Jag brukar få en väggkalender i julklapp av min pappa, med olika motiv. I år var det Mumintroll på kalendern, för andra året i rad. Det är mycket trevligt, jag älskar Mumintrollet och alla de andra karaktärerna i fantastiska Mumindalen.

På bilden för januari traskar Mumintrollet iväg i snöfallet, med skidor och stavar i famnen.

I bakgrunden skymtar en figur som skulle kunna vara Too-ticki. Mumintrollet ser lite ängslig ut. Och kall.

På januaribilden i förra årets kalender ligger Mumintrollet istället nedbäddad i en skön säng, djupt i drömmarnas land. Det är en betydligt lugnare bild.

Det finns ju åtminstone två berättelser där Mumintrollet faktiskt är vaken i januari, trots att mumintroll egentligen sover sin vinterdvala från november till april.

I novellen Granen väcker Mumintrollet sin mamma med orden ”Mamma vakna, någonting hemskt har hänt. De kallar det jul.” Och i boken Trollvinter vaknar Mumintrollet och kan inte somna om. Istället får han uppleva världen alldeles vit och kall och annorlunda.

Årsskifte i midvintertid

Jag tycker om den känsla av nystart som ett nytt, färskt år får mig att känna. Jag tycker om att se tillbaka på året som gått, att sammanfatta och att blicka framåt. Jag brukar ta mig tid till det, det är värdefullt för mig.

Jag har samtidigt full respekt för alla som hellre vill hoppa över nyårsplaneringen, antingen för att nyåret faktiskt inte betyder nystart, eller för att nystart inte riktigt är deras grej, eller för att de har fullt upp med att överleva den här mörka tiden på året och inte alls känner någon nytändning.

Det är ju lite skevt, vårt mänskliga årshjul. Det är inte alls anpassat efter verkligheten. Det är mycket rimligare att göra som Mumintrollen, att krypa till sängs när novembermörkret tätnar, sova och drömma och hämta kraft, för att vakna till igen lagom till islossningen
och hälsa ljuset välkommen tillbaka.

Jag behöver i alla fall vara varsam med mig själv den här tiden på året. Jag har så mycket idéer och tankar, jag vill gärna sätta mål, ta ut riktning. Men det är också mörkt och kallt och jag behöver få sitta i soffan invirad i en filt och se på TV-serier.

Just nu har jag dessutom ett stort behov av att pyssla med sådant som inte direkt har med ord och tankar att göra, som att dekorera min dagbok med klistermärken och washitejp, sy ännu fler tygkassar som vi kanske inte behöver och pröva att skapa en Junk Journal (googla om du blir nyfiken!) av presentpapper och annat skräp. Det är vilsamt och roligt!

Januari, mellanmånaden

Varje år tänker jag att jag ska gör årsplaneringen i mellandagarna. Varje år upptäcker jag att mellandagarna är alldeles för få och att jag som vanligt har jobbat fram till jul och behöver VILA och inte alls planera.

Jag börjar lite mjukt, skriver mycket dagbok, funderar över året som gått. Men varje år kommer nyårsafton alldeles för tidigt. Jag är inte klar! Inte redo.

Härmed bestämmer jag därför att hela januari består av mellandagar.

Jag kan absolut gå med på nyårsafton den 31 december, det är trevligt att fira och stänga året som gått och öppna sinnet för året som kommer.

Men det nya året kan faktiskt inte börja den 1 januari. Det är alldeles för snart. Det kan få börja den 1 februari. Tidigast.

Detta betyder inte att jag är ledig hela januari, även om det är en mycket lockande tanke. Men jag kan börja jobba mjukt och lugnt och med många koppar te mellan varven. Och jag kan i lugn och ro pyssla med planeringen, sätta tonen för det nya året, göra mål och planer.

Januari har ju sitt namn av Janus, guden med två ansikten, ett som blickar in i framtiden och ett som ser tillbaka på det förflutna. En typiskt mellandagsgud med andra ord.

En planering som passar dig

Ingenting är hugget i sten. Du gör som du vill. Du kan låta ditt inre Mumintroll sova vidare, röra dig långsamt, tända ljus, kura skymning, dricka te. Du kan samtidigt låta den del av dig som går igång på mål och planer få pyssla med det i sin egen takt. Kalendern är en social konstruktion. Den bestämmer inte över dig.

Ja, ok. Det är svårt att helt strunta i kalendern. Jag är inte helt säker på att jag vågar försvara mig med ”förlåt, men jag går efter min egen kalender” och strunta i att leverera mot en deadline eller dyka upp till ett möte. Om jag inte vill bli eremit, och det vill jag inte, så får jag nog hålla reda på samhällets överenskomna kalender också.

Men det finns marginaler. I marginalerna kan jag göra som jag vill.

Om du känner för att ägna lite tid åt årsskiftesritualer så har jag några frågor att utgå ifrån i det här blogginlägget.

Prenumerera gärna på mail från mig, så kan vi hålla kontakten under det nya året och fortsätta att utforska det här med planering, ledarskap, att må bra i vardagen och andra livsviktigheter, tillsammans.

God fortsättning!