Ett av mina viktigaste och mest meningsfulla uppdrag det här året har varit samarbetet med LSU – Sveriges ungdomsorganisationer, kring projektet HEL. HEL står för Hållbart Engagemang och Ledarskap och syftar till att bidra till ett mer hållbart engagemang i det civila samhället, framför allt bland unga som är ideellt engagerade eller jobbar i ideella organisationer.

LSU är en paraplyorganisation för ungdomsorganisationer i Sverige. Medlemsorganisationerna är 83 till antalet, Röda Korsets och Rädda Barnens ungdomsförbund finns med liksom flera partipolitiska ungdomsförbund, men också till exempel Sveriges Elevråd och Sveriges Elevkårer, Scouterna och Spelhobbyförbundet SVEROK, för att nämna några. LSU arbetar för att underlätta ungt engagemang och skapa bättre förutsättningar för ungas organisering.

Genom projektet HEL arbetar LSU fram stöd för föreningar och organisationer som vill arbeta med att motverka stress och psykisk ohälsa och bidra till hälsofrämjande och långsiktigt hållbart engagemang.

Klokt nog har LSU börjat med sig själva och det är där jag kommer in i bilden, tillsammans med min kollega Sara Norrby Wallin. Vi har under året arbetat med både styrelsen och kansliet för att hjälpa dem att skapa och upprätthålla en hållbar arbetsmiljö, för både anställda och ideella. De metoder och verktyg som vi använder i det arbetet ligger sedan till grund för den metodik som LSU ska göra tillgänglig för alla ungdomsorganisationer.

Det känns så bra och rätt att vara en del av detta. Att få stötta LSU när de hittar fram till sätt att arbeta som är hållbart för dem själva och samtidigt veta att det vi gör blir “skalbart”, att det kommer att nå ut till fler i och med projektet.

Det är tydligt att det finns ett stort behov av att jobba med de här frågorna inom den ideella sektorn. Inte bara bland ungdomsorganisationerna. Det är så lätt som förtroendevald eller anställd i en ideell organisation att känna sig otillräcklig och att jobba alltför hårt, särskilt eftersom många brinner starkt för organisationens syfte. Samtidigt är strukturerna otillräckliga, de skyddsnät i form av en chef som kan hjälpa dig att prioritera, tydliga roller och normer kring att jobba hållbart saknas ofta.

Sara och jag pratade förresten om vikten av struktur för att främja kreativitet i det senaste avsnittet av podden Leva Gott. Struktur kan ju både bidra till stress och tvärtom skydda oss, det beror alldeles på.

Jag är väldigt glad över alla initiativ som tas kring den här frågan just nu. Maktsalongens nolltolerans är ett exempel, den nystartade facebookgruppen Hållbart Engagemang är ett annat.

Stress och psykisk ohälsa för oss som är engagerade är ett strukturellt problem. Det är oerhört viktigt att ansvaret för att “stressa mindre” och “ta hand om dig” inte läggs på oss som individer. Det är strukturerna som måste förändras i grunden.

Samtidigt behöver vi som är engagerade och som far illa av stressnormer och otillräckliga strukturer hjälp att hantera situationen här och nu. Det behöver finnas stöd för enskilda samtidigt som vi förändrar världen. Det ena står heller inte i motsats till det andra, så länge som de enskilda insatserna inte innebär skuldbeläggande eller ansvarsutkrävande av den som behöver stöd.

Egentligen handlar det om (minst) fyra nivåer:

1. Enskilda som är drabbade behöver stöd, nu genast.

2. Vi behöver jobba på gruppnivå, med grupper, styrelser, arbetsplatser. Vi behöver synliggöra och förändra normer och förväntningar, vi behöver bidra till hälsofrämjande kultur, konstruktiv konflikthantering och förståelse för gruppdynamik, till exempel.

3. Vi behöver jobba på en strukturell nivå i organisationen eller på arbetsplatsen, vi behöver skapa förutsättningar i form av systematiskt arbetsmiljöarbete, vettiga roll- och uppdragsbeskrivningar, arbetsordningar, mötesrutiner. Vi behöver bli riktigt, riktigt bra arbetsgivare inom civilsamhället.

4. Vi behöver förändra hela samhället. Stress, höga krav, orimliga förväntningar och konsekvenserna i form av psykiska ohälsa är någonting som genomsyrar, kanske till och med bär upp det samhälle vi har skapat. Hur gick det till, när gjorde vi egentligen en gemensam överenskommelse om att bygga upp system som gör det svårt för så många att få ihop sin vardag och må bra? Och hur kommer vi ur den här karusellen?

Jag vill gärna bidra till framför allt punkt två ovan, genom mitt arbete bland annat tillsammans med Sara. Även punkt ett och tre har jag gott hopp om att bidra till, inte minst genom mitt starka nätverk av skickliga konsulter. Punkt fyra har jag inte riktigt svar på och ändå känns den som den allra viktigaste nöten att knäcka, särskilt på lång sikt.

Hur som helst. Att vara en del av LSU:s projekt HEL ger mig möjlighet att bidra till lösningar, på flera nivåer. Det är fantastiskt! En pusselbit i taget.