Jag brukar använda en Tarotkortlek som en del i min veckoplanering.

Förvånad? Det hade jag också varit om du hade berättat detta för mig, för kanske tre år sen. Tarot? Allvarligt?

Ja, helt allvarligt. Trots att jag är minst sagt skeptisk mot mycket som har med “andlighet” att göra. (Här finns ett poddavsnitt där jag pratar om andlighet och mina dubbla känslor inför detta begrepp, med Maria Estling Vannestål och Sara Norrby Wallin, i Marias podd Drömmen om Målajord.)

Däremot älskar jag sagor, metaforer, myter och magi.

Metaforer och symboler hjälper oss att komma i kontakt med vår fantasi och därmed att tänka mer fritt, så att vi kan tänka nya tankar istället för de gamla vanliga. Min relation till tarot handlar inte om att spå i kort utan om kreativitet och personlig utveckling.

Innan jag förklarar närmare: Vilken av Muminfigurerna känner du dig mest som, just idag? Är det Mumin? Eller kanske Muminmamman eller Muminpappan? Den ängsliga men lojala Sniff eller Snusmumriken som tar upp sitt munspel i skymningen? Kanske Lilla My?

Eller, ifall Mumin inte är din grej: vem känner du dig som av hjältarna i Sagan om ringen? Vilken av gudarna ur den nordiska mytologin eller vilken av karaktärerna i serien Vänner kan bäst symbolisera din sinnesstämning, eller en utmaning du står inför? Är du mest Nasse, Ior eller Puh? Snövit, Ariel eller Elsa?

Vad är egentligen tarot?

En tarotkortlek består av 78 kort. Det är 22 kort som föreställer tidlösa arketyper som narren, döden, kärleken, djävulen och universum. De övriga korten är indelade i fyra sviter, precis som en vanlig spelkortlek. Varje svit innehåller Ess till tio samt fyra hovkort (de som brukar kallas för klädda kort i en vanlig spelkortlek).

Korten i de fyra sviterna i tarotkortleken representerar vardagliga känslor och erfarenheter som vänskap, skuld, lycka, sorg, förlust, framgång och kreativitet.

De tidigaste tarotkortlekar som hittats är från 1400-talets Italien. Sedan dess har kortleken utvecklats åt många olika håll, men strukturen är någotsånär intakt.

Den vanliga spelkortleken med 52 kort är troligen ännu äldre. Även tarotkortleken användes från början som spelkortlek och på vissa ställen spelas fortfarande de olika kortspel med samlingsnamnet Tarocchi, som tros ha gett tarotkortleken sitt namn.

Men det är ju inte som spelkort som tarotkorten har blivit kända. Under århundradena har det alltmer blivit de symboler, arketyper och berättelser som korten har laddats med som har stått i centrum. Fler och fler varianter har skapats av olika upphovspersoner, som alla har satt sin egen prägel men inspirerats av alla de tidigare. Lager på lager, fler och fler betydelser och mytologier har vävts in.

Jag ska försöka att inte förlora mig i historien här utan komma till poängen. Det finns så mycket att fördjupa sig i när det gäller tarot och kopplingarna till olika religioner, mytologier och på senare tid även populärkultur.

Tarotkort är inte bara spådomskort

Nuförtiden förknippar de allra flesta tarotkort med att spå framtiden. Det är ju så korten porträtteras i filmens värld och det är så väldigt många använder dem.

Jag tror inte att jag kan kommunicera med den andra sidan och jag tror verkligen inte att framtiden är en färdigskriven historia som går att “spå”.

Jag vill inte heller förknippas med den världen och det gör att jag länge har tvekat att alls nämna tarot här på bloggen. Men å andra sidan, en del spår framtiden med hjälp av alldeles vanliga spelkort. Eller kaffesump. Vilket inte gör att jag tänker sluta spela kort eller dricka kaffe. Ok, det kanske var en fånig liknelse.

På söndagar brukar jag i alla fall ta en stund med min planeringsbok inför veckan som kommer. Jag brukar rita upp veckans dagar på ett nytt uppslag och skriva in det som ska hända från min digitala kalender.

Den här vanan eller ritualen handlar både om planering och om kreativitet. Jag brukar dekorera min veckoplanering med vacker papperstejp eller klistermärken. Jag tillåter mig själv att ta fram färgpennorna och pyssla en stund för mig själv. Det gör mig lugn och glad.

Samtidigt gör det att jag kan lyfta blicken istället för att drunkna i detaljerna. Vad är det för en slags vecka som ligger framför mig egentligen?

Är det främst en skaparvecka med mycket tid att skriva, tänka, spela in filmer till mina kurser? Eller är det en vecka som kommer att präglas av möten eller utåtriktade uppdrag? Hur kan jag skapa de bästa förutsättningarna för mig själv under veckan som kommer?

Om jag känner för det så drar jag ett eller ett par kort och låter dem väcka ytterligare perspektiv på veckan som kommer.

Vardagsmagi

För mig är korten magiska, men inte på det sättet att de har en egen vilja, eller styrs av krafter som finns utanför mig.

Magin ligger i alla de berättelser, symboler och myter som människor har laddat korten med under århundradena. Bilderna och berättelserna i kortleken tar tag i min egen inre symbolvärld och väcker tankar jag inte visste att jag hade.

Har du någon gång läst en riktigt bra skönlitterär bok, en bok som grep tag och som fick dig att se på dig själv och världen på ett nytt sätt?

Har du spelat rollspel, låtit dig fascineras av hur spelkorten i Drakar och Demoner kan locka fram det ena äventyret efter det andra hos spelarna?

Eller också kanske du gillar att försvinna i andra världar med hjälp av äventyrsspel på datorn? Gör det kanske att du får ett nytt perspektiv på världen omkring dig efteråt?

Eller också läser du om muminböckerna för femtielfte gången och funderar över livet och relationerna och dig själv utifrån karaktärerna, situationerna och miljön.

En vacker tarotkortlek som jag kan hålla i, blanda och dra kort ur, ger mig en känsla av magi, äventyr, guldkant, saga.

Vad säger korten?

En dag kanske jag drar ett kort som väcker tankar om förlust och saknad. Då tar jag ett andetag och funderar på om det finns någonting jag sörjer just nu, kanske någonting jag är besviken över eller något som känns vemodigt eller sorgligt. Hur kan jag ta hand om mig själv och ge den delen av mig det den behöver under den kommande veckan?

Eller så drar jag ett kort som gör att jag tänker på framgång eller rikedom. Då funderar jag en stund över vad som går riktigt bra just nu, vad vill jag fira? Och vem är jag när det går bra för mig? Vad är förresten framgång? Varför är det viktigt? Och hur hanterar jag när det inte alls går bra?

Kan kortet ge mig ledtrådar till hur jag kan angripa en viss situation? Är det något i färgerna, figurerna, riktningen i bilden, någon arketyp som väcker en idé hos mig?

Tarotkorten kommer inte med ny information. De speglar det jag känner, det som jag går och tänker på fast jag inte tänker på det, det jag just nu behöver fiska upp ur mitt inre och titta lite närmare på.

Hemma hos min farfar och farmor spelade vi kort. Jämt. Inte tarotkort då utan en alldeles vanlig kortlek. Men det kan mycket väl påverka min känsla för korten, den trygghet och glädje jag känner bara av att hålla en kortlek i händerna.

Vilken relation har du till tarotkort (eller kanske orakelkort som många använder på liknande sätt)? Kanske har du kanske någon liknande rutin (eller ritual) inför en ny vecka? Plockar du fram en dikt för veckan, väljer veckans soundtrack på Spotify eller skriver upp ett bibelcitat att reflektera över?

Skriv gärna en kommentar här nedan, eller skicka ett meddelande till mig på mailen eller i sociala medier. Jag är så nyfiken på vad det här inlägget väcker hos dig!

Prenumerera gärna på mail från mig om så missar du inte nästa blogginlägg.

Korten på bilden är från kortleken Joie De Vivre (som betyder livsglädje) av Paulina Cassidy.