Händelse, tolkning, tanke, känsla

Feb 09, 2023

Efter styrelsemötet går Kerstin ut och stänger dörren med en smäll.

Det gör mig orolig. Hon utstrålar ilska med hela sitt kroppsspråk. Jag känner hur jag kryper ihop, är det mig hon är arg på? Var det något jag sa? Kanske jag inte borde ha pratat så mycket när vi diskuterade den där sista punkten på dagordningen?

Eller vänta nu. Låt oss sakta ner det här förloppet. Vad var det som hände?

Kerstin gick ut och stängde dörren med en smäll.

Jag tolkade hennes kroppspråk och att dörren smällde igen som tecken på ilska.

Vad tänker jag om att människor blir arga? Vad betyder det?

Jag får en känsla av obehag och jag tänker att ilskan kanske beror på mig. Det får mig att känna ännu mer obehag och kanske också rädsla. Och skam.

På bussen hem sitter jag bredvid en ung man som lyssnar i hörlurar.

Ljudet läcker ut och dessutom vippar han med ena foten hela tiden, rörelsen fortplantar sig i stolen och mitt säte gungar lite.

Hans beteende är verkligen oförskämt. Han kränker min personliga sfär, jag har väl inte valt att lyssna på hans fåniga musik där jag dessutom bara hör diskanten? Har han ingen hyfs?

Jag känner mig irriterad och arg. Sådana som han borde skämmas och helst inte åka kollektivt.

Vänta, nu får vi nog sakta ner lite igen. Vad är det som händer?

Mannen bredvid mig lyssnar på musik och vippar med foten. Jag blir störd av det och jag tolkar hans beteende som att han inte tar hänsyn till mig, jag tänker att han inte bryr sig om hur jag mår.

De här tankarna gör att jag känner mig arg. Räknas inte mitt välmående? Räknas inte jag?

Sådana där personer, alltså. Så typiskt sådana som dem. Jag visste väl det. De bekräftar exakt vad jag trodde om dem. 

Jag sorterar in de här händelserna i mitt inre fördomsbibliotek. Där sparar jag noggrannt alla bevis jag samlar för att olika grupper av människor visst har de dåliga egenskaper och intentioner som jag tror. 

Någonting händer. Vi tolkar det som händer. Vi tänker någonting om vår tolkning av det som händer. Och detta sätter igång känslor i oss.

Men eftersom allt detta händer blixtsnabbt så är det lätt att missa orsakskedjan. Var det verkligen Kerstins smäll i dörren som gjorde mig orolig och rädd? Eller var det min tolkning? Och hade mannen på bussen verkligen för avsikt att störa mig? Eller var det min tolkning av det som hände som gjorde mig arg?

Nu kanske det var så att Kerstin verkligen var jättearg. Min tolkning var kanske helt korrekt. Och det KAN ju hända att hennes ilska berodde på mig.

Men det är ju bara en av många möjliga tolkningar.

Och mannen på bussen kanske verkligen är en slyngel som struntar i alla omkring sig. Eller så är han inte det, vad vet jag? Och det är det som är poängen.

Ju mer vi kan sakta ner kedjan och få syn på vad våra känslor och reaktioner egentligen handlar om, desto mer kan vi ifrågasätta våra tolkningar.

Lyssna på din magkänsla. Du är säkert en bra människokännare. Men det kan vara en bra idé att ta några andetag och pröva en annan tolkning. Och framför allt komma ihåg att vi inte är tankeläsare. Alla tolkningar är just tolkningar, det vill säga gissningar. Hypoteser.

Vad ska vi göra med den kunskapen? Kanske ta det lite lugnare. Kanske ställa frågor, be om vad vi behöver, ge oss själva det vi behöver om det går. Sakta ner och inte reagera riktigt lika snabbt. Ge oss själva tid.

Eller vad tror du?

Låt oss hålla kontakten!

Allra helst skriver jag numera på Substack, där du kan prenumerera på brev från mig. Där går det dessutom att skriva en kommentar och berätta vad du tänker när du har läst.

Jag skriver både om ideellt engagemang och om personlig utveckling. Du väljer vad du vill läsa och vad du vill prenumerera på. Välkommen!

Intressant, berätta mer!