Kära läsare,
Vad skulle du göra om du inte behövde följa några upptrampade stigar? Om du kunde vända allt på ända, inte behövde ta hänsyn till någon eller något och inte behövde följa några beslut du tidigare fattat?
Jag skulle sätta mig vid symaskinen tror jag. Jag skulle sy små, små väskor och necessärer, mjuka små ansiktslösa dockor fyllda med garnrester och dekorerade med broderier och spetsar. Och så skulle jag virka ugglor eller bollar eller fantasidjur.
Det låter kanske inte så radikalt. Men det är bara början.
Jag skulle leka med färgade papper också tror jag. Och måla mönster och abstrakta former direkt på väggarna och i taket, kanske med potatistryck eller tvättsvamp.
Jag skulle skapa en webbshop där jag skulle sälja besvärjelser, magiska dockor och kanske personliga Tarot-läsningar, som jag skulle spela in på video och skicka till mina klienter.
Jag skulle sälja kortlekar som jag skulle skapa själv. Och minst en kalender, kanske flera olika. Och en massa märkliga små kurser av olika slag.
Du tycker kanske fortfarande att detta inte låter särskilt radikalt. Jag skulle till exempel inte flytta tror jag, eller skilja mig eller slå in på brottets bana.
Jag skulle bara släppa taget om den där delen av mig som är vuxen och ordentlig och pålitlig och ibland en smula sträng. Jag skulle låta henne sväva iväg genom luften, upp i skyn som en ballong. Jag kan se hennes stränga och nu mycket upprörda uppsyn bli mindre och mindre mot den blå himlen.
Istället skulle jag låta mig falla handlöst in i… ett slags konstnärskap kanske? Eller också skulle jag helt enkelt bli en häxa. I det här fallet är nog konstnär och häxa ungefär samma sak. Och de är i sin tur ungefär detsamma som mitt inre barn. Som för övrigt heter Matilda. Jag har tillbringat alldeles för lite tid med henne på sistone.
Jag skulle helt enkelt skapa det som faller mig in, utan eftertanke. Och jag skulle inte göra någonting annat på väldigt, väldigt länge. Så känns det.
Varför gör jag inte det då? Symaskinen står ju där, på sybordet, mitt emot mitt skrivbord. Tarot-kortlekarna ligger i hyllan. Och jag har decoupagelim i skåpet tror jag och massor av garn.
Det är ju inte så att jag inte skapar alls. Jag virkar, syr och pysslar med en massa annat. Tarot också. Men inte på den här nivån, inte en bråkdel så mycket som min inre konstnärshäxa vill.
Varför inte? Det finns minst tre tunga skäl till det:
1. För att jag inte tror på magi.
Jo, det gör jag ju, på mitt sätt. Men mitt förståndiga jag tänker inte tillåta att jag säljer besvärjelser, magiska dockor och Tarot-läsningar förrän jag har hittat ett sätt att formulera vad magi är för mig. Att min magi handlar om lek och fantasi och kanske konst. Inte om tro på övernaturliga krafter och inte om att ge sken av att jag (eller någon annan) kan trolla “på riktigt”. Jag vill vara ärlig och sann. Jag vill inte missförstås.
2. För att jag är rädd om mitt nätverk.
Eller med andra ord: vad ska folk tycka? I helgen utbildar jag ledare för ungdomsrörelser runtom i Sverige i ideellt engagemang och ledarskap. Det är viktigt för mig, jag är övertygad om att jag gör världen bättre genom mina utbildningar och föreläsningar. Det är en plattform jag inte vill förlora.
Kommer jag fortfarande att ses som en auktoritet, någon som är värd att lyssna på, om jag låter min inre konstnär/häxa med all sin knasighet blomma ut på allvar?
3. För att jag behöver tjäna pengar.
Här kommer min inre krassa VD in i rummet. Han (ja, det känns som att den här inre rösten är en man faktiskt) har fått tag i tråden och hissat ner mitt inre ordentliga vuxen-jag från sin ballongfärd. Nu står de skuldra mot skuldra och påminner mig om att jag är ansvarig för mitt företag och därmed för min egen lön. Det går inte att tjäna pengar på magiska dockor, säger de i kör.
Förresten vill jag kanske inte sälja magiska dockor. Hur ska jag veta om jag vill sy jättemånga, jag kanske bara vill sy en och därefter tröttnar och vill göra något annat? Jag vill inte ha några krav på skapandet.
Solen går ner bakom horisonten när jag skriver det här. Det har varit en härligt solig dag och nu är himlen djupblå med ett rosa sken över skogen som jag ser från mitt fönster. Jag har hunnit det mesta på att-göra-listan och snart är det kväll.
På mitt skrivbord står ett inramat vykort. Det är en bild föreställande en lycklig gris som flyger runt jordklotet. Runt, runt, utan att bry sig ett ögonblick om att grisar vanligtvis inte kan flyga.
Har du en inre konstnär? Är det i så fall också en häxa? Eller är det kanske ditt inre barn? Kanske sitter de alla tre där i ditt inre och spelar Finns i sjön medan de undrar när du ska upptäcka att de har någonting att säga dig?
Skriv gärna en kommentar om vad du tänker när du läser det här. Det vore mycket intressant att veta.
Det var allt för idag. Vi hörs snart igen!
Varma hälsningar,
Lisa ✨
Responses