Det händer att jag utbildar i samtalsverktyg, inspirerade av coaching. Jag är inte kvalificerad att utbilda människor till coacher, men däremot bidrar jag gärna med verktyg från coachingen, till människor i andra professioner. 

Det kan handla om lärare, verksamhetsledare, anställda inom studieförbund och andra som vill stötta människor i sitt jobb – men utan att ta över och tala om vad de ska göra.

Coaching och ledarskap

I inledningen till min bok Brinna! Att göra skillnad som ledare i en ideell organisation skriver jag några rader om hur det coachande ledarskapet möjligen är trendigt att prata om men också riskerar att blanda ihop begreppen en smula.

Min poäng i boken är att ledare (för det mesta) inte är coacher. Ledarskap och coaching är inte samma sak. Visst kan ledare ha stor nytta av ett coachande förhållningssätt och även av samtalsverktyg inspirerade av coaching, men jag tycker inte att de ska försöka vara coacher.

Jag tycker att ledare ska våga vara ledare. Vi har rätt till gott ledarskap, när vi är engagerade eller anställda i en organisation. Och ledarskap är ett hantverk i sig, precis som coaching.

Vad är coaching?

Jag är certifierad Co-Active Coach och mycket stolt över min utbildning och certifiering, även om jag i regel inte tar emot coachingklienter längre utan främst inspirerar genom skrivande, kurser, workshops och föreläsningar.

När jag pratar om coaching så menar jag en metodik eller ett hantverk som syftar till att hjälpa människor att reda ut sina tankar, att byta perspektiv när det behövs, att upptäcka hinder, att se vägen framåt, komma fram till sina egna svar och hitta tillbaka till sin egen kraft.

Det är också den definition (med lite olika formuleringar) som de skolor som certifierar coacher samt International Coach Federation (ICF), som är branschorganisationen för professionella coacher, står för.

En coach är en person som är tränad i detta hantverk, denna metodik, och som har coaching som yrke.

Jag tänker på coaching som riktigt bra workshopledning, fast oftast för en person i taget. En bra coach kommer inte med förslag eller råd, åtminstone inte i första taget. Coachen hjälper dig att reda ut tanketrådarna, att se saker ur ett annat perspektiv, att få syn på vad som är viktigt och att fatta ett medvetet beslut om nästa steg.

Att träffa en bra coach är som att tända ljuset i rummet så att du äntligen ser pusslet du har framför dig ordentligt. Lägga själva pusslet får du göra själv.

Alla är förstås inte överens om den här definitionen. Inom exempelvis idrottsvärlden har ordet coach en annan betydelse, som kanske ligger någonstans mellan tränare, lärare och ledare.

Även i begreppet jobbcoaching har coaching kommit att betyda åtminstone delvis någonting annat än det som certifierade coacher och branschorganisationen ICF menar. Jobbcoaching innebär visserligen en del coaching, men ofta också rådgivning, utbildning och ibland kontroll av den arbetssökande.

Ett coachande förhållningssätt

Jag skiljer gärna på coaching som metodik, som verktygslåda, som hantverk – och ett coachande förhållningssätt.

Ett coachande förhållningssätt innebär att du ser människor omkring dig som kreativa, starka, med förmåga att lösa problem de ställs inför. Du förutsätter inte att det alltid är du som vet svaret. Du öppnar dig för möjligheten att någon annan faktiskt skulle kunna sitta på en bättre lösning än du.

Ett coachande förhållningssätt handlar också om en ärlig önskan att bidra till att människor får utvecklas, pröva sina vingar, använda sina styrkor.

Det är ett förhållningssätt som jag gärna ser hos ledare. I många andra roller också förresten.

Vad händer om du släpper taget om din egen lösning?

Det största skiftet hos många som går en coachutbildning sker när de inser att coaching inte handlar om att få en person att förstå något eller att göra någonting. Det brukar ta lite tid innan den insikten faktiskt landar på allvar.

Om du vill få någon att förstå någonting så kan du lägga undan coaching-verktygslådan. Ta fram lärar-verktygslådan istället. Den passar mycket bättre då.

Och om du vill få någon att göra någonting så är det nog verktygslådan för ledare som gör störst nytta.

Coaching-verktygslådan ska du bara ta fram när du vill hjälpa en person att själv bestämma sig för vilken riktning som är rätt och vilket nästa steg som är det bästa.

Lägg undan dina tankar på vad du tror är bäst för personen. Släpp utgångspunkten att du vet nästa steg. Sluta upp med att ställa ledande frågor eller föreslå övningar som du hoppas ska leda till en viss insikt. Ta fram ärlig nyfikenhet istället och utforska tillsammans. Som likvärdiga parter. Då börjar du närma dig coaching.

Förstår du nu varför jag tycker att det är så viktigt för ledare att skilja på verktygslådorna?

När det är ledarskap som behövs så skapar du bara irritation om du försöker coacha medarbetarna istället för att leda dem. Och om du försöker använda coaching för att få människor att gå i en viss riktning så är du farligt nära manipulation.

När passar coaching?

Nu är det din tur. Fundera över din roll, eller dina olika roller. När tänker du att coaching kan passa? Finns det tillfällen när du skulle ha nytta av hantverket att hjälpa människor att komma fram till sin egen bästa lösning?

Kanske när du vill ge stöd i någon form, men först vill vara säker på att personen du ska stötta själv vet vad hen behöver, så att du kan ge rätt hjälp? Då kanske coaching kan hjälpa till att utforska det?

Kanske i samtal med människor som ber om hjälp med ett problem som du faktiskt inte har någon lösning på, men där ni kanske skulle kunna komma närmare ett svar tillsammans?

Och när passar det inte, när är det andra verktyg som behövs?

Vilka avgränsningar skulle du behöva göra när det gäller dina olika roller, för dig själv och för dem du samarbetar med?