I förra veckan höll jag en föreläsning om självledarskap. Det är ju minst sagt ett brett område, så jag valde ut fem nycklar att prata om:

1. Att lära känna dig själv
2. System som avlastar din hjärna
3. Möten med dig själv
4. Mål som passar dig
5. Återhämtning på ditt sätt

Punkt nummer 4, om att sätta mål som fungerar för dig och som faktiskt motiverar dig istället för tvärtom, skrev jag om i mitt förra blogginlägg.

Idag vill jag prata om den tredje punkten: att hitta sätt att möta mig själv då och då i min vardag.

Jag kan ha världens bästa avlastningssystem med projektlistor och att-göra-listor, full koll på mina anteckningar och dokument och mail, fantastiska visioner och mål – men om jag inte kommer ihåg att använda dem så gör de ju faktiskt ingen skillnad alls.

Jag tror att det är smart att skilja på system och rutiner. De fungerar tillsammans, de behöver varandra.

Rutiner är kanske ett tråkigt ord. Är ritualer eller kanske vardagsrytm bättre? Eller helt enkelt möten med mig själv.

Att möta dig själv

När checkar du in med dig själv? Kanske ligger du kvar i sängen en stund när du har vaknat och funderar över vad det här ska bli för slags dag? Kanske är det på kvällen innan du somnar som delar av dig själv som du inte riktigt har haft tid med under dagen gör sig påminda? Röster i dig som tycker att det faktiskt är dags att lyssna på dem nu?

Eller kanske har du tid på vägen till eller från jobbet eller när du går ut med hunden eller vid något annat tillfälle?

Jag har upptäckt att lite mer strukturerade möten med mig själv gör att jag blir lugnare och gladare. När jag ger mig tid för relationen med mig själv, tid att lyssna på vad jag egentligen tänker, känner, behöver och vill, så slipper mina inre jag att påkalla min uppmärksamhet på en massa opraktiska sätt hela tiden.

Egentligen är det ju inte så konstigt när jag tänker efter. Det är ju som med vilken viktig relation som helst. Om jag ignorerar vederbörande eller lyssnar dåligt så påverkar det relationen negativt.

Om jag inte tar mig tid att lyssna på mig själv i lugn och ro så blir jag ju tvungen att väcka mig själv klockan fem på morgonen och berätta allt jag inte har fått säga till mig själv den senaste tiden.

Jag kan avslöja att jag är en ganska dålig lyssnare när jag blir väckt klockan fem på morgonen, så de mötena brukar inte bli särskilt bra. Resonemangen går i cirklar, ingenting vettigt blir bestämt och alla inblandade lämnar mötet upprörda och otillfredsställda.

Morgonstund med dagboken

Då fungerar det bättre med en stund med min dagbok på morgonen, efter frukosten, till kaffet. Jag brukar skriva en stund utan ramar, jag bara sätter pennan till pappret och låter tankarna bli text.

Cirklarna rätas ut, jag får syn på saker, polletter trillar ner. Jag kan gnälla ohämmat om jag behöver det och då brukar gnället stilla sig så småningom. Jag får syn på oro och stress och kan hantera det istället för att låta det ligga där och gro under ytan.

Detta är inget magiskt verktyg som löser alla mina problem, absolut inte. Men nog gör det mig lugnare och gladare. Dessutom gör det att min vardagsplanering fungerar bättre.

Förutom att checka in med mig själv i min dagbok så brukar jag också checka in med mitt system, alltså mina att-göra-listor och projektplaner och sånt. Sen är jag redo att starta dagen.

Söndagsmötet

På söndagseftermiddagen (eller lördag eller måndag om det funkar bättre just den veckan) avslutar jag veckan med att ställa några frågor till mig själv. Det här är också ett slags dagboksskrivande, fast mer strukturerat.

Jag gör det till ett mysigt och trevligt möte med mig själv, en kopp te, kanske tar jag med skrivboken ut i trädgården eller kryper upp i soffan med en filt. 

Frågorna varierar lite, men just nu ser de ut så här:

1. Hur mår jag till kropp och själ?

Hur mår jag och är det någonting särskilt jag behöver?

2. Vad är jag tacksam för, vilka var veckans guldkorn?

Här försöker jag undvika att det blir som en klassisk aftonbön: Jag är tacksam för min älskade man, för mitt hus, för mina föräldrar och syskon och så vidare. Då blir det lätt samma sak varje vecka och till sist blir det mer en besvärjelse än att medvetet påminna mig själv om det goda i livet.

Inte för att det är något fel på vare sig besvärjelser eller aftonböner, men det är något annat jag är ute efter här.

Istället försöker jag komma ihåg de små och specifika sakerna som lyst upp mitt liv under veckan. En riktigt god middag. Ett möte med en god vän. Att jag blev nöjd med uppdraget jag genomförde. De glittrande regndropparna i spindelnätet på cykeln på morgonen.

3. Hur går det med riktning och mål?

Har jag ägnat min tid åt rätt saker den här veckan? Är det något mål som jag har glömt bort eller som inte fått någon uppmärksamhet? Kanske det är läge att justera något av målen?

4. Är det några insikter om mig själv eller annat jag vill skriva ner?

Vad har jag lärt mig om mig själv den här veckan, vad har blivit tydligt?

Det händer att jag drar ett tarotkort som en del i min veckoplanering. Jag skriver mer om det här. Det handlar inte om att spå framtiden utan att ge mig själv ett slags perspektiv, en lins att se vardagen igenom under veckan. Har veckans tarotkort gjort att jag fått syn på någonting viktigt?

5. Om jag är lite efterklok: vad hade jag kunnat göra annorlunda den här veckan?

Det här är möjligen min favoritfråga. Inte för att den är så rolig kanske, men jag är ju ändå alltid efterklok och tänker att jag borde ha gjort på något annat sätt. Så varför inte helt nyktert skriva ner det? Istället för att gå och gräma mig.

Kanske önskar jag att jag hade gett mig själv bättre framförhållning inför ett uppdrag. Kanske kunde jag ha hanterat en viss utmaning på något annat sätt. Kanske kunde jag ha förutsett att jag behövde mer återhämtning efter det där evenemanget.

I backspegeln är ju det mesta irriterande tydligt. Jag fångar min efterklokhet, formulerar den och går sen vidare.

6. Vilka är mina medskick till nästa vecka?

Vad händer nästa vecka och vad vill jag komma ihåg att tänka på då? Den här frågan låter mig skicka ett vänligt meddelande och några tips till nästa veckas version av mig själv. Det brukar framtids-Lisa vara tacksam för när hon planerar veckan, dagen därpå. Fast då är hon ju inte framtids-Lisa längre utan nutids-Lisa. Du förstår vad jag menar.

Hur vill du möta dig själv?

Jag gillar att skriva, vilket du kanske har gissat vid det här laget. Gärna för hand i en vacker skrivbok, med en skön penna. Det är därför jag har valt just den metoden för att vara i kontakt med mig själv.

Jag tror att mitt viktigaste tips till dig, om känner för att skapa fler möten med dig själv, är att hitta ett sätt som du tycker om. Ett sätt som är trevlig, mysigt, kanske lyxigt. Det behöver inte vara med papper och penna. Du bestämmer.

Vad tar du med dig från det här inlägget? Är regelbundna möten med dig själv något du vill prova att få till mer av, på ditt eget sätt? Skriv gärna en kommentar och berätta!