Den här månaden är det tio år sedan min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation kom ut för första gången. Det som gör mig så lycklig är att boken fortfarande används och att den fortsätter att göra skillnad för ledare. Jag får bevis på det hela tiden.

Jag är en sådan där person som ofta “blir” ledare. Inte så att det egentligen är mitt mål. Det är bara det att jag ofta ser hur saker skulle kunna bli bättre, det kliar i fingrarna och jag vill vara med och göra skillnad. Inte bara för världen utan också inom organisationen jag just då befinner mig.

Ledarskap, grupputveckling, relationer, hur vi hittar sätt att komma till beslut, att följa upp och att steg för steg ta oss närmare våra mål, det är fascinerande och intressant.

Jag tror också att jag är en person som tar ansvar. Om inte jag tackar ja till ordförandeposten, vem ska då göra det? Jag skulle kunna göra skillnad här, ska jag inte göra det då?

Jag blir ledare i olika sammanhang för att jag kan och för att jag tror att jag skulle kunna göra skillnad till det bättre.

Därför har jag varit chefredaktör för Studenttidningen Mahskara (som drevs som en stor förening av studenter som var intresserade av skrivande, formgivning, fotografi eller illustration), ordförande för Malmögrupperna av Amnesty International, vice ordförande för Svenska Amnesty och ordförande i Växjö Rödakorskrets.

Inuti är jag nog fortfarande den där lilla tjejen som bakade bullar på morgonen och sålde dem till grannarna för att samla in pengar till regnskogen och som släpade med sin pappa på det lokala mötet om de hotade almarna på Klostergården i Lund (eller var det lindarna?) och som organiserade barnen i kollektivhuset där jag växte upp till protest när de vuxna införde ogenomtänkta regler. Någon behövde ju göra det.

Vad är ledarskap?

För mig har ledarskap aldrig handlat om att bestämma över någon annan. Det har alltid handlar om att organisera, samla, komma överens. Och att då och då fatta beslut för hela gruppen, för att gruppen har gett mig det mandatet.

Ledarskap är en service till de andra i gruppen, precis som att vara sekreterare eller kassör är det. Det är en roll bland andra roller och det är en roll som behöver fungera för att helheten ska fungera.

Jag har lärt mig så mycket om mig själv i mina ledarskapsroller. Ibland ganska smärtsamma lärdomar. Och jag har varit mycket nära att gå in i väggen några gånger.

Det beror på att det ideella engagemanget är gränslöst, på flera sätt. Dels är rollerna otydliga och under ständig förhandling. Och dels är själva uppdraget gränslöst, åtminstone i den typen av organisationer och sammanhang jag har engagerat mig i. Det är inte som att vi blir “klara” med att förändra världen. Det finns alltid, alltid mer att göra.

Och så är det ansvaret, svårigheten att avgränsa min egen roll. Om det där inte blir gjort, ska jag inte gå in och fånga upp det då? Vem ska då göra det? Om ingen annan ställer upp, då hamnar det väl i mitt knä, som ledare?

Att låta saker rasa istället för att slå knut på mig själv för att det ska bli bra, att finna mig i att det vi bestämt gemensamt inte blir gjort – utan att fånga bollarna själv, det är den svåraste läxan för mig.

Tillsammans med insikten att när det gäller vissa relationer, vissa grupper, vissa konflikter, så kan jag faktiskt inte reparera eller få det att funka. Det finns tillfällen när det är bättre att släppa taget, när det inte är värt kampen.

Men så är det de där kvällarna när jag cyklar hem från ett styrelsemöte med vinden i håret och inte kan sluta le för att det har fungerat så himla bra. Sådana där möten där jag bara har hållit i den gemensamma röda tråden, där alla har deltagit med sin pusselbit och vi har varit kreativa tillsammans, där alla har kommit till sin rätt och min roll har varit som mötesordförande och ingenting annat. Det är en underbar känsla.

Boken Brinna!

Jag har fortsatt att utbilda, föreläsa och coacha kring ideellt engagemang och ledarskap de senaste tio åren, sedan jag skrev boken. Jag har förstått tänkt en massa nya tankar och samlat på mig modeller och verktyg.

Ändå håller innehållet i boken, den står sig precis som den är! Jag är så stolt över den.

Och när jag hör engagerade ledare som känt sig sedda i läsningen, som fått nya perspektiv på utmaningar de grubblat över och som känt ny energi och velat pröva nya ingångar i ledarskapet tack vare boken, då blir jag varm i hjärtat.

Boken handlar om att mejsla fram sitt eget ledarskap, på sina egna villkor och utifrån sina egna värderingar. Och så innehåller den tankar, perspektiv och tips kring grupputveckling, delat ledarskap, att leda i förändring och en massa andra saker.

Men det mest intressanta är att den blivit “känd” som en bok om att brinna hållbart. Det var nämligen inte tanken från början. Tanken var att skriva en bok om ledarskap i ideell verksamhet. En handbok för ledare i ideella organisationer. Naturligtvis finns hållbart ledarskap med i boken, både som ett eget kapitel och som en röd tråd.

Inre och yttre omställning hänger nämligen ihop. Det kan inte vara meningen att vi ska förändra världen på bekostnad av oss själva och vår egen hälsa. Att komma till sin rätt, må bra i sin vardag och göra skillnad måste gå hand i hand.

När jag träffar nya människor som har läst min bok så är det ofta den aspekten de tar upp, de beskriver den som en bok om att brinna utan att brinna ut. Och inte mig emot.

Ja må den leva, min bok om ideellt ledarskap! I åtminstone tio år till.