Mobilisering, organisering och kärnverksamhet

En treenighet för långsiktigt engagemang

Medlemmarna och framförallt de som är aktivt engagerade i verksamheten är föreningens viktigaste resurs. Kanske är det dags att vi flyttar upp frågan om engagemang – såväl det vi har som det vi vill ha – högre upp på agendan?

Det är inte alltid som jag tycker att tankar och metoder från USA är relevanta i folkrörelselandet Sverige. Tillsammans med de andra nordiska länderna har vi ju ett ganska unikt föreningsliv med mycket lång tradition och särart.

Men så kommer jag på mig själv: jag vet ju att vi ofta överskattar hur unika vi faktiskt är. Så är det till exempel när jag föreläser eller utbildar olika typer av organisationer. “Vi är inte som andra organisationer, vi har alldeles särskilda förutsättningar”, påpekar åhörarna. Tills de upptäcker att de faktiskt har liknande utmaningar och dessutom kan lära sig en hel del av varandra. Oavsett om vi pratar kulturföreningar, idrottsföreningar, miljöföreningar eller människorättsorganisationer.

Forskaren Hahrie Han har visserligen genomfört sin forskning i USA, med amerikanska föreningar som utgångspunkt, men hennes slutsatser har visat sig vara en ögonöppnare för många inom det svenska föreningslivet.

Blir du nyfiken? Sök på Hahrie Han och “How Organizations Develop Activists” så hittar du gott om intervjuer och artiklar.

Inte för att det är revolutionerande nyheter, kanske. Snarare sätter det ord på saker vi kanske redan visste, men inte har tänkt så aktivt på. Ord som gör att vi kan skilja olika saker åt och därmed planera mer medvetet.

Vad är det som gör engagemang hållbart på sikt?

När det gäller aktiviteter för att öka och behålla resurser i form av människor som vill engagera sig i föreningen så delar Hahrie Han upp detta område i två behov:

Ibland behöver vi mobilisera många människor som snabbt kan bli engagerade.

Ibland behöver vi istället organisera oss så att människor kan komma till sin rätt och stanna kvar.

Och detta är inte alltid samma sak. Det kräver olika strategier och tillvägagångssätt.

Det ena är inte bättre eller viktigare än det andra. Tvärtom visar Hahrie Hans forskning att de organisationer som kan göra båda dessa saker parallellt är de som blir långsiktigt hållbara och som når de mål som organisationen har satt upp.

Det är detta jag menar med treenigheten: mobilisering, organisering – och så förstås kärnverksamheten, sakfrågorna. Det som föreningen faktiskt finns till för. Kanske är det helt orimligt att lägga lika mycket fokus och tid på mobilisering och organisering som på det som föreningen faktiskt ska göra. Men om kärnverksamheten tar all vår tid och kraft och vi aldrig kommer fram till frågan om hur vi ska fortsätta att få engagerade medlemmar till föreningen så finns det till sist ingen kvar som kan ägna sig åt det som är allra viktigast.

Mobilisering: många, snabbt, brett

Att arbeta aktivt med mobilisering kan till exempel handla om:

• Att löpande samla in kontaktuppgifter till människor som vi kan kontakta.

• Att sänka trösklarna till engagemang, att göra det lätt att engagera sig.

• Här behövs mycket stöd och tydliga instruktioner för att personer ska komma igång snabbt.

• Erbjud enkla uppgifter som kan göras på egen hand, kanske även digitalt.

• Använd kanaler som når ut till många, till exempel inför en manifestation eller ett event.

Organisering: möjliggör långsiktigt ansvarstagande

Att organisera kan istället handla om att:

• Att möta varje människa där de är och hjälpa dem att ta steget in i organisationen.

• Uppmuntra till djupare, mer långsiktigt engagemang.

• Här behövs ofta utbildning och kanske någon form av mentorskap för att människor ska hitta sin roll och kunna växa i engagemanget.

• Uppmuntra till samarbete, så att det uppstår många kontaktytor mellan de engagerade.

• Låt människor komma till sin rätt och driva egna projekt, med stöd.

Vad är din styrka?

Jag tror att vi behöver se mobilisering och organisering som kompetensområden. Vad behöver vi göra för att se till att vi har den kompetens som behövs? Kan vi lära oss av andra, utbilda oss, bjuda in någon från en annan förening som är bra på det här?

Och framför allt: vad betyder de här begreppen för vår förening? För vi är ju unika, trots våra likheter. Behoven är olika beroende på om din förening är en lokal teatergrupp, ett fotbollslag eller kanske en lokalavdelning eller krets i en organisation som finns över hela Sverige.

Vad tänker du? Hur relevanta är de här begreppen för den verksamhet där du finns?

Skriv gärna en kommentar och berätta vad som landade hos dig!

Tack för att du läser. Vi hörs igen snart!

Varma hälsningar,

Lisa Moraeus