Hösten 2022 skrev jag ett blogginlägg om hur riksdagsvalet och världsläget påverkar vårt engagemang och vår ork att göra skillnad. Jag tror att det är viktigt att vi pratar om det och att vi tar hand om oss! Vi behöver hålla länge.

Men det finns också en styrka och en kampvilja som går hand i hand med frustrationen och oro, en styrka som så många i mitt nätverk ger uttryck för nu.

Nu är det dags att handla. Jag tror att vi behöver lyssna på vår magkänsla och vår oro – och se om den går att omvandla till konkret, konstruktivt motstånd. Till exempel genom att söka sammanhang där det går att göra skillnad tillsammans, istället för att bära tankarna på egen hand.

Det är olidligt att känna att samhället är på väg åt fel håll, men inte ha något konstruktivt utlopp för den känslan. Att göra något åt saken är ett motgift mot känslan av maktlöshet.

Jag har sett flera berättelser i sociala medier på det temat på sista tiden. Människor som berättar att de länge funderat på att engagera sig partipolitiskt eller inom någon annan del av den ideella sektorn, och att det nu är dags att göra slag i saken.

Hur ser det ut i ditt nätverk?

För varje person som nu gör slag i saken och söker upp en organisation där det går att göra skillnad, så finns det minst ett par personer till som är mycket nära att ta det steget. Så tänker jag och det känns hoppfullt.

Det gäller bara att de ideella organisationerna kan fånga upp de som vill göra skillnad. Hur kan vi som redan är engagerade lotsa människor från en känsla av att det är nog, nu måste något göras, till att hitta en plats där de kan bidra?

Människor har olika drivkrafter och olika behov när det gäller engagemang. Någon har gott om tid, någon annan vill hitta ett sätt att bidra som går fort och enkelt. Någon vill ha ett tidsbegränsat uppdrag, andra gärna något långsiktigt.

Någon gillar organisation och ledarskap och andra vill hellre göra något handgripligen och möta människor i behov. För någon är det sociala sammanhanget allra viktigast, att vi har kul ihop. För andra är det mycket viktigare att få fördjupa sig i ett särskilt område och jobba självständigt med det.

En av de viktigaste sakerna vi kan göra, vi som är aktiva i olika ideella organisationer och andra sammanhang, är att berätta om det för andra.

Vad är det som gör att du engagerar dig, vad får du ut av det? Vad är det för känsla som det väcker och hur kan du vara öppen med den inför andra?

Och så handlar det förstås om att bjuda in. Och att vara beredd när människor kommer. Att möta med värme och göra det möjligt för människor att snabbt få vara med, komma in i gemenskapen och bidra.

Vi behöver hopp. Vi behöver veta att det går att förändra. Och ofta behöver vi också en inbjudan till ett sammanhang där vi kan göra skillnad.

Hur kan du bidra till det? Och vilket stöd behöver du, till exempel från den organisation du är aktiv i?