Magisk inspiration i höstmörkret

Nov 03, 2021

Firar du Halloween? Eller kanske hellre Alla helgons dag? Eller tycker du som jag: båda är värdefulla fast på helt olika sätt.

En stilla promenad till kyrkogården för att tända ett ljus och minnas dem som inte längre finns med oss. Och godis i galna färger, huggtänder i plast och en grinande pumpa med marschall. Det ena utesluter inte det andra.

Men vad har magi och spökhistorier och spindelnät att göra med ledarskap, personlig utveckling och att förändra världen?

Här kommer tre sätt att inspireras av årstiden och alla de symboler som omger oss nu.

Tre perspektiv med inspiration från halloween

Jag är stadigt grundad i beprövad vetenskap och inte det minsta skrockfull. Men det hindrar inte att jag är svag för magiska symboler, sagor och myter. Här kommer tre perspektiv eller tankar – med inspiration från en värld där allt är möjligt.

Om jag hade ett trollspö…

Varje år, för det mesta i januari, reser jag iväg några dagar tillsammans med min man. Vi brukar ta in på hotell ett par nätter och drömma tillsammans inför det nya året. Vi är båda egenföretagare och under de här dagarna är vi varandras bollplank och cheerleader, vi hjälper varandra att hitta riktningen och att sätta lagom galna mål för våra respektive verksamheter.

Vi brukar ha med oss rökelse, en hartass och en liten flaska vatten som laddats med energi av fullmånen.

Nej, nu blev det fel. Vad jag menar är att vi brukar ha med oss postitlappar, väldigt många färgpennor, ritpapper på rulle så att vi kan skapa långa tidslinjer och väl förberedda exceldokument med rader och kolumner redo att ta emot våra planer.

Några veckor senare brukar jag träffa till min vän och kollega Therese Hagstedt. Det var tillsammans med Therese som jag startade mitt företag, för cirka en evighet sedan. Nu driver vi inte företag tillsammans längre, men vi hjälper fortfarande varandra att drömma och att skapa det vi vill.

Under en helg med Therese slipar jag ytterligare några varv på planerna för året. Sen är jag redo att sjösätta alla årets projekt och idéer.

Inte för att jag alltid följer planerna. Det är faktiskt inte det som är poängen. För mig finns det magi i själva planeringen, det ger mig riktning och styrfart. Det hjälper mig att definiera vad som verkligen är viktigt.

Mina drömmar och visioner blir som besvärjelser, som magneter som drar mig åt rätt håll.
När jag formulerar visioner och mål så är det just den där magin jag främst är ute efter: det magiska i att sätta ord på vad som är viktigt och vad jag vill, specifikt och konkret. Det är ofta mycket viktigare än checklistorna och steg-för-steg-planerna.

Vad längtar du efter? Vad är viktigt på djupet?

Och om allt var möjligt, om du hade superkrafter eller ett magiskt trollspö, vad skulle du skapa då?

Spökar det hos er?

Om du har läst min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation så vet du vad jag talar om nu. Inte om själar som har problem med att ta sig över till dödsriket och därför öppnar skåpluckor, suckar i trappan eller klampar omkring på vinden. Fast resultatet kan bli ungefär det samma.

Jag talar om spöken i organisationer och i relationer.

Det kan handla om en konflikt som aldrig riktigt blev löst utan som ligger där under ytan och skaver. Även när nya personer kommer in som inte har hört talas om konflikten så är det som att de kan känna att någonting är outtalat, de märker att alla går omvägar runt ett osynligt hinder.

Eller så är det den förra ordföranden som spökar, hen kanske inte påverkar styrelsen rent konkret längre, men ingen kan undgå att fundera över vad hen skulle ha sagt eller gjort i den här situationen och det gör det svårt att tänka riktigt fritt.

Eller så är det uppsägningen av flera personer på en arbetsplats, som ligger som en dimma över arbetsplatsen, en oförlöst känsla av sorg eller kanske ett outtalat hot, en obehaglig osäkerhet om vad som ska hända härnäst.

Även relationer brukar ha sina husspöken. Saker som vi kanske inte pratar om men som vi båda ändå påverkas av. Skuggor som förföljer oss, som kanske triggar igång hårda ord och gör det svårt att nå varandra, just för att vi inte orkar tända ljuset och möta monstret under sängen.

Vad finns det för spöken i de sammanhang du rör dig? Hur påverkar de dig?

Vampyr för en dag

Mitt sista exempel är direkt kopplat till Halloween. Vad är det som gör att det är så spännande och roligt att klä ut sig? Varför längtar vi alla efter att vara spökdrottning, vampyr eller zombie för ett litet tag?

Nu kom jag att tänka på förra året, när ett gäng små monster ringde på vår dörr. Jag öppnade och sa “Å, hjälp!” med spelad förskräckelse varpå ett litet monster raskt tog av sig sin mask och visade att han bara var en alldeles vanlig pojke egentligen, så att jag inte skulle behöva vara rädd. Jag blir fortfarande djupt rörd när jag tänker på detta.

Men det var inte det jag ville prata om.

Jag undrar: kan det vara så att vi ibland tycker att vårt alldeles vanliga, vardagliga personligheter inte alltid riktigt räcker till, att den bild vi visar upp för oss själva och andra inte speglar tillräckligt mycket av dem vi är innerst inne?

Det finns så många olika aspekter av min personlighet, så många inre jag. Jag gissar att det gäller dig också. Och ibland känns det som att det bara är en liten bråkdel av alla aspekter av mig som får komma fram i vardagen. Att jag glömmer alla andra sätt jag skulle kunna vara på, att jag begränsar mitt register.

Det finns en kärna, en sorts sanning om vem jag är innerst inne, men den kärnan kan lysa med så många olika färgnyanser, om du förstår hur jag menar. För det mesta är det de mest städade, artiga, ansvarstagande och trygga delarna av mig som syns utåt. I alla fall är det dem jag ser när jag tittar mig i spegeln på morgonen.

Åtminstone om jag kastar en snabb blick. Men vad händer om jag står kvar och ser in i mina ögon? Finns det inte en vild vampyr någonstans därinne? Eller en mycket liten älva som längtar efter att ställa till med riktigt mycket oreda?

Tänk om vår utklädningslek under Halloween är en påminnelse om att vi kan ta fram fler aspekter av oss själva än vi vanligtvis väljer att göra?

Om du kunde klä ut dig till vad som helst och därmed bjuda in (eller kanske ut) en del av dig själv som ofta får stå tillbaka, hur skulle det kännas?

Så, varsågod. Tre magiska perspektiv att ta med dig under den här mörka och mystiska årstiden. Hantera dem med varsamhet, som med alla magiska redskap. Må de tjäna dig väl.

Låt oss hålla kontakten!

Gillar du det jag delar med mig av här på bloggen? Lämna din e-postadress här så hör jag av mig ungefär varannan vecka, med inspiration kring ämnen som engagemang, personlig utveckling, kreativt skapande och hållbart ledarskap

Jag skickar inga tråkiga "nyhetsbrev". Mailen från mig är personliga och från hjärtat. Jag tror att du kommer att tycka om dem!

Jag behandlar dina personuppgifter med största varsamhet och självklart i enlighet med GDPR. Du kan avsluta din prenumeration när som helst.