Om du öppnar kalendern för den här veckan, hur många olika trådar ser du? En hel del gissar jag. Särskilt om du räknar både dina olika projekt på jobbet, dina ideella engagemang av olika slag och privata saker.

För mig har det alltid varit så tror jag. Och jag gillar det. För det mesta. Jag tycker om att kunna växla mellan helt olika saker, både i form och innehåll. Att få stänga in mig och bara skriva och tänka emellanåt, för att sedan föreläsa för massor av människor. Att coacha individer per telefon ena veckan och jobba med en ledningsgrupp eller styrelse veckan efter. Det är en av de bästa sakerna med mitt jobb.

I den här livesändningen på Facebook pratade jag om just detta: 

Det är ok att ha många projekt på gång samtidigt! Det är ingenting fel med det. Däremot får det vissa...

För några dagar sedan var jag gäst i podden Drömmen om Målajord, som drivs av min goda vän Maria Estling Vanneståhl. Tillsammans med Sara Norrby Wallin var jag inbjuden till ett specialavsnitt av podden, där vi resonerade kring frågor som lyssnare skickat in.

Båda frågorna som vi funderade över i poddsamtalet handlade om att lyssna till sin inre kompass (vilket inte är så konstigt eftersom det är det som är temat i Marias podd. Den första frågan handlade om att följa sin inre kompass i vardagen och den andra handlade mer specifikt om att starta företag med den inre kompassen som guide.

Lyssna gärna på avsnittet, jag tycker att det blev ett bra (och långt!) samtal om många olika aspekter av det här att följa sitt hjärta.

En av de många olika trådarna vi följde i samtalet handlade om att det ofta inte är så enkelt...

Ett av höstens mest spännande uppdrag blir att prata med frivilligkrafter, politiker och tjänstemän om ideellt engagemang för att underlätta för nyanlända att snabbt hitta fotfästet och skapa sig ett liv i Sverige.  

Det är två workshops som jag ska hålla, under en konferens som handlar om frivilliginsatser för integration. Den första workshopen är lite bredare och handlar om ideellt engagemang, den andra handlar specifikt om att ta hand om sig själv och må bra, även när du möter människor som befinner sig i svåra situationer. 

Terapeuten Fredrik Persson och pratade jag om precis det i det allra första avsnittet av min podd. Idag pratade jag kort med Hanna Weyler Müller, terapeut på Rädda Barnen, för att få ytterligare inspel inför workshopen.

Det är inte första gången jag pratar med frivilliga kring de...

LSU - Sveriges ungdomsorganisationer har tagit ett grepp om frågan om hur vi kan bidra till hållbarhet, glädje och hälsa för alla de som är engagerade inom ungdomsrörelsen, såväl anställda som förtroendevalda.

Projektet heter Hållbart Engagemang och Ledarskap (HEL) och häromdagen lanserades den metodbank som är en del av resultatet. In och botanisera! 

Jag har tillsammans med Sara Norrby Wallin haft förmånen att bidra med några pusselbitar till metodbanken, bland annat tips och verktyg för känsliga samtal, om konsten att skapa en varm och modig kultur och om att hantera att-göra-listor och prioritering. 

Metodbanken är skapad för ungdomsrörelsen, men verktygen fungerar för alla typer av organisationer. 

Men HEL är så mycket större än bara metodbanken (som i sig är fantastisk och alldeles gratis!). Under...

Det är när du gör det som du har lust med, på ditt sätt, med människor som du tycker om och litar på, som du gör som allra störst skillnad.

Eller som feministen, författaren och agitatorn Emma Goldman lär ha sagt: Får jag inte dansa så är det inte min revolution.

Om det nu var så hon sa. Citatet som tillskrivs henne dyker upp i många olika formuleringar och möjligen är finns det ingen kvar som var på plats och som minns hennes exakta ord.

Orden lär i alla fall ha yttrats på en tillställning där Emma Goldman fick en tillsägelse av en medkämpe i den anarkistiska rörelsen. Möjligen kan det ha låtit ungefär så här:

– Du, du kan inte studsa runt så där på dansgolvet om du ska vara en av våra främsta företrädare. Det är inte seriöst. Du får skärpa dig...

För några år sedan jobbade jag med ett uppdrag som hade väldigt tydliga (och snäva) ramar. Det irriterade mig. Det störde mig att jag inte fick mer svängrum, att någon redan hade bestämt vad jag skulle göra.

Först förstod jag inte riktigt att det var just det som irriterade mig, jag var bara missnöjd och gick omkring och muttrade för mig själv.

Tills jag kom på en sak som jag egentligen vet, ett tips som kan sorteras in under avdelningen råd som jag ofta ger andra men glömmer att leva efter själv:

När jag är irriterad eller arg på någonting, när det skaver och känns fel, då är det en chans att lära känna mig själv bättre.

Min irritation har någonting att säga mig, den ger ledtrådar till vem jag är och vad som är viktigt för mig.

För att få tag i ledtråden behöver jag...

Häromdagen postade min vän och kollega Sara Norrby Wallin en video på Facebook, det är en spaning som hon kallar “Här kommer alla årstiderna på en och samma gång”.

Det är inte bara en parafras på Per Gessle, utan också en referens till en bild som jag brukar använda. Jag brukar prata om projekt i olika växtstadier: de som är på fröstadiet, de som bara tittar upp över ytan, de som blommar och ger frukt och de som det är dags släppa taget om så att näringen kan återgå till kretsloppet.

Sara beskriver hur det är full fart på samtliga stadier i hennes liv just nu, både privat och jobbmässigt. Hon undrar: hur gör vi för att hålla balansen, hur hanterar vi när allting verkar hända precis samtidigt?

Det är inte bara för sin egen del som Sara funderar över de här frågorna. Om en...

Det finns olika slags pauser och mellanrum. Ibland är det klokt att sätta sig på meditationskudden och låta känslor och tankar komma och gå, eller göra plats för tystnad och släppa taget om alltihop. Ibland är det istället dags att fylla pausen med actionfilmer som Bourne Identity eller advokatserier som The Good Wife.

Ibland är det läge att bara låta saker vara precis som de är utan att lägga till eller dra ifrån.

Ibland kan pausen fungera som en välbehövlig portal mellan två energitillstånd. Då menar jag inte på någon slags övernaturlig nivå utan högst praktiskt, exempelvis mellan den intensiva jobbenergin och den tysta, tomma lägenheten. Kontrasten kan bli alldeles för stor utan en lagom lång och lagom livlig paus däremellan.

Jag längtade efter att prata i lugn och ro om tystnaden och om pausen, så jag...

I avsnitt nummer nio av podden Leva Gott pratar jag med Maria Estling Vannestål om hennes bok Lex Katarina. Det är ett samtal om otillräcklighet, stress, sorg och om att jonglera väldigt många bollar i luften samtidigt. Och om vikten av humor mitt i eländet.

Vi pratar också om konsten att skriva en roman som bygger erfarenheter från en tuff situation, om hänsyn till anhöriga och om att berätta sin egen berättelse utan att lämna ut mer av andras berättelser än vad som känns respektfullt. 

Och om vikten av att få känna igen sig i någon som har gått den stig (eller i alla fall en stig som påminner om den) som du vandrar just nu. 

Marias podd Drömmen om Målajord hittar du här. Lex Katarina kan du köpa på Bokus eller någon annan bokhandel. Läs den! 

Hoppas att du ska tycka om att lyssna till vårt...

Vi har ju våra upptrampade stigar. Saker vi gör av gammal vana. Sådant som känns enkelt, bekvämt, hemtamt.

Och så finns det saker vi gör som är en bit utanför bekvämlighetszonen. Som tar lite extra energi och som kanske skrämmer oss en aning, men som vi gör ändå för att...

Ja, varför då egentligen?

I mitt jobb ingår det ganska ofta att stå på scen, på ett eller annat sätt. Att vara synlig, att ha allas blickar på sig. Nuförtiden tycker jag att det känns helt ok. Eller mer än så: för det mesta tycker jag till och med att det är väldigt roligt.

Jag har kommit över den där känslan jag hade i början, de där sabotörerna på axeln som viskade att jag inte var bra nog, att det kanske var farligt att kliva upp på den där scenen, att publiken skulle skratta åt mig eller (kanske...