För några veckor sedan inledde jag ett ledarskapsprogram som jag ger tillsammans med en stor ideell organisation, för deras lokala ledare. Vi inledde programmet med en heldag på plats. Resten av programmet kommer att genomföras digitalt, med filmer och reflektionsfrågor på kursplattformen och digitala möten. Framåt våren avslutar vi med en heldag på plats tillsammans igen.

Vad är egentligen ledarskap, vad betyder det? Och vad är gott ledarskap, hur är en god ledare?

Det finns så många bilder, så många associationer till ledarskap. Så många förebilder att leva upp till (eller förskräckas av). Så många normer och förutfattade meningar om vad ledarskap är och vad en ledare kan och ska vara.

Ledarskap i ideell verksamhet är speciellt. Det handlar så mycket om förtroende och om att ha en överenskommelse. Ofta finns inga tydliga arbetsbeskrivningar eller kontrakt. Ledaren behöver komma överens med gruppen för att kunna leda.

Att skapa förutsättningar för andra

För mig personligen har ledarskap aldrig handlat om att bestämma över någon annan. Det har alltid handlar om att organisera, samla ihop, komma överens.

Däremot kan det innebära att då och då fatta beslut för hela gruppen, men bara om gruppen har gett mig mandat att göra det. Annars fungerar det ju inte. I en ideell verksamhet kommer saker bara att hända om vi är överens.

Ledarskap är en service till de andra i gruppen, precis som att vara sekreterare eller kassör är det. Så ser jag på det. Att vara ledare (till exempel ordförande) är en roll bland andra roller. Det är en roll som behöver fungera för att helheten ska fungera.

Vem är du som ledare? Vem vill du vara?

Jag har lärt mig så mycket om mig själv i mina ledarskapsroller. Om mina värderingar och om hur jag vill jobba. Om mina utmaningar och i vilka situationer jag behöver be om hjälp.

En ledarroll är förmodligen alltid utvecklande, om vi väljer att låta den vara det. Men kanske är möjligheten att utvecklas och lära känna mig själv ännu större i just ideellt ledarskap?

Det ideella engagemanget är nämligen gränslöst, på flera sätt. Dels är rollerna otydliga och under ständig förhandling. Och dels är själva uppdraget utan gräns, åtminstone i den typen av organisationer och sammanhang jag har engagerat mig i. Det är inte som att vi blir “klara” med att förändra världen. Det finns alltid, alltid mer att göra.

Och så är det ansvaret, svårigheten att avgränsa min egen roll. Om det där inte blir gjort, vem ska då göra det? Är det inte jag? Och om ingen annan ställer upp, då hamnar väl uppgiften i mitt knä, som ledare?

Att låta saker falla, istället för att slå knut på mig själv för att det ska bli bra, att finna mig i att det vi bestämt gemensamt inte blir gjort – utan att försöka rädda upp situationen på bekostnad av min egen lust och energi, det har varit den svåraste läxan för mig.

Men allra mest tänker jag på ledarskap som känslan när jag cyklar hem från ett styrelsemöte i kvällningen och inte kan sluta le för att det har fungerat så himla bra.

Känslan efter ett möte där alla har deltagit med sin pusselbit och vi har varit kreativa tillsammans, där alla har kommit till sin rätt och min roll har varit att leda mötet och hålla i den röda tråden och ingenting annat. Det är en underbar känsla.

Vad är ledarskap för dig? Och vilka insikter om dig själv och hur du fungerar har ledarskapet gett dig?