Det går knappt att vara engagerad i ideella organisationer eller syssla med kultur i någon organiserad form i Sverige, utan att komma i kontakt med något eller flera av studieförbunden.

Tillsammans bildar de ett nät, en slags infrastruktur, som binder samman, stärker och ibland bär upp en stor del av föreningslivet i Sverige. Jag kan inte riktigt föreställa mig hur det skulle vara om de inte fanns.

Så här skriver Folkbildningsrådet på sin hemsida, om studieförbunden:

I Sverige finns tio studieförbund som Folkbildningsrådet fördelar statsbidrag till. Tillsammans anordnar de verksamhet i Sveriges alla kommuner. Bakom studieförbunden står olika folkrörelser och andra organisationer. Det ger varje studieförbund en unik profil.

Förutom dessa tio studieförbund så har idrottsrörelsen sitt eget studieförbund SISU Idrottsutbildarna. Och förutom studieförbunden så finns ju även folkhögskolorna med bland de organisationer som bär upp folkbildningen.

Folkbildningen och kulturen

Den här våren håller jag i fyra samtal om folkbildning och kultur. Samtalen arrangeras av SISAM, en paraplyorganisation för de studieförbund som är verksamma i Skåne, med stöd av Region Skåne.

Syftet är att utforska vilken roll studieförbunden och folkbildningen kan spela när det gäller att starta upp kulturen igen efter pandemin. Men samtalen handlar om så mycket mer. Jag har blivit lite nyförälskad i folkbildningen och i studieförbunden medan jag har förberett och genomfört samtalen.

Samtalsserien består av tre frukostsamtal som alla genomförs digitalt. Det var inte tänkt så från början. samtalen skulle hållas i tre olika skånska städer, men pandemin satte käppar i hjulet. Serien avslutas med ett längre seminarium som genomförs i Kristianstad.

Inspelningen från de två första (kanske så småningom också det tredje) samtalet ligger kvar på Youtube under en begränsad period. Du kan se dem på SISAM:s Youtubekanal.

Kulturen som krishantering

Det första samtalet kom att handla om samarbetet mellan kommunerna och studieförbunden – och mellan studieförbunden och professionella kulturarrangörer.

Panelen bestod av Frida Trollmyr, kulturnämndens ordförande i Malmö, Mårthen Mirza, kulturchef i Lund, Hasse Jönsson, verksamhetsledare för The Tivoli i Helsingborg och Sofia Lindqvist-Lacinai, marknadschef och vice VD på Sweden Rock.

Det blev så tydligt under samtalet hur studieförbunden bidrar med själva jordmånen för kulturutövare, en mylla där nya samarbeten och nya intressen kan gro, både hos grupper och hos enskilda personer.

Det blev också tydligt att studieförbunden kan vara bron som gör det möjligt för kulturutövare att gå från amatör till professionell, inte minst genom studieförbundens samarbete med Sweden Rock och The Tivoli, bland många andra scener och arrangörer.

Vi pratade om hur viktig kulturen är och hur tungt det har varit att just kulturen drabbades så hårt under pandemin – precis när vi kanske som allra mest hade behövt den. Kulturen ger oss tröst, stärker oss, låter oss dansa, sjunga och skratta, träffas. En kris som särskilt drabbar kulturen kanske också drabbar samhället särskilt hårt.

Balansen mellan granskning och tillit

Det andra samtalet handlade om de bidrag till studieförbunden som kommer via staten. Panelen bestod av Christer Nylander, ordförande i Riksdagens kulturutskott, Johan Söderman, professor Göteborgs universitet och ledamot i Folkbildningsrådets styrelse och Åsa Sandström, chef/ombudsman på ABF Malmö.

Vi finansierar studieförbunden gemensamt och för att vi ska fortsätta att vilja göra det så behöver pengarna förstås gå till just folkbildning. Den senaste tiden har stödet till studieförbunden och studieförbundens verksamhet granskats och ifrågasatts.

Det handlar dels om vad studieförbunden ska göra och hur vi ska kunna styra så att pengarna bidrar till själva syftet med statens stöd till folkbildning – och dels om ren fusk och brottslighet som har uppdagats.

I samtalet pratade vi om balansen mellan granskning och styrning å ena sidan och tillit och självstyre å andra sidan. Är det så att de allra viktigaste värdena i folkbildningen också är de som är svårast att mäta? Finns det en risk att alltför fyrkantig granskning styr verksamheten mot verksamhet som är lätt att mäta – på bekostnad av verksamhet som kanske är viktigare och mer värdefull?

Vi hade kunnat fortsätta det samtalet länge. Till exempel snuddade vi vid frågan om det digitala rummet, vi skulle kunna ha ett samtal till bara om det. Idag är verksamheten inom studieförbunden (och stödet till denna verksamhet) knutna till en geografisk plats, till exempel en kommun. Men hur kan vi värna den verksamhet som skapas i ett digitalt rum, frikopplat från geografi?

Lyssna till gräsrötterna

I det tredje samtalet får gräsrötterna komma till tals, de som faktiskt utövar kulturverksamhet av olika slag i samarbete med och med stöd av studieförbund. Jag kommer att prata med företrädare för kulturföreningar inom helt skilda områden.

Vad blir möjligt tack vare att de samarbetar med studieförbund? Och vad behöver de mest av allt just nu, när pandemin förhoppningsvis släpper greppet? Hur kan studieförbunden hjälpa till att återstarta kulturen?

Anmäl dig till samtalet här. Och jag hoppas verkligen att det sista tillfället kan genomföras på plats i Kristianstad. Ses vi där kanske?