Ett samtal om att brinna utan att brinna ut

Jag är nästan alltid grymt tacksam över min förmåga att brinna för saker. Den där elden i mig, det som gör att jag går igång på roliga, spännande eller viktiga projekt hela tiden. Den som gör att jag inte kan låta bli att skapa nya saker.

Det är samma inre eld som gör att jag under större delen av mitt liv har varit engagerade i olika typer av föreningar eller andra sammanhang. Jag vill förändra saker. Jag vill göra skillnad. Ibland på egen hand men ofta tillsammans med andra.

Känner du igen dig? Jag tänkte väl det.

Och så finns det ju en baksida. Den som illustreras i myten om Ikaros som flög så högt på sina vingar av fjädrar och vax, så svindlande högt och så nära solen att vaxet smälte och Ikaros störtade ner i havet.

Det är helt enkelt lätt att engagera sig lite för mycket, eller i för många saker samtidigt, eller i saker som först verkade så rätt men som efter hand visar sig ta mer energi än de ger.

Så hur kan vi ha kakan och äta den? Hur kan vi fortsätta att brinna, vara engagerade, gå igång på saker – men utan att brinna ut eller brinna upp?

Denna fråga resonerar vi kring i det senaste avsnittet av Poddklanen reflekterar, som är ett inslag i podden Drömmen om Målajord. Podden drivs Maria Estling Vannestål och vanligtvis består den av intervjuer med olika personer som har valt att följa sitt hjärta och förverkliga drömmar.

I de avsnitt som Maria kallar Poddklanen reflekterar bjuder Maria in mig och Sara Norrby Wallin och vi fördjupar oss i en fråga eller ett ämne.

Välkommen att lyssna! Skriv gärna en kommentar när du har gjort det, vi är så nyfikna på vad du tänker och vad du får med dig av vårt samtal!


Du kan också hitta avsnittet i din vanliga podd-app. Sök upp Drömmen om Målajord och leta fram avsnitt nummer 105.

Skriv en kommentar!

Kryssa i "Publicera även på Facebook" om du vill dela inlägget och din kommentar, på din Facebookprofil. Annars publiceras din kommentar endast här på bloggen.

Close

Fyll i namn och e-postadress.