöver. Ibland skvallrar den istället om en stark värdering jag har, någonting som jag tycker borde vara annorlunda.

När de smulor som mina i övrigt så välartade bonus-tonåringar lämnar på bordet får mig att se rött så handlar det egentligen inte om smulorna. Det handlar om att jag har en stark värdering om att ta hänsyn och tänka på hur våra handlingar påverkar andra, i stort och i smått. 

Orättvisa, maktspel och girighet är andra saker som gör mig arg, vilket oftast avspeglar sig i irritation över det som till synes är småsaker men som i förlängningen kan kopplas till något av detta.

När jag förstår hur det hänger ihop och varför jag reagerar som jag gör så blir jag lugnare, jag får mer kontakt med vem jag är och dessutom ökar mitt handlingsutrymme. När jag vet vad som är grunden till irritationen så är det lättare att göra någonting åt saken. 

Vad går du och irriterar dig på just nu? Vad gör dig sur, tvär eller obekväm?

Finns det någon ledtråd i det, kan du lyssna efter den kloka röst som finns bakom irritationen?

Möjligen kan du komma närmare svaret på en av följande frågor, eller båda om du har tur:

Vad behöver du för att må bra och komma till din rätt?

Vilken skillnad vill du göra, på vilket sätt vill du förändra världen?