Vad tänker du bli när du blir stor?

Aug 03, 2023

Japp, det är jag på fotot. En väldigt liten version av mig.

När jag var liten ville jag bli spion, detektiv eller hemlig agent. Faktum är att alla dessa yrkestitlar betydde ungefär detsamma för mig, jag kunde nog inte riktigt skilja dem åt.

Däremot visste jag exakt vad jobbet som spion eller detektiv innebar. Det handlade om hemligheter. Om att veta sådant som andra inte vet och att ta reda på saker. Att smyga på natten, eller ännu hellre mitt på dagen fast alldeles oupptäckt.

Det handlade om koder, kryptering, osynliga anteckningar (hade du också en sån där penna med osynligt bläck i ena änden som kunde fås att framträda med hjälp av den andra änden av pennan?). Om påhittade kodspråk och hemliga budskap som gömdes på hemliga ställen.

Jag minns precis vad jag var ute efter. Det handlade om känslan att göra någonting mycket viktigt, att vara organiserad och specialiserad och välinformerad och kompetent och att ha en verktygslåda full av gadgets som skulle göra Q grön av avund.

Bara jag vet exakt vad det är jag gör, jag har hemliga uppdrag som ingen annan känner till och som bara jag kan förbereda mig på och genomföra, bara jag vet vad som krävs.

Det märkliga är att jag ganska ofta känner att jag har ungefär det där jobbet jag fantiserade om som barn.

Nej, jag är inte hemlig agent (inte för att jag skulle avslöja det om jag var det förstås) och inte heller privatdetektiv (fast det skulle förstås också vara hemligt i så fall).

Men om jag reser tillbaka i tiden och berättar för mig själv som sjuåring vad jag gör idag, så tror jag att sjuåriga Lisa skulle vara ganska nöjd.

Jag skapar mitt eget jobb. Jag ger mig själv uppdrag som passar mig perfekt och som bara jag kan utföra. Jag klurar ut mina egna lösningar, jag ställer frågorna och kommer på svaren efter hand.

Dessutom skulle sjuåriga Lisa bli glad att höra att jag planerar mina mål och min vardag i en vacker skrivbok och dekorerar planeringen med hjälp av färgpennor, washitejp och klistermärken. Och att jag kompletterar denna analoga och lekfulla pappers-planering med digitala system som heter saker som Trello, Asana och Kajabi.

Jag har skapat allting i min fantasi

När jag var liten ville jag bli spion. Det blev jag också. I alla fall i min fantasi. Jag tänkte ut hur det skulle vara, jag gick in i den känslan, jag skrev med min spionpenna i min hemliga anteckningsbok.

Precis på samma sätt har jag skapat det jobb jag har nu. Jag har tänkt ut det i min fantasi, lekt med tanken och tillåtit mig att känna känslan av hur det skulle vara. Sen har jag tagit ett litet steg i taget för att skapa det jag fantiserat ihop, få det att bli verklighet.

Många, många små steg har det tagit så klart. Dessutom förändras visionen hela tiden, jag testar och kommer på vad som fungerar och inte, vilket sätt att jobba som passar mig och som gör att jag kan komma till min rätt och göra skillnad.

Det är en växelverkan mellan dröm och verklighet, mellan fantasi och visioner – och konkreta planer och åtgärder.

Ibland tar jag ett steg tillbaka, drömmer stort och justerar riktningen. Däremellan styr jag i vardagen, med min vision som ledstjärna.

Jag hade inte kunnat skapa mitt företag bara i fantasin så klart, det har krävts betydligt mer konkreta åtgärder än så – men det hade inte fungerat utan visionen.

Jag behöver komma ihåg att drömma, tillåta mig att använda den där fantasin som var ett så självklart redskap när jag var barn. Vad skulle kunna vara möjligt? Vart vill jag nu? Vad vill jag ha mer av eller mindre av i min vardag?

Vad vill du skapa?

Finns det något område i ditt liv som du vill ska förändras inom det närmaste halvåret? Det kan vara små eller stora förändringar. Och det behöver inte alls handla om jobbet.

Vad skulle ge dig mer glädje eller sinnesro eller äventyr i din vardag, vad längtar du efter?

Kan du tillåta dig att fantisera lite om det? Fokusera framför allt på känslan. Hur känns det om du låtsas att du redan är där? Dagdröm och lek med tanken. Bjud in din inre sjuåring om du behöver hjälp.

Kanske kan du till och med leka lite, även rent konkret? Sätta dig på ett fik och låtsas att du är i den där staden du vill flytta till? Organisera ditt skrivbord så att det påminner om en konstnärsstudio, om du längtar efter att få jobba med något mer kreativt. Skriv ett par dikter. Köp en mjukiskatt. Gör vad du behöver göra för att leken ska kännas mer på riktigt ett litet tag!

Här är fem anledningar att leka, fantisera och drömma om det du vill skapa:

Ju mer du lever dig in i din vision desto tydligare blir den. Och ju tydligare din vision blir, desto lättare är det att styra efter den, att ta ett litet steg i taget åt rätt håll – om det är det du vill.

Du vänjer dig vid tanken på att det kanske ändå är möjligt. Vi människor har som bekant en tendens att samla bevis på det vi redan tror är sant. Vi skannar igenom nyhetsflödet och filtrerar fram allt som tyder på att vi har rätt.

Säg att jag till exempel har bestämt mig för att det är omöjligt att byta karriär efter att jag har fyllt 45. Då kommer jag troligen att samla på mig alla tecken på att det faktiskt är så och blunda för motsatsen. Jag kommer bara att se det som förstärker min världsbild.

Men om jag leker med tanken, om jag fantiserar om hur det skulle kännas att få testa någonting helt annat, då är chansen större att jag ser öppningen, möjligheten att ta ett steg mot ett nytt yrke, när den väl visar sig.

Det är roligt. Jag blir gladare och mycket mindre stressad när jag kommer ihåg att ta mig tid att drömma och att leva mig in i alternativa verkligheter.

Jag vet inte om det är så, men det känns som att jag gymnastiserar min fantasi när jag leker med olika scenarier och möjligheter – och det är bra. Jag behöver min fantasi. Varenda dag. Jag skulle inte kunna göra mitt jobb utan den.

Du påminner dig själv om att livet är fullt av överraskningar och att du inte vet vad som finns bakom nästa krök. I alla fall är det så för mig. I fantasin kan jag pröva många olika möjligheter. Äventyret kan få helt olika slut, beroende på mitt humör.

Det gör mig mer flexibel i tanken, även i verkligheten. Jag förväntar mig inte att allt ska bli precis som jag har planerat. Vilket är bra, för det blir det ju sällan.

Det är ju bara en lek

Att använda min fantasi och att leka och drömma fram det jag vill ska hända kan kallas för olika saker, beroende på kontext. Visualisering, till exempel. Eller visionsarbete.

Fantasin och förmågan att skapa scenarier i våra huvuden är en unik superkraft som vi människor har. Vi kan simulera framtiden, i många, många olika versioner.

Det gäller bara att komma ihåg att den här förmågan har vissa begränsningar.

I ett avsnitt av podden The Happiness Lab diskuterar professor Laurie Santos hur vi tenderar att överskatta hur såväl positiva som negativa händelser kommer att påverka oss. Vi underskattar vår förmåga att återhämta oss efter negativa upplevelser och vi överskattar hur lyckliga och nöjda vi kommer att bli av positiva händelser.

Vi har alltså förmågan att fantisera och föreställa oss hur det skulle vara, hur det skulle kännas om X, Y eller Z hände. Vi behöver bara komma ihåg att vi inte VET. Vi bara leker med tanken, prövar olika möjliga utfall, fantiserar, leker.

Som min körlärare brukade säga: när du kan se – planera. När du inte kan se – fantisera! Vad kan hända bakom nästa krök? Och hur behöver du i så fall förhålla dig till det?

Lek med tanken. Skapa fantasier, drömmar, visioner. Använd dem som ledstjärnor. Och var beredd att omvärdera och justera kursen efter vägen!

Vad går du och drömmer om för tillfället?

Vad skulle din inre sjuåring rekommendera dig att skapa i din fantasi – och därefter kanske också i din verklighet?

Vad tänker du bli när du blir stor?

Låt oss hålla kontakten!

Allra helst skriver jag numera på Substack, där du kan prenumerera på brev från mig. Där går det dessutom att skriva en kommentar och berätta vad du tänker när du har läst.

Jag skriver både om ideellt engagemang och om personlig utveckling. Du väljer vad du vill läsa och vad du vill prenumerera på. Välkommen!

Intressant, berätta mer!